Tag Archive | tro allena

Vi kan behaga och glädja Gud med något som VI GÖR, såsom rättfärdiga och goda gärningar

faithful servant

BRA, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje! (Matt. 25:21)

Att vara trogen och lydig Jesus och hans bud betyder alltså frälsning – att kunna få gå in i Herrens glädje.

Hebr. 5:Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom

Det finns kristna som säger att vi människor aldrig i livet kan göra något som är gott, som kommer från oss själva, inför Gud och OM vi ändå skulle lyckas göra något gott så är det endast för att Gud är den som gör det genom oss och med oss som verktyg. Det är inte säkert att denna idé bottnar i jantelagen eftersom denna idé frodas inom kristenheten även i andra länder och framför allt i de reformerta lägrena, men det handlar om en onödig falsk blygsamhet eftersom vi på felaktiga grunder fått för oss att det nästan är något FULT att säga att vi gjort något gott och bra inför Gud. Kan det bero på  att vi är så förtvivlat rädda för att vi ska uppfattas som självrättfärdiga så att vi hellre nästan skryter med att vi är syndare snarare än att vi är heliga kristna? Men bara för att vi påstår att vi kan göra gott och utöva rättfärdighet så betyder det ju inte att vi därmed kan bli frälsta utan Jesu blod som renar oss och därmed gör oss rättfärdiga (en rättfärdighet som varar så länge som vi lever rättfärdigt). Är det inte märkligt att vi verkar skämmas så mycket för det goda som vi kan göra inför Gud, och som vi faktiskt förväntas göra?

Vi har ofta blivit itutade att det inte finns NÅGONTING som vi troende kan göra eller lägga till det som Jesus redan gjort klart på korset där det påstås att han betalade för våra synder, tog vårt straff på sig själv, dog i stället för oss, förlät alla synder ovillorligt och innan de ens hinner utföras, tog Guds vrede på sig själv och i stället för oss, lovade NÅD och frikännande oavsett vad vi ämnar göra, och med dessa ovillkorliga löften och försäkringar slutligen utbrast ”det är fullbordat” och därmed låste denna löfteskista med hundra varv, spikade igen den och kastade bort nyckeln en gång för alla. Möjligen upplever folk att det finns det EN fruktansvärd och horribel synd som faktiskt skulle få Jesus att leta redan på nyckeln igen och låsa upp kistan med alla löften/försäkringar, och det är om någon skulle påstå att OMVÄNDELSE skulle krävas, och framför allt… GÄRNINGAR! Hu vale! Det kan få folk att spärra upp ögonen av skräck och riktigt rysa!

”Gärningslära” – som många uppfattar betyder ”lydnad av Guds bud” verkar vara den största synden av alla och den enda synd som möjligen inte riktigt fastnat i den härva av synder som Jesus dog för. En del kanske resonerar: Stölder, otrohet, lögner…inte så jättebra att utöva kanske, men ändå ingen fara på taket för våra själar, men att däremot påstå att GÄRNINGAR skulle behövas för frälsningen? Där går gränsen! Då har vi hamnat i en livsfarlig villolära från Satan, och då är man för evigt förlorad. Däremot är man fri och frälst om man medger att man är en vanlig hederlig syndare frälst av nåd och ödmjukt säger ”Ingen är perfekt” och ”Jag är inte god i mig själv och kan inte göra någonting som behagar Gud”. Bara man inte lär ut att vi måste vara Jesus trogna och lyda honom för att vara frälsta, så ordnar sig resten för den som ”tror på Gud”.

Det kanske låter som jag överdriver men jag har talar med såpass många kristna personer och så många predikningar från olika kyrkor, att jag vet vilken fullkomlig SKRÄCK som folk i allmänhet verkar ha för något som luktar ”gärningslära”. Inte så att jag någonsin hört någon kristen person säga ”synda hur mycket du vill för Gud bryr sig inte” eller säga någonting annat än att synd är fel, MEN om de lär ut att synd INTE leder till (själslig) död så uppmuntrar de ju likaväl synd även om det är mer indirekt!

Låt ingen lura dig att tro att du inte kan göra gott inför Gud, för det kan du! Även en del ateister kan emellanåt (eller t o m ofta) göra gott, men de är inte frälsta eftersom de inte är i vinträdet och bygger sina liv på Jesus Kristus. Vi måste vara i vinträdet (Jesus) för att kunna producera god och varande andlig frukt, men det är VI (inte Gud) som bär frukten i våra grenar. Är våra grenar inte i trädet kan vi inte producera någon andligt god frukt och det är VÅRT ansvar. Inte Guds ansvar! Hade det hängt på Gud så hade han förstås sett till att vi aldrig någonsin syndade och att vi visade god frukt ständigt och jämt, men i stället varnar Jesus oss att vi måste visa god frukt så att vi inte huggs av vinträdet och bränns upp.

Så återigen, DU kan göra gott inför både Gud och människor och glädja honom med goda gärningar som du GÖR. Det är t o m stor glädje i hela himlen när en enda syndare omvänder sig – vilket innebär att hissa vit flagg och ha som målsättning att aldrig synda igen – och det handlar återigen om någon som denna person GÖR. Att undvika synd (i princip att undvika att handla illa mot sin nästa) är att GÖRA något GOTT.  Så att undvika att synda, och att visa barmhärtighet mot sin nästa är den segrande livsstilen som Gud förväntar sig av oss.

Lukas 15:7 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje ihimlen över en enda syndare som omvänder sig – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

Det är inte gärningslärare som är farliga – om vi med det menar kristna som lär ut att vi måste lyda Jesus och hans bud för att vara frälsta – utan de som lär ut att vi inte behöver göra NÅGONTING för att bli frälsta förutom att tro på ett färdigt frälsningspaket. Frälsningen är inte billig. Vi måste vara villiga att ge upp ALLT, och vi måste beräkna kostnaden och vara beredda att förneka oss själva och ta vårt kors på oss dagligen. Att inte behöva göra någonting, och att ha råd med att tjäna två herrar är en BILLIG frälsning, och det är ingenting som Bibeln lär.

Här nedan kan du läsa några exempel på verser som tydligt visar att vi kan göra gott inför Gud, och behaga och glädja honom med att göra goda gärningar. Den helige Ande kan leda oss rätt och han är den store Hjälparen i våra liv. Läs gärna mer om nåd, lag och synder, exempelvis i denna artikel.

Nya testamentetapplauds

De första två avsnitten handlar om två liknelser i Mattheus 25 där vi kan se att goda/dåliga gärningar är avgörande för om vi hamnar i Guds rike eller i helvetet.

Matt. 25:19 En lång tid därefter kom tjänarnas herre och krävde redovisning av dem.20 Den som hade fått fem talenter kom då och lämnade fram fem talenter till och sade: Herre, fem talenter överlämnade du åt mig. Nu har jag tjänat fem till.21 Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!

Matt. 25:31 När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron.—. 34 Då skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse. —37 Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka?— 40 Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har GJORT för en av dessa mina minsta bröder, det har ni GJORT mot mig.41 Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar.  44 Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte? 45 Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni INTE HAR GJORT för en av dessa minsta, det har ni INTE HELLER GJORT för mig46 Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.”

Apg 10:34 Då började Petrus tala: ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, 35 utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt,vilket folk han än tillhör

Luke 6:45 En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Ty vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.

Rom. 2:Han skall ge var och en efter hans gärningar: evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet,

Rom. 8:Men de som äro i ett köttsligt väsende kunna icke behaga Gud.9 I åter ären icke i ett köttsligt väsende, utan i ett andligt, om eljest Guds Ande bor i eder; men den som icke har Kristi Ande, han hör icke honom till. (1917)

Rom. 12: Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst. Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.—21 Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda.

Rom. 14: 17 Ty Guds rike består inte i mat och dryck utan i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande. 18 Den som tjänar Kristus på det sättet behagar Gud och håller provet inför människor. 19 Låt oss därför sträva efter det som tjänar friden och den ömsesidiga uppbyggelsen

Kol. 1:Från den dag vi hörde om det, har vi därför inte upphört att be för er. Vår bön är att ni skall uppfyllas av kunskap om hans vilja, med all andlig vishet och insikt, 10 så att ni kan leva värdigt Herren och i allt behaga honom, när ni bär frukt i alla slags goda gärningar och växer till i kunskapen om Gud.11 Hans härlighets makt skall då styrka er och ge er all kraft till att vara uthålliga och tåliga i allt12 Med glädje skall ni då tacka Fadern, som har gjort er värda att få del i det arv som de heliga har i ljuset.

1 Thess. 2:Eftersom Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet talar vi som vi gör, inte för att vara människor till lags utan för att behaga Gud, som prövar våra hjärtan.10 Ni är vittnen, ja, Gud själv är vittne till hur heligt, rätt och oförvitligt vi uppträdde bland er som tror.—

1 Thess. 4:1 För övrigt, bröder, ni har lärt av oss hur ni skall leva för att behaga Gud, och det är ju så ni lever. Nu ber och uppmanar vi er i Herren Jesus att låta ert liv ännu mer överflöda i detta. 2 Ni vet vilka föreskrifter vi har gett er från HerrenDetta är Guds vilja: att ni helgas, att ni avhåller er från otukt,  Därför, den som nu avvisar detta, avvisar inte en människa utan Gud, som har gett er sin helige Ande.

1 Tim. 2:1 Först av allt uppmanar jag till bön och åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan föra ett lugnt och stilla liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt. 3 Sådant är rätt och behagar Gud, vår Frälsare

Hebr. 11:Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Ty den som kommer till Gud måste tro att han är till och belönar dem som söker honom.—I tron LYDDE Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma.

Hebr. 13:16 Och glöm inte att göra gott och dela med er, ty sådana offer har Gud behag till.

2 Pet 2:7 Men han frälste den rättfärdige Lot, som plågades av de ogudaktigas utsvävande liv.

Rom. 15:17 Det är alltså i min tjänst inför Gud som jag kan berömma mig i Kristus Jesus.

2 Korinthierbrevet 1:12 Vi kan med gott samvete berömma oss av att vi här i världen, och särskilt mot er, har uppträtt i helighet och renhet inför Gud och inte varit ledda av världslig visdom utan av Guds nåd.

Filipperbrevet 2:16 när ni håller fast vid livets ord. Då kan jag berömma mig av er på Kristi dag. Jag har alltså inte sprungit förgäves eller arbetat förgäves.

Gamla testamentetfaithful servant

Predikaren 2:26 Åt den människa som är god i hans ögon ger han vishet och kunskap och glädje. Men åt syndaren ger han besväret att samla in och lägga på högför att det skall ges åt den som är god i Guds ögon. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.

Ordspråksboken 16:6 Genom nåd och sanning sonas skuld, genom Herrens fruktan undflyr man det onda.Om någons vägar behagar Herren, gör han även hans fiender till vänner.

Ordspråksboken 11:1 Herren avskyr falsk våg, full vikt behagar honom.

Ordspråksboken 11:20 De som har förvända hjärtan är en styggelse för Herren, de som lever ostraffligt behagar honom.

Ordspråksboken 12:22 Lögnaktiga läppar är en styggelse för Herren, de som handlar rättfärdigt behagar honom.

Ordspråksboken 15:8 De ogudaktigas offer är avskyvärda för Herren, de rättsinnigas bön behagar honom.

4 Mosebok 24:1 När Bileam såg att det behagade Herren att välsigna Israel, gick han inte som förut bort och såg efter spåtecken, utan vände sig mot öknen.

1 Kung. 3:Ge din tjänare ett lydigt hjärta, så att han kan vara domare för ditt folk och skilja mellan gott och ont. För vem kan annars vara domare för detta ditt stora folk?”10 Det behagade Herren att Salomo bad om sådant. 

Psaltaren 69:31 Jag vill prisa Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse. 32 Det skall behaga Herren mer än någon tjur eller något offerdjur med horn och klövar.

Malaki 3:4 Då skall offergåvorna från Juda och Jerusalem behaga Herren som i forna dagar och gångna år.

Jeremia 9:24 Den som vill berömma sig, han skall berömma sig av att han har insikt och känner mig: Att jag är Herren, som verkar med nåd, rätt och rättfärdighet på jorden. Ty däri har jag min glädje, säger Herren.

 

Var Abraham rättfärdig av tro, eller av GÄRNINGAR som Jakobsbrevet säger? Jak. 2:21

abrahamPaulus i Romarbrevet verkar säga att Abraham var rättfärdig genom TRO och inte av gärningar, medan Jakob i Jakobsbrevet verkar säga precis tvärt om – att han blev rättfärdig genom gärningar och INTE bara genom tro. Hur hänger det ihop? Är inte Paulus och Jakob överens? Det är inte helt ovanligt att det blir Jakob som får stryka på foten när man ska försöka anpassa två ståndpunkter som till synes verka vara motstridiga, och man försöker då läsa Jakobsbrevet genom ljuset av det man tror Paulus säger. Det kan då bli så att man tillskriver Jakob åsikter som han inte har och menar att han ”också” tror att vi blir frälsta av ”tro allena” trots att han mycket tydligt säger precis tvärt om. Vi kan notera att vare sig Paulus eller Jakob någonsin säger att vi blir frälsta av tro ”allena”, om vi med det menar en tro som  inte visar sig i gärningar. Tro utan gärningar är död och det går inte att komma runt det.

Det fanns regler att följa innan Lagen kom

Det Paulus försöker åstadkomma genom Romarbrevet – och även Galaterbrevet och Hebreerbrevet – är att få judarna att förstå att de INTE är frälsta och Abrahams barn bara för att de är födda som judar och släkt med Abraham, och inte heller för att lagen gavs till dem, utan det är snarare så att Abrahams barn (de som är frälsta) är de som TROR och älskar Jesus – vilket är öppet för ALLA människor och inte bara judarna. Här kan vi se hur bekymret som Paulus försöker hantera i Rom. 4  egentligen börjar:

Apg.15:15 Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från MoseNär det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga.

Detta problem är utgångspunkten för Paulus kamp mot dessa judar som vill kompromissa och kämpa sig kvar i det gamla testamentet och de judiska ceremoniella lagarna. ”Lagen” som vi så ofta läser om i Bibeln kom med Mose, och den innehåller 613 olika lagar/bud som det var tänkt att judarna skulle efterleva – och de flesta lagar endast under en viss tid. Bland dessa bud finns de tio budorden och de var de första buden att skrivas ner av Gud på stentavlor. Nu är det så att dessa tio bud faktiskt inte hade sin början med Mose trots att det var under hans möte med Gud som de först skrevs ner, för sanningen är ju att de har gällt ända sedan Adams tid och fortsätter att gälla ända till Domedagen! Jag säger detta eftersom väldigt många kristna tror att  vi på något sätt är befriade från att lyda NÅGOT av Guds bud, även om de också tror att det är ”eftersträvansvärt” att lyda tio Guds bud även om de är övertygade om att vår frälsning inte hänger på graden av lydnad. Men är det verkligen så? Visst var det väl förbjudet att mörda, stjäla, ljuga och begå äktenskapsbrott även under Adams tid? Annars hade det ju inte varit någon synd för Kain att mörda sin bror, och det skulle inte funnits något skäl  för Gud att säga:

1 Mosebok 4:7 Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den.”

Det fanns alltså SYND som människorna potentiellt skulle kunna begå långt INNAN Mose tid trots att Lagen ännu inte fanns, och det handlar om mycket logiska bud som kort och gott handlar om KÄRLEK. Dessa tio kärleksbud (eller ”moraliska bud” om man så vill) är precis lika viktiga att lyda 1) tiden mellan Adam och Mose, 2) tiden under Mose levnad, och 3) tiden mellan Mose och  idag och så länge jorden snurrar. Jesus summerar dessa bud i ”det dubbla kärleksbudet”, och om vi i sanning älskar Gud och våra medmänniskor med hela vårt hjärta så lyder vi per automatik alla de tio budorden! Älskar vi våra medmänniskor så vill vi ju inte skada dem, såra dem eller behandla dem illa på minsta vis, och man kan också säga att vi lyder ANDEN om vi lyder kärlekens lag som ska finns i våra hjärtan.

Galaterbrevet 5:18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.

1 Korinthierbrevet 7:19 Det har ingen betydelse om någon är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud.

Om vår synd var ett så stort problem att Jesus dog för oss för att rädda våra själar, inte innebär väl hans död att det plötsligt är fritt fram att synda utan att riskera några konsekvenser vad gäller vår själar? Inte dog väl Jesus för att möjliggöra att vi kan synda under lite mer avslappnande former? Här är lite mer verser om Abrahams liv långt innan Mose levde, och innan Lagen som kom med Mose.

1 Mos. 18:17 Då sade Herren: ”Kan jag dölja för Abraham vad jag tänker göra?  19 Ty jag har utvalt honom för att han skall befalla sina barn och efterkommande att hålla sig till Herrens väg och HANDLA rättfärdigt och rätt, så att Herren kan uppfylla sina löften till Abraham.”20 Sedan sade Herren: ”Ropet över Sodom och Gomorra är starkt och deras synd är mycket svår.21 Därför vill jag gå ner och se om de i allt har gjort efter det rop som har nått mig. Om det inte är så, vill jag veta det.22 Männen vände sig därifrån och gick mot Sodom, men Abraham stod kvar inför Herren. 23 Och Abraham gick närmare och sade: ”Vill du förgöra den rättfärdige tillsammans med den ogudaktige? 24 Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden. Vill du då förgöra den och inte skona platsen för de femtio rättfärdigas skull som finns där?25 Det vare dig fjärran att göra något sådant, att låta den rättfärdige dö med den ogudaktige. Det skulle då gå med den rättfärdige som med den ogudaktige. Det vare dig fjärran! Skulle inte han som är hela jordens domare göra det som är rätt?”

Ovan avsnitt är mycket intressant eftersom den ger oss en rad spännande sanningar som man kanske inte alltid reflekterat över.  Vi kan lära oss att:

  1. Det fanns SYND under denna tid, trots att Lagen ännu inte kommit
  2. Synd sker emot Guds vilja (kanske en självklarhet men jag säger detta med tanke på kalvinisterna)
  3. Det fanns RÄTTFÄRDIGA under denna tid även om det var sparsamt med rättfärdiga just i Sodom. Abraham och Lot är ju ett par exempel på rättfärdiga personer, och Enoch, Noa, Job är andra exempel på berömda rättfärdiga personer.
  4. Rättfärdig” är den som handlar RÄTT – alltså i sitt eget agerande.
  5. Gud valde ut Abraham för att han skulle lära framtida generationer att hålla sig på Herrens väg och att få människor att HANDLA RÄTTFÄRDIGT.
  6. Guds löfte till Abraham gällande framtida rika välsignelser i hans säd är var avhängigt om Abraham skulle välja att lyda Gud eller inte.
  7. Det låter faktiskt i v. 21 som Gud måste komma ner till jorden för att ta reda på hur exakt saker och ting förelåg vad gäller den synd som Sodom gjort sig skyldig till.

Här nedan kommer ytterligare ett avsnitt gällande en händelse som inträffade innan Lagen kom:

1 Mos. 20:Men Gud kom till Abimelek i en dröm om natten och sade till honom: ”Du måste dö för den kvinnas skull som du har tagit till dig, ty hon är en annan mans hustru.” Men Abimelek hade inte rört henne och han svarade: ”Herre, vill du döda också rättfärdiga människor?Har han inte själv sagt till mig: Hon är min syster? Och hon sade själv: Han är min bror. Med uppriktigt hjärta och rena händer har jag gjort detta.” Då sade Gud till honom i drömmen: ”Ja, jag vet att du har gjort detta med uppriktigt hjärta, och det var också jag som hindrade dig från att synda mot mig. Därför lät jag dig inte röra henneMen ge nu mannen hans hustru tillbaka, ty han är en profet. Han skall be för dig så att du får leva. Men om du inte ger henne tillbaka, skall du veta att du själv och alla som tillhör dig måste döden dö.”Tidigt nästa morgon steg Abimelek upp och kallade till sig alla sina tjänare och berättade allt detta för dem. Männen blev mycket förskräckta. Abimelek kallade på Abraham och sade till honom: ”Vad har du gjort mot oss? Och vad har jag gjort för synd mot dig, eftersom du har dragit denna stora synd över mig och mitt rike? Du har gjort sådant mot mig som ingen bör göra.”

Här kan vi lära oss följande:

  1. Även människor som inte var släkt med Abraham kände till konceptet av SYND – trots att detta var innan Lagen kom.
  2. Abimelek hade inga problem med att ”tro på Gud” eftersom han ju kommunicerade med honom, och även hans tjänare blev förskräckta när de insåg vad Gud skulle kunna göra med dem.
  3. Abimelek förväntade sig att Gud är av en natur som agerar rättvist och inte straffar rättfärdiga människor genom att förkorta deras liv utan orsak.
  4. Abimelek ansåg att han själv agerade rättvist i frågan vad gäller Abrahams hustru, och Gud håller med honom om att han (Abimelek) agerat med ett uppriktigt hjärta. Gud var inte den som orsakade detta uppriktiga hjärta i Abimelek, men han hjälpte däremot till i situationen och hindrade Abimelek i detta fallet från att synda med Abrahams hustru.
  5. Huruvida Abimelek och hans tjänare skulle få fortsätta att leva eller inte var avhängigt Abimeleks agerande, beroende på om han skulle ge Sara tillbaka till Abraham eller inte.
  6. Abimelek ansåg att Abraham syndade. I själva verket stämde det ju att Sara faktiskt var Abrahams syster, men hon var även hans hustru vilket han valt att inte avslöja.

Så kommer vi till situationen när Gud verkligen satte Abraham på prov.

1 Mos. 1:1 En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Han sade till honom: ”Abraham!” Han svarade: ”Ja, här är jag.” Då sade han: ”Tag din son Isak, din ende son, som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som bränn-offer på ett berg som jag skall visa dig.”Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med sig två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot den plats som Gud hade sagt åt honom att gå till. Han sade då till sina tjänare: ”Stanna här med åsnan. Jag och pojken går dit bort för att tillbe, och sedan kommer vi tillbaka till er.”—-11 Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: ”Abraham! Abraham!” Han svarade: ”Här är jag.”12 Då sade han: ”Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. Nu vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son.”—15 Herrens ängel ropade ännu en gång till Abraham från himlen: 16 ”Jag svär vid mig själv, säger Herren: Eftersom du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son, 17 skall jag rikligen välsigna dig och göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och din avkomma skall inta sina fienders portar.19 Sedan vände Abraham tillbaka till sina tjänare, och de bröt upp och gick tillsammans till Beer-Sheba. Och Abraham bodde i Beer-Sheba.

Nu var ju detta stora prov på fullständig lydnad inte Abrahams första rättfärdiga agerande i sitt liv, men att vara villig att offra sin egen son i lydnad inför Gud visar förstås på hur långt Abraham var villig att gå för sin skapares skull och denna händelse blev    förstås den rättfärdiga handlingen som allra mest blev ihågkommet gällande Abraham.

  1. Gud satte Abraham på prov för att se Abrahams agerande, och det visar på människans fria vilja och möjlighet att agera separat från Guds egen vilja. Det finns ingen anledning att testa något som man vet utgången på och t o m en utgång som man själv styrt.
  2. Abraham var ENSAM när han höjde kniven för att offra sin son. Hans agerande i rättfärdighet (lydnad) var alltså enkom INFÖR GUD och INTE inför människor.
  3. Vi kan återigen se att den enorma välsignelsen vad gäller hans talrika efterkommande var avhängigt hans agerande, huruvida han skulle lyda Gud i  allt eller inte.

Om Abraham bara skulle sitta under en buske och bara ”tro” på Gud så hade detta inte resulterat i en sådan världsberömd beundran inför honom, och saken är den att han aldrig var frälst av ”tro allena”.

Paulus i Romarbrevet  romans

Så tillbaka till Romarbrevet. Notera att det var stort fokus på det här med omskärelse eftersom det var detta som dessa judar (se vers från Apg ovan) menade var ett frälsningsvillkor trots att en sådan lära är i strid med sanningen. Paulus intygar att judar inte är förmer än andra människorr – och heller inte underlägsna andra människor eftersom både judar och greker gjort sig skyldiga till synd är är i behov av en frälsare.

Rom. 3:1Vilket företräde hava då judarna, eller vad gagn hava de av omskärelsen??—Huru är det alltså? Äro vi då något förmer än de andra? Ingalunda. Redan härförut har jag ju måst anklaga både judar och greker för att allasammans vara under synd. (1917)

Paulus ville få judarna att förstå att Abraham faktiskt förklarades rättfärdig INNAN någon omskärelse, så alltså kan det här med omskärelse inte vara något krav för frälsningen – och inte någon av de andra ceremoniella lagbuden heller. Paulus berömmer inte människor som har en tro utan gärningar, eftersom det är en KRAV, men han vill få judarna att förstå att det INTE är gärningar som frälser i sig och framför allt inte lydnad av de ceremoniella lagarna som inte gäller längre överhuvudtaget.

Vidare är vi antingen frälsta av 1) av gärningar såsom att ha lytt lagen till 100%, av egna meriter, för att vi förtjänar det, osv, ELLER 2) genom NÅD vilket innebär Guds barmhärtighet. De flesta är överens om att det är alternativ 2 som gäller eftersom vi inte klarar villkoren i alternativ 1. Men det betyder inte att lydnad/gärningar inte längre är nödvändiga för det är de. Man kan jämföra det med en brottsling som gjort sig skyldig till överträdelse av lagen och fått livstid i fängelse, och som senare blir benådad av en behörig person med makt. Brottslingen har ingen rätt att säga ”En gång benådad, alltid benådad!. Nu vet jag att jag aldrig någonsin riskerar att hamna i fängelse igen även om jag skulle utföra ytterligare lagöverträdelser för jag har ju blivit benådad! Jag är nu IMMUN mot risken att bli fängslad igen!”. Men visst är det så att brottslingen inte kan slippa ifrån sitt rättmätiga straff genom något som han GÖR även om han skulle leva resten av sitt liv i fullständig lydnad av lagen, för det ändrar ju inte på att han tidigare gjort sig skyldig till lagöverträdelser som på något sätt måste sonas (eller förlåtas).

Inte heller Abraham levde ett helt prickfritt liv (fast det är möjligt att det var näst intill fullkomligt), så även han behövde Guds förbarmanade i sitt liv eftersom inte heller han ”förtjänade” någon frälsning. Det gäller att tolka Romarbrevet 4 rätt så att man exempelvis inte tolkar v. 6 som att målsättningen är att inte ha några gärningar överhuvudtaget eftersom det verkar vara något eftersträvansvärt att räknas som rättfärdig utan några gärningar som helst. Men detta är givetvis inte vad Paulus säger, och han argumenterar självfallet inte emot Jesus som säger att vi kan huggas av vinträdet pga brist på frukt (gärningar). Vidare är Paulus poäng att frälsningen är öppen för ALLA – omskurna eller oomskurna. Paulus säger här nedan att vi måste VANDRA i Abrahams spår, och detta är något som vi gör.

Rom. 4:1 Vad kan vi nu säga att vår stamfader Abraham har vunnit genom gärningar? Om Abraham förklarades rättfärdig på grund av gärningar, då har han något att berömma sig av – men inte inför Gud. Ty vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänatMen den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet. Därför prisar också David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: Saliga är de, vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är överskylda.Salig är den man som Herren inte tillräknar synd.Gäller denna saligprisning endast de omskurna eller även de oomskurna? Vi säger ju att tron räknades Abraham till rättfärdighet. 10 När blev den tillräknad honom? Sedan han blivit omskuren? Nej, det skedde medan han ännu var oomskuren. 11 Han tog emot omskärelsens tecken som bekräftelse på rättfärdigheten genom tron, och den ägde han redan som oomskuren. Så skulle han vara fader till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem. 12 Han skulle även vara fader till omskurna, till sådana som inte endast hör till de omskurna utan också VANDRAR i spåren av den tro som vår fader Abraham hade som oomskuren.13 Det var inte genom lagen som Abraham och hans efterkommande fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro14 Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron utan innehåll och löftet satt ur kraft. 15 Lagen åstadkommer ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse. 16 Därför heter det ”av tro”, för att det skulle vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro, han som är allas vår fader. —19 Han sviktade inte i tron då han tänkte på att hans egen kropp saknade livskraft – han var då omkring hundra år – och att Saras moderliv var dött. 20 Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran. 21 Han var övertygad om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla.22 Därför ”räknades det honom till rättfärdighet.23 Men dessa ord ”det räknades honom till rättfärdighet” skrevs inte bara för hans skull 24 utan även med tanke på oss. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre, 25 han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.

Tror vi på Gud och älskar honom så lyder vi honom, och det visade Abraham med sitt liv. Summerat så blev inte Abraham frälst pga att vara jude eller för att ha lytt en lång rad med ceremoniella bud, utan han blev frälst av TRO som han visade i LYDNAD.

Paulus försäkrar oss mycket tydligt att synd separerar oss från Gud, och han talar givetvis inte emot sig själv i Romarbrevet.

1 Korinthierbrevet 6:9 Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant

Gal. 5:19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror,21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Jakob i Jakobsbrevet – utan gärningar är vi inte frälstajames

Sedan till Jakob som inte skriver sitt brev med fokus på judarna som Paulus gjorde, och alltså inte har samma mål med sitt brev som Paulus. Jakob är mycket tydlig med att Abraham var rättfärdig genom gärningar och INTE av tro allena. Han ger i  samma kapitel 2 exempel på diverse gärningar som vi förväntas göra för att vara frälsta, så det han skriver går inte att misstolka. Tro utan gärningar är död, så utan gärningar kan vi inte vara frälsta.

Jak. 2:21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som RÄTTFÄRDIG GENOM GÄRNINGAR, när han bar fram sin son Isak på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. 23 Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän. (SFB)

Jak. 2:21 Blev icke Abraham, vår fader, rättfärdig av gärningar, när han frambar sin son Isak på altaret?22 Du ser alltså att tron samverkade med hans gärningar, och av gärningarna blev tron fullkomnad,23 och så fullbordades det skriftens ord som säger: »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet»; och han blev kallad »Guds vän». (1917)

Och ännu ett exempel på att det är vad vi GÖR – självfallet ihop med tron – som gör oss rättfärdiga:

Jak. 2:25 Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? 26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Vem är Abrahams barn?

Även Johannes förklarar att man inte är Abrahams barn för att vi är födda som judar och/eller för att vi har lagen, utan Abrahams barn är de som förblir i Jesus och som inte lyder synd (eftersom vi då blir syndens slavar). Johannes säger att om vi verkligen är Abrahams barn så GÖR vi gärningar såsom Abraham gjorde. Abraham var ju rättfärdig för att han var en riktig Gudsman som levde i lydnad av Gud och därmed räknades som rättfärdig.

Joh. 8:31 Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, 32 och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” 33 De svarade honom: ”Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi skall bli fria?”34 Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav35 Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid. 36 Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria. 37 Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte förstår mitt ord. 38 Jag talar vad jag har sett hos min Fader. Ni gör vad ni har hört av er fader.”39 De svarade honom: ”Vår fader är Abraham.” Jesus sade: ”OM NI VORE ABRAHAMS BARN, SKULLE NI GÖRA ABRAHAMS GÄRNINGAR40 Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så handlade inte Abraham

Läs mer om synd/lag/nåd bland mina övriga artiklar, t ex denna.

Martin Luther hade en del om bakfoten

FearTorbjörn Edebol skrev i tidningen Dagen en artikel om en förhoppning att låta det kommande 500-årsmminnet av reformationen bli en bibelrenässans i Luthers efterföljd, men jag delar inte  hans uppfattning om Martin Luther även om Luther skrivit en del upplyftande saker. Det är inte bara Luthers förskräckliga och hårrresande generaliseringar om judarna som jag tänker på – och som tyvärr utnyttjades av andra för att motivera rättigheten att konfiskera judarnas ägodelar och förfölja dem – utan jag tänker på framför allt tre obibliska läror som influerat Norden och stora delar av världen.

1) Den gnostiska idén att människan ärvt Adams synd

Utan något känt undantag så lärde ingen av de gamla kyrkofäderna ut något sådant de första 300-400 åren e Kr, och det var inte förrän Augustinus (en före detta gnostiker) trädde fram på scenen som denna idé infördes till kyrkan. John Kalvin (1509-1564) och Martin Luther (1483–1546) anammade Augustinus (354–430) nya läror och spred dem sedan vidare, och idag är det de som motsätter sig arvsynden som anses vara villolärare trots att det var precis tvärt om de första 300+ åren. Men även om vi ska försöka intala oss själva att samtliga kyrkofäder hade fel så är förstås det viktiga vad BIBELN säger, och den säger ingenstans att vi är födda i synd. Inte ens i Romarbrevet 5 där det tydligt står att DÖDEN (inte synden) kommit över alla människor av anledningen att vi syndat. Inte för att vi ärvt Adams synd. Vi dör däremot fysiskt pga Adam eftersom vi inte kan nå livets träd pga honom. Den makabra läran att vi alla är födda i synd har resulterat i barndopstraditionen (för att hindra bebisar att gå själsligt förlorade om de skulle råka dö innan dopet) men sanningen är att bebisar inte ens har kapacitet att synda och de är totalt oskyldiga. Synda är någonting man gör och ingenting man kan ärva.

2) Det saliga bytet

Det verkar som denna obibliska idé och begreppet i sig självt faktiskt härrör sig till Martin Luther, även om sådana tankegångar fanns innan hos Anselm av Canterbury (som introducerade försoningsläran) och Augustinus. Bibeln lär att när vi omvänder oss från våra synder så TAS DE BORT. De raderas helt enkelt, och de överförs inte först på Jesus. Bildligt talat kan man säga att Jesus ”tagit våra synder på sig” på korset, men på så sätt att han bildligt talat tar dem ”på sina axlar”. Ingenstans i Bibeln står det att JESUS rättfärdighet är insprutad/överförd till oss. Jesus är vår rättfärdighet på det sättet att han levt ett syndfritt liv för vår skull och för att han möjliggjort rening i hans blod på villkor att vi omvänder oss. Sedan är det tänkt att VI (inte Jesus) ska leva rättfärdigt, och om vi syndar igen är vi smutsiga igen och INTE rättfärdiga. Tro det eller ej, men Bibeln lär att den som GÖR rätt är rättfärdig. Inte den som fått en injektion av Jesus rättfärdighet.

3) Läran att vi är frälsta av tro allena när Bibeln tydligt säger att vi INTE är frälsta av tro allena (Jak. 2:24)

Luther var osäker på om Jakobsbrevet verkligen var kanoniskt och uttryckte t o m att den borde raderas ur Bibeln (Luther’s Works, 54, 424-425). Han tyckte inte alls om Jakobs påstående att vi INTE är frälsta av tro allena. Men Jakob var tydlig med att tro utan gärningar är död och Paulus argumenterade inte emot honom. Paulus försökte däremot få judarna att förstå att de inte är frälsta för att de omskär sig eller lyder andra ceremoniella lagar. Efter Jesu död är det inte tänkt att vi ska lyda de 613 lagarna från Moses, men däremot ska vi lyda Anden som leder oss bort från synd. Synd är att bryta kärleksbudet vilket summerar tio Guds bud. Vidare riskerar vi att huggas av vinträdet pga brist på frukt (Joh. 15).

Ovan läror har tyvärr nästlat sig in i våra kyrkor och fått oss att tro att vi faktiskt inte kan sluta synda och det finns t o m människor som tror att vi syndar ständigt i tanke, ord och gärningar. Vad är det för vits med att omvända sig om det inte kan gå ens en dag utan att vi syndar igen? Om tanken är att vi är frälsta trots att vi syndar, bara vi tror på Gud (tro allena) så är väl detta att hålla med det Satan lärde ut i Eden när han hävdade att synd INTE leder till döden?

1 Mosebok 3:4 Då sade ormen till kvinnan: ”NI SKALL VISST INTE DÖ!

En sådan enkel lögn som det borde vara lätt att avslöja och slå hål på, men ändå smyger vi in sådana tankegångar i kyrkan utan att vi kanske ens är medvetna om det: Vi lär ju varandra att vi är födda med en syndfull natur som tvingar oss att synda vare sig vi vill eller ej, vilket innebär att vi faktiskt har bra ursäkter för vår synd och vilket vidare riskerar att locka till mer synd. För vad kan hända? Jesus har ju dessutom tagit våra synder på sig och vi har fått HANS rättfärdighet, och då kan inte ens Gud se våra synder pga Jesu blod som är som ett filter framför hans ögon. Vi har alltså ha råd med att leva orättfärdigt eftersom vi är rättfärdiga i position även om vi inte är det i handling. Vidare är vi ju frälsta av tro ALLENA, så det här med synd och frukt inverkar inte på våra själar. Bara vi tror på Gud…

Läs gärna mer detaljer om dessa ämnen på min blogg, och läs gärna detta blogginlägg om Martin Luther.

Är gärningslära en villolära? Det beror på…

Muslimer tror vanligtvis att de, förutom att tro på Muhammed som Allahs profet, måste utföra en rad handlingar för att komma in i Allahs rike.  De tror att deras goda gärningar måste överträffa deras onda gärningar och därför kan de aldrig vara riktigt säkra på att de verkligen är frälsta eftersom de är osäkra på Allahs faktiska mätstock och hur de ligger till i vågskålen. Det gäller alltså att samla poäng (och att inte förlora poäng) och att tro att det är möjligt att förtjäna sin frälsning pga något som man gör. Detta är ett typexempel på ”frälst pga gärningar” även om det inte handlar om kristen tro utan islam. Denna idé om gärningar är inte biblisk. Bibeln lär att ingenting oheligt kommer in i Guds rike, och en enda synd gör oss smutsiga. Det spelar alltså ingen roll om vi lever heligt resten av våra liv om vi en gång smutsat ner oss, för vi förblir orena. I Gamla Testamentet kan vi läsa om att människor blev renade från sina synder tack vare bekännande av sin synd i kombination med djuroffer, och i Nya Testamentet så kan vi som bekant läsa om JESUS slutgiltiga syndoffer som han gjorde för oss en gång för alla. Det betyder inte att vi är födda frälsta för villkoret är tro och omvändelse.

Vi är antingen frälsta av gärningar eller av nåd. Det är antingen eller. Antingen kan vi fixa vår egen frälsning genom gärningar och att samla poäng ELLER av en ren barmhärtighet från Guds sida. De allra flesta är överens om att det är det sistnämnda som gäller. Även om lagen inte var för svår för oss att lyda så har vi ändå valt att inte lyda den alla gånger, och då är det klippt för oss. Tack vare Jesus som dog för våra synder så kan vi bli renade. Men notera att det inte står någonstans att vi är frälsta av tro ALLENA (det står tvärt om att vi INTE är frälsta av tro allena), eller att vi kan bli frälsta trots att vi lever i pågående synd, eller trots att vi inte kan visa upp några goda gärningar. Tyvärr har kristna missförstått en del av  Paulus kommentarer om lagen, och får för sig att han säger att vi t o m kan bli frälsta utan att behöva lyda tio Guds bud. De menar att det förstås är eftersträvansvärt att lyda tio Guds bud men inte nödvändigt för frälsningen. Men sanningen är att det ÄR nödvändigt för frälsningen, och Paulus menar bara att det är de judiska ceremoniella lagarna (såsom omskärelse) som inte krävs och han menar givetvis också att vi inte kan bli frälsta av gärningar allena.

Många tror att vi inte behöver GÖRA något för att bli frälsta, och så fort någon påstår att det också finns krav på gärningar så menar de att det handlar det om ”gärningslära” och därför en villolära. De är övertygade om att ”tro allena” gäller (trots att alltså Bibeln säger det motsatta), och då kan det heller inte finnas några som helst krav på något som vi måste GÖRA. Somliga tror inte ens att OMVÄNDELSE är ett krav eftersom det är något som man GÖR, och andra menar att vi inte ens kan TRO av oss själva och att denna gåva måste komma från Gud just för att det inte finns NÅGONTING (inte ens tro) som vi kan göra för vår frälsnings skull. De är livrädda för allting som luktar gärningar, och de kan till och med vara mer rädda för gärningskrav än de är för SYND! Det finns faktisktl kristna som tror att vi alltid syndar i ”tanke, ord och gärning”, och därför fruktar de inte synd särskilt mycket eftersom de menar att det är en naturlig del av alla människors liv – även kristnas. Däremot reagerar de kraftigt om någon påstår att gärningar och trohet mot Gud (något som man GÖR) har något med frälsning att göra. Då kan de raskt utropa ”Varning – Gärningslära – Se upp”!

Det finns många exempel i Bibeln på människor som blev rättfärdig pga de visade sin tro med GÄRNINGAR. Om inte Abraham hade valt att lyda Gud och lämnat sitt hemland såsom Gud bad honom så skulle Guds löften till honom och hans säd inte ha gått i uppfyllelse. Abraham prisades för sin tro i Bibeln, men det var för att han visade sin tro med sina GÄRNINGAR. Abraham offrade sin son Isak i TRO. Det är något som han GJORDE. Tänk om Abraham skulle försöka påstå att han hade tillräckligt med tro utan att för den skull behöva GÖRA någonting för att visa den.

Jak. 2:21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. 23 Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän. 24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro.

Under Joshuas ledning så vandrade människor runt staden Jeriko sju gånger, och yttermuren föll. De TRODDE visserligen att Gud verkligen skulle åstadkomma det som han utlovat (låta dem erövra staden) men de var fortfarande tvungna att GÖRA något – nämligen att vandra runt muren, blåsa i trumpeter och ropa.  Murarna ramlade dock inte ner pga att de vandrade runt muren, för detta skulle kunna liknas med gärningslära. Murarna föll för att Gud gjorde så att de föll, men skulle Gud låta murarna falla om Joshua om hans folk INTE lydde Gud genom att vandra runt muren? Det tror jag knappast! Gud såg att de hade TRO och att de visade sin tro med sina GÄRNINGAR (lydnad i tro).

Hebreerbrevet 11:30 Genom tron föll Jerikos murar, sedan man hade gått runt omkring dem i sju dagar.

Tänk också på blodet som israelerna blev tillsagda att smeta på dörrposterna i Egypten inför Exodus. Blodet i sig självt räddade dem inte, men tack vare att de LYDDE och GJORDE detta (strök blod på dörrposterna) så blev de räddade från den dödsängel som sedan kom och orsakade mycket död. Alla som står omnämnda i Hebr. 11 var tvungna att GÖRA något så det är uppenbart att lydnad och goda gärningar inte alltid är detsamma som det många ser som ”gärningslära”. Det är svårt att separera tro från lydnad och handling eftersom de hör ihop!

Många är så rädda för det här med gärningslära eftersom de får för sig att man då räddar sig själv och tar äran bort från Gud. De är rädda för att detta skulle leda till skrytsamhet. Men de behöver inte oroa sig! Vi tar inte äran bort från Gud om vi GÖR något och är honom trogna! Tänk dig en person (Kalle) som är långt ute på djupa vatten och håller på att drunkna i de mycket farliga strömmarna som han självmant begett sig ut i trots riskerna. Han kämpar för sitt liv och just när han inte orkar mer och håller på att ge upp så kommer en man i en båt och kastar en livboj åt honom för att rädda honom. Kalle hugger tag i livbojen, och sanningen är att hade mannen i båten inte dykt upp just vid det tillfället så hade Kalle inte klarat sig. När de kommer iland så väntar flera journalister som vill rapportera om händelsen och de berömmer mannen i båten för att ha räddat en person från en säker död. Tänk dig då att Kalle kliver fram och påstår att han räddat sig själv eftersom HAN minsann hade huggit tag i livbojen! Det vore fullständigt absurt, men tyvärr är de precis så som många ser på det här med gärningar. En del menar att Gud gör ALLT åt oss och att frälsningen är monergistisk.

Vi är förlorade till 100% utan Jesus. Nåd allena frälser oss eftersom vi inte lytt lagen till 100%. Men detta betyder inte att Gud inte har villkor eller att han inte kräver något ifrån oss. Han förväntar sig att vi ska leva HELIGT, och hör och häpna, vem är det som får evigt liv? Inte de som har tro allena…

Hebr. 5: Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som LYDER honom

Luther lade till ordet ”allena” så att det blev frälst av ”tro allena”

Martin Luther (1483-1546)

Det finns många artiklar om Luther där han prisas, så det känns inte som det behövs ännu en sådan artikel. Den här bloggartikeln handlar därför om Luthers mindre bra sidor.

Frälst av tro allena? Luther lärde att frälsning inte följer av goda gärningar utan är en fri gåva av Gud som endast åtnjutes av nåd genom tro på Jesus som har sonat våra synder. Det problem som var viktigast för Luther var frågan om rättfärdigande, det vill säga att människan genom tro allena betraktades som rättfärdig av Gud, genom Guds nåd. Han drog det till sin spets genom att hävda att rättfärdigheten inte bara härstammar från Kristus, utan rentav är Kristus, inympad i människan genom tron på Jesus som Messias. Detta är anledningen till att tron allena saliggör, och får människan att följa lagen. Tron är det som frambringar den Helige Ande, tack vare Kristi gärningar, skrev Luther. Enligt Luther var tron en gåva från Gud. ”Därmed är det klargjort att det är tron, och tron alena, som frälser oss … Inget i denna artikel kan ges upp eller förändras, om så himlen och jorden och allt annat går under ”

Problemet är bara att BIBELN inte lär ut ”tro allena”.  Luther skräddarsydde sin översättning av Bibeln 1522 enligt sin egen lära. När han fick kritik för att han lade till ordet ”allena” efter ”tro” i Romarbrevet 3:28, svarade han: ”Det är mitt testamente och min översättning, och den ska fortsätta att vara min.”Resultatet blev en evangelikal Bibel, som anpassats för den framväxande lutherska kyrkan. Luther hade bekymmer gällande Jakobsbrevet som talar alltför mycket om kravet på gärningar ihop med tron. Om tron är en gåva så kan det inte stämma det som Bibeln säger att tron kommer av att höra Guds ord. Att vår rättfärdighet egentligen är Jesus egen läggning (rättfärdighet) inympad i oss är HELT FEL och inte vad Bibeln ger stöd för.  Jesus är vår rättfärdighet på så sätt att han levt ett prickfritt liv för vår skull, och att vi genom hans död kan få förlåtelse för våra begångna synder via omvändelse. INTE att det skett någon form av transfusion av hans rättfärdighet till oss.

I ”Vederläggning av Latomus argument” argumenterade Luther för att varenda god gärning som utförs i syfte att vinna Guds gunst är synd!  Alla människor är syndare av naturen, förklarade han, och endast Guds nåd, som inte kan förtjänas, kan göra dem rättfärdiga. Den 1 augusti 1521 skrev Luther till Melanchthon på samma tema: ”Var en syndare, och låt dina synder vara starka, men låt din tro på Kristus vara starkare, och gläds i Kristus, som besegrar synden, döden och världen. Vi kommer att begå synder medan vi är här, för i detta liv bor ingen rättvisa.” Det stämmer dock inte alls att människan är syndare av naturen, och självfallet har Gud inga problem med att vi strävar efter att göra goda gärningar. Bibeln lär att tro utan gärningar är DÖD och att grenar kan huggas av vinträdet pga brist på frukt, så självfallet vill vi leva lydiga Gud eftersom våra SJÄLAR hänger på det. Vi är inte frälsta av tro allena och inte heller av gärningar allena. Att Luther menar att vi är syndare av naturen och kommer att synda ända tills vi dör, är helt emot det Bibeln lär, och detta är ingenting annat än en gnostisk lära. I Bibeln är det Satan som lär att synd inte leder till en själslig död. I Luthers ögon är synd alltså helt normalt i en kristens liv. Men inte heller Luther var konsekvent med sin egen lära. Ibland gick inte Luthers  reformer upp mot hans tidigare proklamationer. Till exempel underströk skriften Unterricht der Visitatoren an die Pfarrherren in Sachsen 1528, författad av Melanchthon med Luthers godkännande, botgöringens roll i syndernas förlåtelse, trots Luthers ståndpunkt att tron allena garanterar rättfärdighet. Vi har även sett ibland att dopet också har en central roll i frälsningen, enligt Luther. Reformatorn Johannes Agricola från Eislebenprotesterade mot denna kompromiss, och Luther fördömde honom för att han lärde att tron är åtskild från gärningarna. Unterricht är ett problematiskt dokument för dem som söker en konsekvent evolution i Luthers tankar och prakt.

Nattvarden. Luther hävdade att Jesus verkligen var närvarande, i kött och blod, i nattvarden som han kallade det förenande sakramentet, medan hans motståndare ansåg att Gud endast var symboliskt eller andligen närvarande

Filip den ädelmodige, lantgreve av Hessen-Kassel, ville gifta sig med en av sin hustrus hovdamer, och bad om Luthers, Melanchtons ochBucers godkännande i december 1539. Han hänvisade till patriarkernas polygami. Teologerna var inte beredda att ta ett generellt beslut, utan rådde motvilligt honom att gifta sig i hemlighet och hålla tyst om saken.[162] Den 4 mars 1540 gifte han med Margareta von der Saale, med Melanchthon och Bucer bland vittnena. Filip lyckades dock inte hålla äktenskapet hemligt och han hotade med att offentliggöra Luthers råd. Luther rådde honom att berätta en ”stark lögn” (stark zu lugen) och fullständigt förneka äktenskapet, vilket Filip gjorde under den följande tvisten. Kyrkohistorikern Martin Brecht menar att ge Filip dessa råd var ett av de värsta misstag Luther gjort, och historien håller Luther ansvarig för detta, förutom lantgreven själv som var direkt ansvarig.[164] Brecht menar att Luthers misstag var inte att ge privata råd som präst, utan att han missbedömde de politiska konsekvenserna.Händelserna skadade bestående Luthers rykte.

Luther och hans antisemitism. I skrifter om de judiska folken framför Luther att judars hem ska förstöras, deras synagogor brännas, pengar konfiskeras och frihet beskäras. Hans åsikter utnyttjades i nazisternaspropaganda mellan åren 1933 och 1945. Som ett resultat av detta och av hans revolutionära teologiska synpunkter är Luther ännu kontroversiell. År 1523 uppmanade Luther till godhet mot judarna i skriften Att Jesus Kristus föddes som jude, men endast i syfte att försöka omvända dem till kristendomen. När hans ansträngningar att omvända dem misslyckades, blev han alltmer bitter gentemot dem.

Luthers andra större verk om judarna var hans 60 000 ord långa avhandling Von den Juden und ihren Lügen (Om judarna och deras lögner), och Vom Schem Hamphoras und vom Geschlecht Christi, som båda publicerades 1543, tre år före hans död. Luther menade att judarna inte längre var det utvalda folket utan ”djävulens folk”: han hänvisade till dem med ett våldsamt och vidrigt språk. Luther propagerade för att sätta synagogor i brand, förstöra judiska böneböcker, förbjuda rabbiner att predika, att beslagta judars egendomar och pengar samt slå sönder deras hem, så att dessa ”giftiga maskar” skulle tvingas att arbeta eller utvisas för gott. Enligt Robert Michaels tolkning, innebar Luthers ord ”Vi begår fel genom att inte slakta dem” att Luther sanktionerade mord.

Luther propagerade mot judarna i Sachsen, Brandenburg och Schlesien. Josel av Rosheim, den judiske talesmannen, som försökte hjälpa judarna i Sachsen år 1537, gav senare skulden för deras svårigheter på ”den där prästen vars namn är Martin Luther — må hans kropp och själ bli bunden i helvetet!som skrev och gav ut många kätterska böcker där han påstod att vem som helst som gav judarna hjälp var dömd till undergång”. Josel bad staden Strasbourg att förbjuda försäljning av Luthers anti-judiska arbeten: staden vägrade inledningsvis att utfärda ett förbud, men gav efter då en luthersk präst i Hochfelden använde högmässan för att uppvigla sina församlingsmedlemmar att mörda judar. Luthers inflytande kvarstod efter hans död. Genom 1580-talet ledde upplopp till att judar fördrevs från flera tyska lutheranska delstater. Luther var sin generations mest läste författare, och han uppnådde en profets status i Tyskland. Enligt den förhärskande åsikten bland historiker bidrog hans anti-judiska retorik starkt till antisemitismens utveckling i Tyskland, och gav på 1930- och 1940-talen ett ”idealiskt stöd” åt nationalsocialisternas angrepp mot judar.

Reinhold Lewin skriver att ”vem som helst som skrev emot judarna, av vilka skäl som helst, ansåg sig ha rätt att rättfärdiga sig själv genom att jublande hänvisa till Luther.” Enligt Michael innehöll mer eller mindre varenda antijudisk bok som trycktes i Tredje riket referenser till och citat från Luther. Heinrich Himmler skrev 1940 med beundran om hans skrifter och predikningar om judarna. Staden Nürnberg skänkte en förstaupplaga av Om judarna och deras lögner till Julius Streicher, redaktör på den nazistiska tidningen Der Stürmer, på hans födelsedag 1937; tidningen beskrev det som den mest radikalt antisemitiska skrift som någonsin publicerats. Den 17 december 1941, sju regionala protestantiska kyrkors samfällighet gav gemensamt ut en policy där de anslöt sig till förslaget om att alla judar skulle tvingas bära den gula stjärnan, judestjärnan, ”då Luther efter sina bittra erfarenheter redan hade föreslagit förebyggande åtgärder mot judarna och för fördrivandet av dem från tyskt territorium.”

Luther skrev inte lika engagerat om islam som han gjort om judendomen, och han ställde aldrig några krav på att muslimer skulle omvändas. Även om Luther betraktade islam som ett djävulens verktyg, förhöll han sig likgiltig till dess utövande: Låt turken tro på vad han vill, precis som man låter påvedömet och andra falska former av kristendom fortleva. Luther motsatte sig även att Koranen skulle förbjudas, då han menade att det var bättre att genom publikation utsätta den för granskning och kritik.

Luthers död. Hans svaga fysiska hälsa ledde till ett hetare temperament och ännu skarpare uttryck i sina skrifter och kommentarer. Hans fru Katharina hördes en gång säga: ”Käre make, du är för elak” och han svarade: ”De lär mig att vara elak.”Sin sista predikan höll han i Eisleben, hans födelseplats, den 15 februari 1546, tre dagar före sin död. Den var ”genomgående ägnad mot de förhärdade judarna, som var ett akut problem att undanröja från allt tyskt territorium,” med hänvisning till Léon Poliakov. James Mackinnon skriver att den avslutades med en ”glödande uppmaning att driva judarna med pick och pack från deras tillhåll mitt ibland oss, om de inte avsa sig sitt förtal och sitt ocker och blev kristna.” Luther sa, ”vi skall praktisera kristen kärlek mot dem och be för att de ska konvertera,” men också för att de är ”våra allmänna fiender … och om de kan döda oss alla, så skulle de gladeligen göra det. Och så gör de ofta.”

Luther var inte konsekvent med att vilja döda judarna samtidigt som han gick emot våld i andra sammanhang. ”Vet ni vad djävulen tänker när han ser människor använda våld för att propagera för evangeliet? Han sitter med korsade armar bakom helvetets eldar och säger med ondskefull min och ett skrämmande flin: ”Åh, så klokt dessa galningar spelar mitt spel! Låt dem fortsätta; jag ska skörda frukterna. Jag glädjer mig åt det.” Men när han ser Ordet fara och kämpa ensamt på slagfältet, darrar han av skräck. 

Men i Wider die räuberischen und mörderischen Rotten der Bauern förklarade han evangeliernas syn på rikedom och förbannade våldet som djävulens verk och manade adeln att avliva rebellerna som galna hundar. Låt därför alla som kan slå, dräpa och knivhugga göra det, i hemlighet eller öppet, med åtanke att inget kan vara mer giftigt, skadligt eller djävulskt än en rebell —Våra bönder vill dock att andras egendomar ska bli gemensamma, men behålla sina egna själva. Vilka fina kristna! Jag tror inte att det finns en enda djävul kvar i helvetet; de har alla farit i bönderna. Deras galenskap går bortom alla gränser.

CITAT från LUTHER 

”Whoever rejects infant baptism shall be punished with death, As for the simple people, who have not preached or administered baptism, but who were seduced to permit themselves to frequent the assemblies of the heretics, if they do not wish to renounce Anabaptism, they shall be scourged, punished with perpetual exile, and even with death if they return three times to the place whence they have been expelled.” (Bennett, pp. 843-845)

”If you are a preacher of mercy, do not preach an imaginary but the true mercy. If the mercy is true, you must therefore bear the true, not an imaginary sin. God does not save those who are only imaginary sinners. Be a sinner, and let your sins be strong, but let your trust in Christ be stronger, and rejoice in Christ who is the victor over sin, death, and the world. We will commit sins while we are here, for this life is not a place where justice resides. We, however, says Peter (2. Peter 3:13) are looking forward to a new heaven and a new earth where justice will reign. It suffices that through God’s glory we have recognized the Lamb who takes away the sin of the world. No sin can separate us from Him, even if we were to kill or commit adultery thousands of times each day. Do you think such an exalted Lamb paid merely a small price with a meager sacrifice for our sins? Pray hard for you are quite a sinner.” (A Letter From Luther to Melanchthon, Letter 99, 1 August 1521).

”With regard to God, and all that bears on salvation or damnation, man has no ‘free-will’, but is a captive, prisoner and bond slave, either to the will of God, or to the will of Satan.” (‘Bondage of the Will,’ ‘Martin Luther: Selections From His Writings’, ed. by Dillenberger: Anchor Books, 1962, p. 190.)

”Therefore, necessity, not free will, is the controlling principle of our conduct. God is the author of what is evil as well as well as what is good, and, as He bestows happiness on those who merit it not, so also does He damn others who deserve not their fate.” (‘De Servo Abitrio’, 7, 113 seq., quoted by O’Hare in ‘The Facts About Luther’: TAN Books, 1987, pp. 266-267.)

”Christ committed adultery first of all with the women at the well about whom St. John tell’s us. Was not everybody about Him saying: ‘Whatever has he been doing with her?’ Secondly, with Mary Magdalen, and thirdly with the women taken in adultery whom He dismissed so lightly. Thus even, Christ who was so righteous, must have been guilty of fornication before He died.” (Trishreden, Weimer Edition, Vol. 2, Pg. 107.)

”to my mind it (the book of Apocalypse) bears upon it no marks of an apostolic or prophetic character… Everyone may form his own judgment of this book; as for myself, I feel an aversion to it, and to me this is sufficient reasoning to REJECT IT it.” (Sammtliche Werke, 63, p.169-170, ‘The Facts About Luther,’ O’Hare, TAN Books, 1987, p. 203.)

”For I testify unto every man that heareth the words of the prophecy of this book, If any man shall add unto these things, God shall add unto him the plagues that are written in this book” (Rev. 22.18). ”And if any man shall take away from the words of the book of this prophecy, God shall take away his part out of the book of life, and out of the holy city, and [from] the things which are written in this book” (Rev. 22.19).

”Be a sinner and sin boldly, but believe and rejoice in Christ even more boldly for he is victorious over sin, death, and the world. As long as we are here in this world we have to sin. This life is not a dwelling place of righteousness. No sin will separate us from the lamb, even though we commit fornication and murder a thousand times a day. Whenever the devil harasses you, seek the company of men or drink more, or joke and talk nonsense, or do some other merry thing. Sometimes we must drink more, sport, recreate ourselves, and even sin a little to spite the devil, so that we leave him no place for troubling our consciences with trifles. We are conquered if we try too conscientiously not to sin at all. So when the devil says to you: do not drink, answer him: I will drink, and right freely, just because you tell me not to. The imputation of righteousness we need very much, because we are far from perfect. As long as we have this body, sin will dwell in our flesh. Then, too, we sometimes drive away the holy spirit; we fall into sin, like Peter, David, and other holy men. Nevertheless we may always take recourse to this fact, that our sins are covered, and that God will not lay them to our charge. Sin is not held against us for Christ’s sake, your sin cannot cast you into hell. No sin can harm me.” (Martin Luther’s Saemmtliche Schriften, Letter #99, 1 aug. 1531)

”This is the highest degree of faith – to believe that He ["god"] is merciful, who saves so few and damns so many; to believe Him just, who according to His own will, makes us necessarily damnable, that He may seem, as Erasmus says, ‘to delight in the torments of the miserable, and to be an object of hatred rather than of love.’” (Bondage of the Will”. p. 30)

Martin Luther lade också till ordet ”allena”  i Rom. 3.28 så att det blir ”tro allena”, men det står inte så i originaltexten. Se också Jak. 2:24 som säger motsatsen.  (Amic. discussion, 1, 127, ‘The Facts About Luther,’ O’Hare, TAN Books, 1987, p. 201.)

We should throw the epistle of James out of this school [Wittenberg], for it doesn’t amount to much. It contains no syllable about Christ. Not once does it mention Christ, except at the beginning. I maintain that some Jew wrote it who probably heard about Christian people but never encountered any (Luther’s Works, 54, 424-425).*)

*) See more info in the end of this document.

Luthers skrift On Jews and their Lies’ Part Two” 

I shall give you my sincere advice: First, to set fire to their synagogues or schools and to bury and cover with dirt whatever will not burn, so that no man will ever again see a stone or cinder of them. This is to be done in honor of our Lord and of Christendom, so that God might see that we are Christians, and do not condone or knowingly tolerate such public lying, cursing, and blaspheming of his Son and of his Christians. For whatever we tolerated in the past unknowingly_and I myself was unaware of it_will be pardoned by God. But if we, now that we are informed, were to protect and shield such a house for the Jews, existing right before our very nose, in which they lie about, blaspheme, curse, vilify, and defame Christ and us (as was heard above), it would be the same as if we were doing all this and even worse ourselves, as we very well know.

In Deuteronomy 13:12 Moses writes that any city that is given to idolatry shall be totally destroyed by fire, and nothing of it shall be preserved. If he were alive today, he would be the first to set fire to the synagogues and houses of the Jews. For in Deuteronomy 4:2 and 12:32 he commanded very explicitly that nothing is to be added to or subtracted from his law. And Samuel says in I Samuel 15:23 that disobedience to God is idolatry. Now the Jews’ doctrine at present is nothing but the additions of the rabbis and the idolatry of disobedience, so that Moses has become entirely unknown among them (as we said before), just as the Bible became unknown under the papacy in our day. So also, for Moses’ sake, their schools cannot be tolerated; they defame him just as much as they do us. It is not necessary that they have their own free churches for such idolatry.

Second, I advise that their houses also be razed and destroyed. For they pursue in them the same aims as in their synagogues. Instead they might be lodged under a roof or in a barn, like the gypsies. This will bring home to them the fact that they are not masters in our country, as they boast, but that they are living in exile and in captivity, as they incessantly wail and lament about us before God.

Third, I advise that all their prayer books and Talmudic writings, in which such idolatry, lies, cursing, and blasphemy are taught, be taken from them.

Fourth, I advise that their rabbis be forbidden to teach henceforth on pain of loss of life and limb. For they have justly forfeited the right to such an office by holding the poor Jews captive with the saying of Moses (Deuteronomy 17:10) in which he commands them to obey their teachers on penalty of death, although Moses clearly adds: ”what they teach you in accord with the law of the Lord.” Those villains ignore that. They wantonly employ the poor people’s obedience contrary to the law of the Lord and infuse them with this poison, cursing, and blasphemy. In the same way the pope also held us captive with the declaration in Matthew 16:18, ”You are Peter,” etc., inducing us to believe all the lies and deceptions that issued from his devilish mind. He did not teach in accord with the word of God, and therefore he forfeited the right to teach.

Fifth, I advise that safe-conduct on the highways be abolished completely for the Jews. For they have no business in the countryside, since they are not lords, officials, tradesmen, or the like. Let them stay at home. I have heard it said that a rich Jew is now traveling across the country with twelve horses his ambition is to become a Kokhba devouring princes, lords, lands, and people with his usury, so that the great lords view it with jealous eyes. If you great lords and princes will not forbid such usurers the highway legally, some day a troop may gather against them, having learned from this booklet the true nature of the Jews and how one should deal with them and not protect their activities. For you, too, must not and cannot protect them unless you wish to become participants in an their abominations in the sight of God. Consider carefully what good could come from this, and prevent it.

Sixth, I advise that usury be prohibited to them, and that all cash and treasure of silver and gold be taken from them and put aside for safekeeping. The reason for such a measure is that, as said above, they have no other means of earning a livelihood than usury, and by it they have stolen and robbed from us an they possess. Such money should now be used in no other way than the following: Whenever a Jew is sincerely converted, he should be handed one hundred, two hundred, or three hundred florins, as personal circumstances may suggest. With this he could set himself up in some occupation for the support of his poor wife and children, and the maintenance of the old or feeble. For such evil gains are cursed if they are not put to use with God’s blessing in a good and worthy cause.

Seventh, I recommend putting a flail, an ax, a hoe, a spade, a distaff, or a spindle into the hands of young, strong Jews and Jewesses and letting them earn their bread in the sweat of their brow, as was imposed on the children of Adam (Gen. 3 [:19]). For it is not fitting that they should let us accursed Goyim toil in the sweat of our faces while they, the holy people, idle away their time behind the stove, feasting and farting., and on top of all, boasting blasphemously of their lordship over the Christians by means of our sweat. No, one should toss out these lazy rogues by the seat of their pants.

But if we are afraid that they might harm us or our wives, children, servants, cattle, etc., if they had to serve and work for us — for it is reasonable to assume that such noble lords of the world and venomous, bitter worms are not accustomed to working and would be very reluctant to humble themselves so deeply before the accursed Goyim — then let us emulate the common sense of other nations such as France, Spain, Bohemia, etc., compute with them how much their usury has extorted from us, divide, divide this amicably, but then eject them forever from the country. For, as we have heard, God’s anger with them is so intense that gentle mercy will only tend to make them worse and worse, while sharp mercy will reform them but little. Therefore, in any case, away with them!

In brief, dear princes and lords, those of you who have Jews under your rule: if my counsel does not please you, find better advice, so that you and we all can be rid of the unbearable, devilish burden of the Jews … Do not grant them protection, safe-conduct, or communion with us … so it is not necessary to burden ourselves also with these alien, shameful vices of the Jews …

And you, my dear gentlemen and friends who are pastors and preachers, I wish to remind very faithfully of your official duty, so that you too may warn your parishioners concerning their eternal harm, as you know how to do, namely, that they be on their guard against the Jews and avoid them so far as possible. When you lay eyes on or think of a Jew you must say to your self: Alas, that mouth which I there behold has cursed and execrated and maligned every Saturday my dear Lord Jesus Christ, who has redeemed me with his precious blood; in addition, it prayed and pleaded before God that I, my wife and children, and all Christians might be stabbed to death and perish miserably. And he himself would gladly do this if he were able, in order to appropriate our goods … If I were to eat, drink or talk with such a devilish mouth, I would eat or drink myself full of devils by the dish or cupful just as I surely make myself a cohort of all the devils that dwell in the Jews and that deride the precious blood of Christ. May God preserve me from this!

Nor dare we make ourselves partners in their devilish ranting and raving by shielding and protecting them, by giving them food, drink, and shelter, or by other neighborly acts, especially since they boast so proudly and despicably when we do help and serve them that God has ordained them as lords and us as servants. For instance, when a Christian kindles their fire for them on a Sabbath, or cooks for them in an inn whatever they want, they curse and defame and revile us for it, supposing this to be something praiseworthy, and yet they live on our wealth, which they have stolen from us. Such a desperate, thoroughly evil poisonous, and devilish lot are these Jews, who for these fourteen hundred years have been and still are our plague, our pestilence, and our misfortune.

Especially you pastors who have Jews living in your midst, persist in reminding your lords and rulers to be mindful of their office and of their obligation before God to force the Jews to work, to forbid usury, and to check their blasphemy and cursing. For if they punish thievery, robbery, murder, blasphemy, and other vices among us Christians, why should the devilish Jews be scot-free to commit their crimes among us and against us? We suffer more from them than the Italians do from the Spaniards, who plunder the host’s kitchen, cellar, chest, and purse, and, in addition, curse him and threaten him with death. Thus the Jews, our guests, also treat us; for we are their hosts. They rob and fleece us and hang about our necks, these lazy weaklings and indolent bellies; they swill and feast, enjoy good times in our homes …

But if the authorities are reluctant to use force and restrain the Jews’ devilish wantonness, the latter should, as we said, be expelled from the country … much more leave our Lord the Messiah, our faith, and our church undefiled and uncontaminated with their devilish tyranny and malice. Any privileges that they may plead shall not help them; for no one can grant privileges for practicing such abominations. These cancel and abrogate all privileges.

If you pastors and preachers have followed my example and have faithfully issued such warnings, but neither prince nor subject will do anything about it, let us follow the advice of Christ (Matthew 10:14) and shake the dust from our shoes, and say, ”We are innocent of your blood.” For I observe and have often experienced how indulgent the perverted world is when it should be strict, and, conversely, how harsh it is when it should be merciful. Such was the case with King Ahab, as we find recorded in I Kings 20. That is the way the prince of this world reigns. I suppose that the princes will now wish to show mercy to the Jews, the bloodthirsty foes of our Christian and human name, in order to earn heaven thereby. But that the Jews enmesh us, harass us, torment and distress us poor Christians in every way with the above mentioned devilish and detestable deeds, this they want us to tolerate, and this is a good Christian deed, especially if there is any money involved (which they have filched and stolen from us).

What are we poor preachers to do meanwhile? In the first place, we will believe that our Lord Jesus Christ is truthful when he declares of the Jews who did not accept but crucified him, ”You are a brood of vipers and children of the devil [cf. Matt. 12:34]. This is a judgment in which his forerunner John the Baptist concurred, although these people were his kin. Now our authorities and all such merciful saints as wish the Jews well will at least have to let us believe our Lord Jesus Christ, who, I am sure, has a more intimate knowledge of all hearts than do those compassionate saints. He knows that these Jews are a brood of vipers and children of the devil, that is, people who will accord us the same benefits as does their father, the devil, and by now we Christians should have learned from Scripture as well as experience just how much he wishes us well.

I have read and heard many stories about the Jews which agree with this judgment of Christ, namely, how they have poisoned wells, made assassinations, kidnaped children, as related before … However, it all coincides with the judgment of Christ which declares that they are venomous, bitter, vindictive, tricky serpents, assassins, and children of the devil who sting and work harm stealthily wherever they cannot do it openly … That is what I had in mind when I said earlier that, next to the devil, a Christian has no more bitter and galling foe than a Jew. There is no other to whom we accord as many benefactions and from whom we suffer as much as we do from these base children of the devil, this brood of vipers.

Now let me commend these Jews sincerely to whoever feels the desire to shelter and feed them, to honor them, to be fleeced, robbed, plundered, defamed, vilified, and cursed by them, and to suffer every evil at their hands — these venomous serpents and devil’s children, who are the most vehement enemies of Christ our Lord and of us all. And if that is not enough, let him stuff them into his mouth, or crawl into their behind and worship this holy object. Then let him boast of his mercy, then let him boast that he has strengthened the devil and his brood for further blaspheming our dear Lord and the precious blood with which we Christians are redeemed. Then he will be a perfect Christian, filled with works of mercy for which Christ will reward him on the day of judgment, together with the Jews in the eternal fire of hell!

On Jews and their Lies’ Part Three

But what will happen even if we do burn down the Jews’ synagogues and forbid them publicly to praise God, to pray, to teach, to utter God’s name? They will still keep doing it in secret … They must be driven from our country … Indeed, if they had the power to do to us what we are able to do to them, not one of us would live for an hour. But since they lack the power to do this publicly, they remain our daily murderers and bloodthirsty foes in their hearts. Their prayers and curses furnish evidence of that, as do the many stories which relate their torturing of children and all sorts of crimes for which they have often been burned at the stake or banished … everyone would gladly be rid of them … For Christ does not lie or deceive us when he adjudges them to be serpents and children of the devil

(En del av informationen från wikipedia)

*) Luther’s controversial writing concerning the Epistle of James and the Revelation can be found in Volume 35 of Luther’s Works, American Edition, pages 395-397 and 399-400.
An excerpt from his ”Preface to the Epistles of St. James and St. Jude” — ”…I praise [the Epistle of James] and consider it a good book, because it sets up no doctrines of men but vigorously promulgates the law of God…. However, …I do not regard it as the writing of an apostle, and my reasons follow.
”In the first place it is flatly against St. Paul and all the rest of Scripture in ascribing justification to works [2:24]….
”In the second place its purpose is to teach Christians, but in all this long teaching it does not once mention the Passion, the resurrection, or the Spirit of Christ….
”In a word, he wanted to guard against those who relied on faith without works, but was unequal to the task. He tries to accomplish by harping on the law what the apostles accomplish by stimulating people to love. Therefore I cannot include him among the chief books, though I would not thereby prevent anyone from including or extolling him as he pleases, for there are otherwise many good sayings in him,”
Lutherans generally do not agree with Luther’s devaluation of this epistle.
An excerpt from Luther’s earlier preface to Revelation: ”About this book of the Revelation of St. John, I leave everyone free to hold his own opinions. I would not have anyone bound to my opinion or judgment. I say what I feel. I miss more than one thing in this book, and it makes me consider it to be neither apostolic nor prophetic.
”First and foremost, the apostles do not deal with visions, but prophesy in clear and plain words, as do Peter and Paul, and Christ in the gospel…. I can in no way detect that the Holy Spirit produced it….”
In 1530, Luther revised the Preface, but had not really changed his view regarding Revelation:
”…Some of the ancient fathers held that it was not the work of St. John, the Apostle…. For our part, we still share this doubt. By that, however, no one should be prevented from reading this as the work of St. John the apostle, or of whomever else he chooses….”
Lutherans generally do not agree with Luther’s devaluation of the book of Revelation.
When Luther wrestled with the question of whether these books belong in the canon of scripture, he was not questioning the inspiration or the authority of god’s word. The question for him was what is properly part of God’s Word. As with other questions of faith and doctrine, Luther is never the final authority.

Vad menas med ”Bokstaven dödar men Anden ger liv”?

Han har gjort oss dugliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.(2 Kor. 3:6) 

”Bokstaven” kommer från grekiskans ”gramma” och kan betyda bokstav, text, skrift, brev, lära, etc. En del tolkar ”bokstaven dödar” som att för mycket bibelkunskap kan vara skadligt och till och med döda i betydelsen att för mycket läsande kan locka bort oss från Jesus, men det är aldrig fel att studera Bibeln och vi behöver aldrig vara rädda för att läsa Bibeln ”för mycket”. Det är bara bra att vara nära ordet och lära känna Gud, samt komma till insikt om vår historia och vår framtid. Men självfallet kan inte ”teologi” hjälpa oss om det inte finns tro och kärlek i grunden. Även om vi kan Bibeln utantill så leder det oss inte till frälsning såvida vi inte har grepp om vad Jesus gjorde för oss på korset, och vad som sedan krävs av oss för att bli frälsta.

Paulus förklarar att det nya förbundet innebär hjälp från den Helige Anden, och att kärleken till Gud och viljan att lyda honom ska finnas i våra hjärtan. Det är naturligt för en kristen att visa god frukt, även om det inte sker per automatik. Varför dödar ”bokstaven” (som är den skrivna lagen)? Jo, ska vi bli frälsta genom lagen så måste vi ju lyda den till 100%. Har vi gjort det? Nej, vi har alla kommit till korta. Inte för att lagen var omöjligt att lyda, utan för att den var möjlig att lyda men att vi ändå VALDE att inte lyda den. Därför kan man säga att lagen ”dödar” oss när vi inser vår skuld och vårt rättmätiga straff. Men vi får liv genom att våra gamla synder blir raderade vid vår omvändelse, och då blir vi helt renade och syndfria. Sedan får vi den Heliga Ande som gåva och han kan leda oss på ljusets väg och hjälpa oss bort från frestelser och från att återigen smutsa ner oss i synden. Det är dock en daglig kamp, varför vi gör väl i att tillbringa tid i tillbedjan och att läsa Guds ord så att vi får kraft att stå emot djävulens pilar. Endast Kristus ger liv i vårt mörker! Här är hela sammanhanget om ”bokstaven dödar”:

2 Kor. 3:3 Det är uppenbart att ni är ett Kristusbrev som är ombesörjt av oss och skrivet inte med bläck utan med den levande Gudens Ande, inte på tavlor av sten utan på tavlor av kött, på människohjärtan.—6 Han har gjort oss dugliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.7 Redan dödens ämbete, som med bokstäver var inristat på stenar, framträdde i sådan härlighet att Israels barn inte kunde se på Moses ansikte för dess strålglans, fast den glansen bleknade. 8 Hur mycket större härlighet skall då inte Andens ämbete ha?  —13 och gör inte som Mose, han som hängde en slöja för sitt ansikte, för att Israels barn inte skulle se hur det som bleknade försvann. 14 Men deras sinnen blev förstockade. Än i dag finns samma slöja kvar när gamla förbundets skrifter föreläses, och den tas inte bort, först i Kristus försvinner den. 15 Ja, än i dag ligger en slöja kvar över deras hjärtan när Mose föreläses. 16 Men närhelst någon omvänder sig till Herren, tas slöjan bort. 17 Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. (Sv.Folkbibeln)

Det är endast om vi leds av Anden som vi INTE är under lagen. Om vi inte låter oss ledas av Anden så är vi alltjämt under lagen och fördömda. Vi är aldrig fria så länge som vi är slavar under synden. Anden leder oss bort från synd. Paulus säger samma sak här nedan.

Gal 5: 18. Men om ni LEDS av Anden, så är ni inte under lagen. 19. Men köttets gärningar är uppenbara: de är hor, otukt, orenhet, lösaktighet, 20. avguderi, trolldom, ovänskap, kiv, avund, vredesutbrott, stridslystnad, splittringar, partisinne, 21. missunnsamhet, mord, dryckenskap, frosseri och annat sådant, så som jag säger i förväg vad jag redan har sagt: att de som gör sådant skall inte ärva Guds rike.

Rom 2:13. Ty de, som hör lagen, är inte rättfärdiga inför Gud, utan de som GÖR lagen, de skall bli rättfärdiggjorda.14. Ty då hedningarna, som inte har lagen, AV NATUREN GÖR DET LAGEN INNEHÅLLER, så är dessa, fastän de inte har lagen, sig själva en lag. 15. De visar sålunda, att lagens verk är skrivet i deras hjärtan, och därom bär deras samvete dessutom vittnesbörd, också deras tankar, som inbördes anklagar eller också försvarar dem, 16. på den dagen, när Gud skall döma över människornas hemligheter, genom Jesus Kristus, enligt mitt evangelium.

Hebr. 10:16. Detta är det förbund som jag skall sluta med dem efter dessa dagar, säger Herren: Jag skall ge dem mina lagar i deras hjärtan, och i deras sinne vill jag skriva dem

1 Kor 7:19. Omskärelsen betyder inget och förhuden betyder inget. VAD SOM BETYDER NÅGOT ÄR ATT MAN HÅLLER GUDS BUD.

Romarbrevet 7 och 8 beskriver lagens krav och innebörd. Vi har blivit dödade från lagen, men det är för att tillhöra en annan och HONOM MÅSTE VI VARA TROGNA. Vi ska alltså tjäna ANDEN och inte KÖTTET. Det finns ingen fördömelse för dem som är i Jesus. Hur vet vi att vi är i Jesus? GENOM ATT VI LYDER HONOM. Då vet vi att vi är Guds barn. Lyder vi köttet som tidigare är vi andligt döda. Lagens krav uppfylls i oss OM vi följer Anden.

Rom. 7:1 Eller veten I icke, mina bröder — jag talar ju till sådana som känna lagen — att lagen råder över en människa för så lång tid som hon lever? 2 Så är ju en gift kvinna genom lag bunden vid sin man, så länge denne lever; men om mannen dör, då är hon löst från den lag som band henne vid mannen. —4 Så haven ock I, mina bröder, genom Kristi kropp blivit dödade från lagen för att tillhöra en annan, nämligen honom som har uppstått från de döda, på det att vi må bära FRUKT åt Gud. 5 Ty medan vi ännu voro i ett köttsligt väsende, voro de syndiga lustar, som uppväcktes genom lagen, verksamma i våra lemmar till att bära frukt åt DÖDEN.6 Men nu äro vi lösta från lagen, i det att vi hava dött från det var under vi förr höllos fångna; och så tjäna vi nu i Andens nya väsende, och icke i bokstavens gamla väsende.7 Vad skola vi då säga? Är lagen synd? Bort det! Men synden skulle jag icke hava lärt känna, om icke genom lagen; ty jag hade icke vetat av begärelsen, om icke lagen hade sagt: »Du skall icke hava begärelse.»  8 Men då nu synden fick tillfälle, uppväckte den genom budordet allt slags begärelse i mig. Ty utan lag är synden död. 9 Jag levde en gång utan lag; men när budordet kom, fick synden liv, 10 och jag hemföll åt döden. Så befanns det att budordet, som var givet till liv, det blev mig till död; 11 ty då synden fick tillfälle, förledde den mig genom budordet och dödade mig genom det. 12 Alltså är visserligen lagen helig, och budordet heligt och rättfärdigt och gott. (1917)

Paulus säger att om vi lever efter köttet kommer vi att dö, och om vi lever efter anden kommer vi att leva:

Rom. 8: 1 Så finnes nu ingen fördömelse FÖR DEM SOM ÄRO I KRISTUS JESUS.2 Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri ifrån syndens och dödens lag.  3 Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom köttet, det gjorde Gud, då han, för att borttaga synden, sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet. 4 Så skulle lagens krav uppfyllas i oss, SOM VANDRA ICKE EFTER KÖTTET; UTAN EFTER ANDEN.  5 Ty de som äro köttsliga, de hava sitt sinne vänt till vad köttet tillhör; men de som äro andliga, de hava sitt sinne vänt till vad Anden tillhör. 6 Och köttets sinne är död, medan Andens sinne är liv och frid. 7 Köttets sinne är nämligen fiendskap mot Gud, eftersom det icke är Guds lag underdånigt, ej heller kan vara det. 8 Men de som äro i ett köttsligt väsende kunna icke behaga Gud. 9 I åter ären icke i ett köttsligt väsende, utan i ett andligt, om eljest Guds Ande bor i eder; men den som icke har Kristi Ande, han hör icke honom till. 10 Om nu Kristus är i eder, så är väl kroppen hemfallen åt döden, för syndens skull, men Anden är liv, för rättfärdighetens skull. 11 Och om dens Ande, som uppväckte Jesus från de döda, bor i eder, så skall han som uppväckte Kristus Jesus från de döda göra också edra dödliga kroppar levande, genom sin Ande, som bor i eder. 12 Alltså, mina bröder, hava vi icke någon förpliktelse mot köttet, så att vi skola leva efter köttet.  13 Ty OM I LEVEN EFTER KÖTTET; SÅ SKOLEN I DÖ; men om I genom ande döden kroppens gärningar, så skolen I leva.14 Ty alla de som drivas av Guds Ande, de äro Guds barn.

Enda skillnaden mellan fåren och getterna i Liknelsen är vad de GJORDE och INTE GJORDE

Jesus säger i Jn 5:29 att vid vid uppståndelsen som kommer de som gjort det goda att komma till livets uppståndelse och de som gjort det onda till domens uppståndelse. Jakob, Paulus, Johannes och Petrus säger samma sak:

Joh. 5:28 Förundren eder icke över detta. Ty den stund kommer, då alla som äro i gravarna skola höra hans röst 29 och gå ut ur dem: de som hava GJORT vad gott är skola uppstå till LIV, och de som hava GJORT vad ont är skola uppstå till DOM.

Jak. 2:13 Ty domen skall utan barmhärtighet drabba den som icke har visat barmhärtighet; barmhärtighet åter kan frimodigt träda fram inför domen.

Rom 8:13. Ty om ni LEVER EFTER KÖTTET, så skall ni DÖ, men om ni dödar kroppens gärningar genom Anden, så skall ni LEVA.

John 14:23. Jesus svarade och sade till honom: Om någon älskar mig, skall han hålla mitt ord. Och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. 24. Men den som inte älskar mig, han håller inte mina ord. Och det ord ni hör är inte mitt, utan Faderns, som har sänt mig.

1 Pet 2:11 Mina älskade, jag förmanar er såsom gäster och främlingar, att ni aktar er för de köttsliga begärelserna, som strider mot SJÄLEN.

Vad vi GÖR påverkar alltså om vi kommer till Guds rike eller ej (även om vi förstås måste tro på att Jesus är Gud i köttslig form som dött som ett syndoffer för oss och renat oss med sitt blod). Hela Bibeln är överfull av uppmaningar att vi måste GÖRA saker för att bli frälsta (inte förlora salt, gå igenom den trånga porten, hålla ut till änden, bära vårt kors dagligen, etc) och detta kan vara förbluffade för oss eftersom vi under en lång tid i Sverige varit influerade av Martin Luther som inte var särskilt förtjust i Jakobsbrevet (enligt hans egna ord) eftersom Jakobsbrevet lär saker såsom:

Jak. 2:20 Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? 21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom GÄRNINGAR, när han bar fram sin son Isak på altaret?

Martin Luther myntade ju begreppet ”frälst av tro allena” trots att Bibeln säger att vi INTE är frälsta av tro allena. Vi har också fått för oss att om vi rör minsta finger för att försöka frälsa oss själva så är det ”gärningslära” som vore den värsta teologiska tabben (och synden) under solen. Självklart kan vi inte frälsa oss själva eftersom vi alla är i behov av att bli renade i Jesu blod, och vi kan inte heller förtjäna frälsning av något som vi gör ELLER tror, men det finns ändå VILLKOR för frälsningen och det är att vi tror, omvänder oss och LYDER Gud. Alltså något som vi GÖR. Matteus 25 innehåller tre liknelser som alla har poängen att vad vi GÖR påverkar vår slutdestination – himmel eller helvete. Detta sägs vara en irrlära i våra kyrkor idag men Bibeln håller inte med. Läs liknelsen om fåren och getterna. Både får och getter trodde på den som de samtalade med – Guds son – och även DEMONER accepterar att Jesus är Guds son och bekänner det till och med högt! Det räddar dem inte, vilket var Jakobs poäng. Tro utan gärningar är död.

Människosonens dom

Matt 25:31 När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. 32 Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja dem från varandra, som en herde skiljer fåren från getterna. 33 Och fåren skall han ställa på sin högra sida och getterna på den vänstra. 34 Då skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse. 35 Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. 36 Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. 37 Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? 38 Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig? 39 Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? 40 Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.

41 Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. 42 Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka. 43 Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte. 44 Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte? 45 Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. 46 Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.”

Skillnaden mellan fåren och getterna är alltså vad de GÖR. Fåren hamnar på den högra sidan och det är de som GJORT något bra (rättfärdighet), och getterna hamnar på den vänstra sidan och det är de som INTE GJORT något bra. De har INTE visat barmhärtighet. Brist på frukt kan alltså förhindra oss att komma in i Guds rike. Det kan vi även läsa i Joh. 15, där grenarna huggs av och kastas i elden pga brist på frukt. Vi är inte frälsta genom  att tro på ett färdigt ”paket” och inget mer. Egentligen kan vi jämföra med änglarna i begynnelsen. Jag tror inte att de hade några problem med att ”tro på Gud”, och att se honom som den skapare som han är. Ändå kan vi läsa att 1/3 av dem föll när de följde Lucifer i hans spår. Det var återigen vad de GJORDE som påverkade utvecklingen av historien – de kommer ju i framtiden att kastas i den eviga elden som förberetts åt dem pga det som de valt att göra.

De andra liknelserna i Matteus 25 är de välkända liknelserna om de Tio jungfrurna och den om Talenterna. Alla tio jungfrurna ”trodde” på brudgummen och väntade på hans återkomst. Vad de GJORDE och INTE GJORDE är vad som sedan påverkade förloppet. Alla väntade på brudgummen och visste att han skulle komma och alla hade lampor. Men hälften av tjejerna hade valt att inte ta med någon extra olja till dem trots att det kanske skulle behövas. Vi kan se att det förmodligen handlade om reservolja eftersom de oförståndiga tjejerna menade att lamporna ju ”slocknar” för dem, vilket betyder att det åtminstone fanns olja i lamporna från början. De hade alltså en gång varit tända, men lamporna HÖLL INTE UT TILL SLUTET. Vi är tillsagda av Jesus att vi måste hålla ut till änden för att bli frälsta. De förståndiga tjejerna hade valt att ta med extra olja, och det var ett bra val. Våra val spelar roll! Likaså visar liknelsen om Talenterna att våra val och vårt agerande påverkar utgången, och det handlar även här om evigt liv (med tillhörande belöningar) eller evig förtappelse.

Jag vet att jag skriver mycket om omvändelse och rättfärdighet på min blogg, men det är för att det känns som det är ämnen som inte är särskilt vanliga eller populära, trots att det är så viktiga ämnen eftersom SJÄLEN är i fara. Djävulens enda mål är att få oss att SYNDA så att vi INTE kommer in i Guds rike. Han FRESTAR oss och försöker ge oss URSÄKTER för att synda. Jag tror att djävulen gärna vill invagga oss i tron att det räcker med att tro för att bli frälst UTAN gärningar (frukt) och att synd inte separerar oss från Gud. Vore det inte fruktansvärt om han fick oss att tro ”Vad skönt att Gud älskar mig precis som jag är, och att han ser mig som rättfärdig trots att jag lever i orättfärdighet, och att det räcker med att TRO på honom för att bli frälst” OM detta inte är sant? Tänk att på domedagen behöva säga…”Oops!”

1 Peter 4:18 Och om den rättfärdige med knapp nöd bliver frälst, hur ska det då gå den ogudaktige och syndaren?

Räcker det med att TRO och bekänna Jesus med vår mun för att bli frälst?

Gud gjorde det inte svårt för oss att bli frälsta.

Joh 6:35 Jesus svarade: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta”.

Joh 6:40 Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.

Joh 11:25 Jesus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör

Vi behöver inte gå igenom några krångliga ritualer eller någon skärseld för att bli renade från vår synd, utan vi kan helt enkelt bekänna vår synd inför Gud och omvända oss för att få syndernas förlåtelse. Detta gäller även om vi gjort oss skyldiga till hemska överträdelser, många överträdelser eller upprepade överträdelser. Men omvändelse betyder inte ett temporärt ursäktande för en daglig synd, utan det betyder att i hjärtat inse sin synd samt hissa vit flagg och vilja lämna synderna bakom sig en gång för alla. Detta måste göras både i tanke och handling. Visst, det kan hända att vi återigen väljer att falla för Satans frestelser, men om vi lever i omvändelse, synd, omvändelse, synd, etc, så visar det att vi inte har i sanning omvänt oss.

1 John 1:9 OM vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

Bibeln lär oss att vi blir frälsta av tro:

Joh 3:16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. 

Men det måste vara en sann tro. Det räcker inte med att endast TRO, utan vi måste även bekänna tron med vår mun:

Rom. 9 Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. 10 Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.

Apg 16:29 Då bad fångvaktaren om ljus och rusade in och föll skräckslagen ner inför Paulus och Silas. 30 Sedan förde han ut dem och frågade: ”Ni herrar, vad skall jag göra för att bli frälst?” 31 De svarade: ”Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj.”

Apg 2:21 Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst. (denna vers handlar om den sista tiden)

Men inte ens ett öppet erkännande av vår tro frälser oss om inte resten stämmer:

Titus 1:16 De försäkrar att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom. De är avskyvärda och olydiga, odugliga till varje god gärning

Matt 15:8-9 Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud.

Matt. 7:22 Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? 23 Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!

Här nedan säger Markus att den som tror OCH BLIR DÖPT ska bli frälst:

Mark 16:16 Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd.

För vi kan ju inte påstå att en person som tror och blir döpt INTE är frälst. Man skulle också kunna säga att den som tror, blir döpt, ångrar sina synder, lever i ljuset med Jesus, visar god frukt, är en lärljunge och evangaliserar ska bli frälst, och vi skulle kunna lägga till ytterligare några beskrivningar på en kristen person. Det är tänkt att vi SKA låta döpa oss så fort vi omvänt oss och bestämt oss för att vandra med Jesus, men om vi skulle avlida innan eller inte har tillgång till så mycket vatten, så betyder det inte att vi inte är frälsta. Det motsäger inte Mark. 16:16. Räcker det med att tro några minuter, och sedan förbli frälst resten av livet?

Matt 10:22 Och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.

Upp. 3:11 Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona.

1 John. 2:24 Låt det ni har hört från början förbli i er. Om det som ni har hört från början förblir i er, kommer ni också att förbli i Sonen och i Fadern. 25 Och detta är vad han själv lovade oss, det eviga livet.

Ovan verser säger att vi måste hålla ut till slutet för att vara säkra på att få det eviga livet. Det räcker inte att tro att det endast finns EN Gud och att Jesus i sanning är Guds son.

Jak. 2:19 Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och bävar.

Lukas 4: 41 Onda andar for även ut ur många, och de ropade: ”Du är Guds Son.” Men han talade strängt till dem och förbjöd dem att tala, eftersom de visste att han var Messias.

Apg 19: 15 Men den onde anden svarade dem: ”Jesus känner jag till, och vem Paulus är vet jag, men vilka är ni?”

Det räcker inte med att ha en tro utan gärningar för då skulle även demoner vara frälsta. Jakobs poäng i Jak. 2 är att visa att en ensam tro inte räcker för frälsning och att tro utan gärningar är död. Det är alldeles sant att vi inte kan bli frälsta av gärningar allena, men inte heller av tro allena. Vi kan inte förtjäna frälsning av något som vi tror eller gör, men Gud har i sin barmhärtighet gjort frälsningen möjlig för oss genom nåd. Att Jesus gjort det möjligt för oss att bli renade från våra synder betyder inte att Gud efter reningen ser mellan fingrarna på vår synd, eller att även ljumma kristna är välkomna till hans rike.

Vi vet alltså att om vi TROR i hjärtat på Jesus så blir vi frälsta, men vad innebär det att tro på Jesus? Att tro på Jesus betyder att vi ÄLSKAR vi honom, och vad betyder det?

Joh 14:15. Om ni älskar mig, så håll mina bud. 

John 14:21 Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig, han skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom, och skall uppenbara mig för honom. 22.Judas, inte Iskariot, sade då till honom: Herre, hur kommer det sig att du vill uppenbara dig för oss och inte för världen? 23. Jesus svarade och sade till honom: Om någon älskar mig, skall han hålla mitt ord. Och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. 24. Men den som inte älskar mig, han håller inte mina ord. Och det ord ni hör är inte mitt, utan Faderns, som har sänt mig.

1 John 5:3. Ty detta är kärleken till Gud, att vi håller hans bud. Och hans bud är INTE tunga. 4. Ty allt det som är fött av Gud besegrar världen och detta är den seger som har besegrat världen, vår tro. 5. Vem är den som besegrar världen, utom den som tror att Jesus är Guds Son?

1 Joh 2:3 Och av det VET vi att vi känner honom: OM vi håller hans bud. 4. Den som säger: Jag känner honom, och inte håller hans bud, han är en lögnare, och sanningen är inte i honom. 5. Men den som håller hans ord, i honom är sannerligen Guds kärlek fullkomnad. Av det vet vi att vi är i honom. 6. Den som säger sig förbli i honom är också skyldig att vandra så som han vandrade.

Matt 7:21. Inte skall var och en komma in i himmelriket, som säger till mig: Herre, Herre,utan den som gör min Faders vilja, som är i himlen.

Upp 22:14. Saliga är de som håller hans bud, för att de skall få rätt till livets träd och få gå in genom portarna i staden.

Svårt att förlåta? Gud är villig att förlåta Dig

Det kanske inte alltid känns lätt att förlåta, men det blir lättare om man tänker på att Jesus förlåtit oss våra synder, och att vi lever en kort tid på jorden. Att förlåta någon betyder inte att vi också måste glömma alla de synder och sorger som den andra personen orsakat. Det kan hända att en person syndat mot dig i flera år, och dessa år kanske man inte kan radera ur sitt minne hur som helst. Det är dock viktigt att vi alltid är villiga och beredda att förlåta människor deras synder om den andra personen ber om förlåtelse, och även om personen inte inser att han syndat mot dig. Även om du är en bekännande kristen så kan din frälsning hänga på att du vägrar att förlåta en medmänniska. Att förlåta någon betyder inte att vi måste upphöra med att vara på vår vakt vad gäller den människan, i det fall hon visat att hon syndat mot dig vid upprepade tillfällen.

Matt 6:14Ty om I förlåten människorna deras försyndelser, så skall ock eder himmelske Fader förlåta eder;15men om I icke förlåten människorna, så skall ej heller eder Fader förlåta edra försyndelser.

Markus 11:25 Och när I stån och bedjen, så förlåten, om I haven något emot någon, för att också eder Fader, som är i himmelen, må förlåta eder edra försyndelser.»

Lukas 6:37 Dömen icke, så skolen I icke bliva dömda; fördömen icke, så skolen I icke bliva fördömda. Förlåten, och eder skall bliva förlåtet.

Johannes 20:23 Om I förlåten någon hans synder, så äro de honom förlåtna; och om I binden någon i hans synder, så är han bunden i dem.»

Om en person slår dig, och du säger ”jag förlåter dig”, och den andra säger ”bra, för här kommer en smocka till, och efter den ännu fler, och jag vet att det jag gör är fel men jag gör det i alla fall”, så är det tydligt att personen INTE har ångrat sin synd mot dig. Ska du då förlåta honom? Jesus och Stefanus förlät visserligen människor som handlat illa mot dem och som INTE bett om förlåtelse, men vi kan också läsa att dessa inte var medvetna om att de felat. Även vid sådana tillfällen måste vi alltså förlåta.

Lukas 23:34 Men Jesus sade. »Fader, förlåt dem; ty de veta icke vad de göra. Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. –

Apg 7:59Så stenade de Stefanus, under det att han åkallade och sade: »Herre Jesus, tag emot min ande.»  60Och han föll ned på sina knän och ropade med hög röst: »Herre, tillräkna dem icke denna synd.» Och när han hade sagt detta, avsomnade han.

Även Paulus menar att Jesus visat honom barmhärtighet eftersom han (Paulus) inte visste bättre när han tidigare agerade som våldsverkare. Paulus trodde att han gjorde helt rätt när han förföljde kristna eftersom han var ivrig att leva som en renlärig jude efter de judiska lagarna och baserat på hur han tolkade dem. Paulus hade därför inte skäl att känna någon ånger eftersom han inte insåg att han felat. Jesus fick honom på andra tankar.

1 Tim.:12Vår Herre Kristus Jesus, som har givit mig kraft, tackar jag för att han har tagit mig i sin tjänst och funnit mig vara förtroende värd, 13mig som förut var en hädare och förföljare och våldsverkare. Men barmhärtighet vederfors mig, eftersom jag icke bättre visste, när jag i min otro handlade så.

Om någon medvetet slår dig och VET att han syndar och handlar emot Guds bud, så kan jag inte se att det är självklart att vi ska förlåta, men eftersom vi inte kan vara säkra så måste vi alltid han en förlåtande grundinställning. Lukas menar att OM en person ångrat sig (alltså är han medveten om sin synd), och/eller kommer till dig och säger ”jag ångrar mig”, så ska vi förlåta. Men hur gör vi om personen INTE ångrar sig i vare sig ord eller handling?:

Lukas 17:3 Tagen eder till vara! Om din broder försyndat sig, så tillrättavist dig och sju gånger kommer tillbaka till dig och säger: ‘Jag ångrar mig’ så skall du förlåta honom.»

Vi är tillsagda att förlåta precis som Gud förlåter oss. Gud har villkor för förlåtelse. Vi måste bekänna vår synd och omvända oss!

Efesierbrevet 4:32 Varen i stället goda och barmhärtiga mot varandra, och förlåten varandra, såsom Gud i Kristus har förlåtit eder.

Kolosserbrevet 3:13 Och haven fördrag med varandra och förlåten varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit eder, så skolen ock I förlåta.

Gud förlåter oss inte såvida vi inte ångrar oss och ber om ursäkt! Omvändelse är helt nödvändigt för att bli förlåtna och renade.

Apostlagärningarna 8:22 Gör fördenskull bättring och upphör med denna din ondska, och bed till Herren att den tanke som har uppstått i ditt hjärta må, om möjligt är, bliva dig förlåten.

Apostlagärningarna 26:15 Då sade jag: ‘Vem är du, Herre?’ Herren svarade: ‘Jag är Jesus, den som du förföljer. —17 Och jag skall rädda dig såväl från ditt eget folk som från hedningarna. Ty till dem sänder jag dig, 18 för att du skall öppna deras ögon, så att de omvända sig från mörkret till ljuset, och från Satans makt till Gud, på det att de må, genom tron på mig, undfå syndernas förlåtelse och få sin lott bland dem som äro helgade.’

Markus 4:12för att de ‘med seende ögon skola se, och dock intet förnimma, och med hörande öron höra, och dock intet förstå, så att de icke omvända sig och undfå förlåtelse’.

Jeremia 36:3Kanhända skall Juda hus, när de höra all den olycka som jag har i sinnet att göra dem, vända om, var och en från sin onda väg, och så skall jag förlåta dem deras missgärning och synd.

Jesus själv lärde oss vikten att förlåta:

Lukas 11:4 och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåta var och en som är oss något skyldig; och inled oss icke i frestelse.’

Lukas 7:47Fördenskull säger jag dig: Hennes många synder äro henne förlåtna; hon har ju ock visat mycken kärlek. Men den som får litet förlåtet, han älskar ock litet.»  

Paulus kritiserade korintierna för att ha varit alldeles för släpphänta och accepterande vad gäller synd i 1 Kor. 5, men när syndaren blivit tillrättavisad och visat ånger så måste vi visa att vi förlåter honom och tröstar honom så att vi inte faller i andra diket:

2 Kor. 2:6Nu är det likväl nog med den näpst som han har fått mottaga från de flesta bland eder. 7I mån alltså nu tvärtom snarare förlåta och trösta honom, så att han icke till äventyrs går under genom sin alltför stora bedrövelse. 8Därför uppmanar jag eder att fatta gemensamt beslut om att bemöta honom med kärlek. 9Ty när jag skrev, var det just för att få veta huru I skullen hålla provet, huruvida I voren lydiga i allting. 10Den som I förlåten något, honom förlåter ock jag, likasom jag också förut, om jag har haft något att förlåta, har inför Kristi ansikte förlåtit det för eder skull.11Jag vill nämligen icke att vi skola lida förfång av Satan; ty vad han har i sinnet, därom äro vi icke i okunnighet.

Här nedan är den berömda liknelsen i Matteus 18 som handlar om förlåtelse. Det intressanta är att den tjänare som fick sin skuld raderad (notera att han först bad kungen om förbarmande innan han fick skulden raderad och att det inte var kungen som initierade förslaget att radera skulden) fick tillbaka samma raderade (förlåtna) skuld lite senare! Detta visar att en förlåten och renad person ändå riskerar att gå evigt förlorad om han själv vägrar att förlåta andra. Det är viktigt att inte bara ta för givet att vi alltid är förlåtna för att ”Gud är så kärleksfull och förlåtande” och för att vi är ”kristna”, utan att vi faktiskt BER OM FÖRLÅTELSE och att vi inser att vi syndat. Likaså att vi planerar att inte upprepa synden, för annars är det ingen sann ånger. Tjänaren i liknelsen hade inte gjort en sann omvändelse (trots att han bad om förbarmande/förlåtelse) och därför var hans själ fortfarande i fara. Gud kan se i våra hjärtan om vi verkligen ångrar vår synd och om vi behandlar andra med en förlåtande attityd.

Matt 18:21Då trädde Petrus fram och sade till honom: »Herre, huru många gånger skall jag förlåta min broder, om han försyndar sig mot mig? Är sju gånger nog?»   22Jesus svarade honom: »Jag säger dig: Icke sju gånger, utan sjuttio gånger sju gånger. 23Alltså är det med himmelriket, såsom när en konung ville hålla räkenskap med sina tjänare. 24Och när han begynte hålla räkenskap, förde man fram till honom en som var skyldig honom tio tusen pund. 25Men då denna icke kunde betala, bjöd hans herre att han skulle säljas, så ock hans hustru och barn och allt vad han ägde, för att skulden måtte bliva betald. 26Då föll tjänaren ned för hans fötter och sade: ‘Hav tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans.’ 27Och tjänarens herre ömkade sig över honom och gav honom fri och efterskänkte honom hans skuld. 28Men när samme tjänare kom ut, träffade han på en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra silverpenningar; och han tog fast denne och grep honom vid strupen och sade: ‘Betala vad du är skyldig.’ 29Då föll hans medtjänare ned och bad honom och sade: ‘Hav tålamod med mig,så skall jag betala dig.’ 30Men han ville icke, utan gick åstad och lät sätta honom i fängelse, till dess han hade betalt vad han var skyldig.  31 Då nu hans medtjänare sågo det som skedde, togo de mycket illa vid sig och gingo och berättade för sin herre allt som hade skett.  32 Då kallade hans herre honom till sig och sade till honom: ‘Du onde tjänare, allt vad du var skyldig efterskänkte jag dig, eftersom du bad mig därom. 33 Borde då icke också du hava förbarmat dig över din medtjänare, såsom jag förbarmade mig över dig?’34 Och i sin vrede överlämnade hans herre honom i fångknektarnas våld, intill dess han hade betalt allt vad han var skyldig. 35Så skall ock min himmelske Fader göra med eder, om I icke av hjärtat förlåten var och en sin broder.»

Det kan vara svårt om din väg korsas av en person som låter sin synd drabba dig och dina nära och kära, och du syndar inte om du blir besviken, ledsen, arg och ibland påminns om det svåra. Men be och var nära Gud så att inte Satan får grepp över dig. Låt Gud ta hand om domen vad gäller andra människors överträdelser. Gud vet precis vad som finns i människors hjärtan.

Lag och Evangelium. Rättfärdig genom gärningar och inte av tro allena (Jak. 2:24)

Jak. 2:24 I sen alltså att det är av GÄRNINGAR som en människa bliver rättfärdig, och ICKE av tro allenast (1917)

Jak. 2:24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom GÄRNINGAR och INTE bara genom tro (SFB)

För att försöka parera denna vers (och egentligen stora delar av Jakobsbrevet) – som säger att vi INTE är rättfärdiga av tro allena - så föreslår en del att vi är rättfärdiga av gärningar inför MÄNNISKOR, medan vi är rättfärdiga av tro (allena) inför GUD. Men passar denna tolkning in vid närmare betraktelse? Så här säger Jakobsbrevet 2 om Abraham:

Jak.2:21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. 23 Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän.24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro25 Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? 26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Här är sammanhanget där Abraham offrade sin son Isak, och det står klart att det är pga det Abraham gjorde INFÖR GUD (inte inför människor) som han kallades för rättfärdig och som gav honom rik välsignelse:

1 Mosebok 22:Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med sig två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot den plats som Gud hade sagt åt honom att gå till. När Abraham på tredje dagen lyfte blicken fick han se platsen på avstånd. Han sade då till sina tjänare: ”Stanna här med åsnan. Jag och pojken går dit bort för att tillbe, och sedan kommer vi tillbaka till er.” Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak, men själv tog han elden och kniven, och de gick båda tillsammans. — 10 Och Abraham räckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son. 11 Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: ”Abraham! Abraham!” Han svarade: ”Här är jag.” 12 Då sade han: ”Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. NU vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son.” —15 Herrens ängel ropade ännu en gång till Abraham från himlen: 16 ”Jag svär vid mig själv, säger Herren: EFTERSOM du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son, 17 skall jag rikligen välsigna dig och göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och din avkomma skall inta sina fienders portar. 18 I din avkomma skall alla jordens folk bli välsignade, DÄRFÖR att du lyssnade till min röst.”19 Sedan vände Abraham tillbaka till sina tjänare, och de bröt upp och gick tillsammans till Beer-Sheba. Och Abraham bodde i Beer-Sheba.

Om Jakobrevet 2:24 är tänkt att visa att vi är rättfärdiga av gärningar inför människor så kunde Jakob inte ha valt ett sämre exempel. Abraham var ensam när han offrade sin son, och inte ens hans tjänare var närvarande för att se händelsen (vilket även intygas i den sekulära judiska historieboken ”Den rättrådigas bok” som refereras till i Bibeln). Vi kan läsa att Gud säger ”nu vet jag” när han ser att Abraham lydigt tänker offra sin son. Helt klart är att Abrahams gärningar inte är inför människor utan inför Gud. Speciellt om vi också kan läsa:

Rom 2:13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga.

Det tidigare stycket i Jakobsbrevet 2 säger:

Jak.2:14 Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon? 15 Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen 16 och någon av er säger till dem: ”Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? 17 Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.18 Nu säger kanske någon: ”Du har tro.” – Ja, men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag visa dig min tro genom mina gärningar. 19 Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och bävar. 20 Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död?

Jakob jämför tro utan gärningar med demonernas tro. De tror också att Jesus är Guds son vilket de också erkänner högt, men de är inte frälsta eftersom de inte har gärningar att visa med sin tro. Så är det också med oss eftersom tro utan gärningar är död och gärningar utan tro är död. Vi kan inte förtjäna frälsning av något vi gör, men gärningar är ändå ett vllkor för frälsningen och därför nödvändiga. Om vi inte visar god frukt så lovar Jesus till och med att hugga av oss från vinträdet så det är mycket allvarligt. Synd innebär inte bara reducerade gåvor i Guds rike, utan det är våra SJÄLAR som är i fara:

Rom 6:16 Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet? 17 Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt. 18 Nu är ni slavar under rättfärdigheten, sedan ni har befriats från synden. 19 - För er mänskliga svaghets skull använder jag en så enkel bild. – Ty liksom ni förr ställde era lemmar i orenhetens och laglöshetens slavtjänst, till ett laglöst liv, så skall ni nu ställa era lemmar i rättfärdighetens slavtjänst, till helgelse.20 Medan ni var syndens slavar, var ni fria från rättfärdigheten. 21 Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är döden22 Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv. 23 Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

1 Pet 2:11 Mina älskade, jag uppmanar er som främlingar och gäster att hålla er borta från de köttsliga begären som för krig mot själen.

Romans 8:6Och köttets sinne är DÖD, medan Andens sinne är liv och frid7Köttets sinne är nämligen fiendskap mot Gud, eftersom det icke är Guds lag underdånigt, ej heller kan vara det. 8Men de som äro i ett köttsligt väsende kunna icke behaga Gud.— 13Ty om i leven efter köttet, så skolen I DÖ; men om I genom ande döden kroppens gärningar, så skolen I leva. (1917)

Mark 9:47 Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det! Det är bättre för dig att gå in i Guds rike med ett öga än att med båda ögonen i behåll kastas i Gehenna

1 Peter 4:18 Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren?

De berömda verserna Ef. 2:8 talar inte emot vad jag skrivit ovan. Vi är antingen frälsta genom lagen eller av nåd genom tro (antingen eller), och vi vet att det inte kan vara det förstnämnda eftersom det alternativet kräver 100% lydnad vilket ingen uppnått. Tack och lov har Gud i sin kärlek erbjudit frälsning som en gåva genom tro, men det betyder inte att lydnad av den moraliska lagen (de tio budorden) numera är valfritt även om det är eftersträvansvärt. Det är tänkt att vi ska ha dessa budord i våra hjärtan och de är precis lika viktiga att lyda som tidigare eftersom synd alltid separerar oss från Gud. Det är den ceremoniella lagen som vi är fria ifrån. Att bli renade i Jesu blod betyder inte att Jesus frälser oss även om vi återigen smutsar ner oss i framtiden och det heter inte ”en gång renad alltid renad”. Omvändelse är ett krav för att få vara Guds barn. Se även nedan hur Paulus å ena sidan säger att vi inte är under lagen, och å andra sidan listar synder som får oss att förlora vår frälsning.

Gal.5:16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär17 Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. 18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. 19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror,21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.22 Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet,23 trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. 24 De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär.25 Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden.