The Sacred Name Movement and its concern about the names YAHSHUA and YAHWEH

The big presupposition in the Sacred Name Movement is that the original documents underlying the New Testament were written in Aramaic (not Greek) and used the Sacred Names. These documents are supposed to have been destroyed by unnamed conspirators and substituted with Greek manuscripts using pagan names such as Jesus and God. If this is correct, then all of the early church fathers must also have been victims of this unfortunate conspiracy which have fooled most of the christian world (except for the believers of the SNM) because they all used the ”forbidden pagan” names such as Jesus and Lord. The fact is that people have called out to the name of Jesus Christ for almost 2000 years now and they have been wonderfully saved when the Lord answered their prayers which they have raised up to him with earnest and repentant hearts. Our relationship with the Lord depends upon the intent of our heart and not phonetics.

A short note about KJV. KJV translates the Hebrew name Yahweh with ”LORD” (capitals). ”Adonai” is translated with ”Lord” (capital L), and ”Elohim” is translated”God”. Example in Deut. 4:35 the phrase is ”The LORD he is God”, i e ”Jehovah, he is Elohim”. In the cases where Adonai is used together with Jehovah, the last word becomes ”GOD”. So the double name ”Lord GOD”  is translated from ”Adonai Jehovah”. There is a difference between Lord and lord in KJV. Early in history the israelites started to say ”Adonai” instead of  Yahweh.

Thanks to John McGlone for the following

The Sacred Name Movement (SNM) is a movement in Christianity that seeks to conform Christianity to its Hebrew Roots in practice, belief and worship. The best known distinction of the SNM is its belief in the use of a singular proper name for the God of Israel (YHVH/Yahweh) based upon the Tetragrammaton and the use of the Hebrew name they believe is the true Hebrew name of Jesus (Yahshua). They believe the Messiah’s name is YHWH pronounced, Yahwah.  Mainstream Christians and Hebrew scholars agree that Jesus’ real name was actually Yeshua. SNM believers also generally keep many of the Old Testament laws and ceremonies such as the Torah festivals and keeping kosher food laws. However, not every Sacred Name’ Group adheres to Old Testament festivals, dietary laws and other commands. The term ”sacred name” is not exclusive to this movement but is a general theological term in Christianity – a translation of the Latin nomen sacrum.

Some definitions to help clarify the issue.

Vowel points – It is widely recognized by Bible scholars that vowel points were not used in the ancient Hebrew. That leaves the consonants of YHWH alone which then makes the personal Name of God unspeakable in any tongue. This was the tradition of the Hebrews who revered God’s Name so much they chose not to speak it, thinking they may be using it in a blasphemous way. Where did vowel points come from then? The Jews themselves applied vowel points to make words like Adonai, etc. Translators through the centuries have applied a myriad of principles to numerous and complicated to describe here to apply different vowel points which have led to different renderings of Names of God in the Bible.

The ‘name’ – Gr. word onomo translated into English means ‘name’: the name is used for everything which the name covers, everything the thought or feeling of which is aroused in the mind by mentioning, hearing, remembering, the name, i.e. for one’s rank, authority, interests, pleasure, command, excellences, deeds etc. persons reckoned up by name the cause or reason named.

Sacred name believers hold that verses like Matt 28:19, require you to hold to a singular, sacred name, ie YHWH, Jehovah, Yehoshua to be a true believer. For example:

Go therefore and make disciples of all the nations, baptizing them in the name of the [YHWH] Father and of the [YHWH] Son and of the [YHWH] Holy Spirit,

Bracketed [YHWH] are obvious insertions and are for illustration only. If you were previously baptized the way Jesus instructed in this verse then according to their view you must be baptized again with the sacred name to be truly saved.
Another verse they like to use a lot Acts 4:12. Unfortunately, they ignore vs 13 which gives the context of this verse.

Acts 4:12 Nor is there salvation in any other, for there is no other name under heaven given among men by which we must be saved.

So by their teachings they will insert, YHWH, Jehovah, etc -ONLY concept into the text, thus nullifying what God has communicated. The conclusion of the matter rests with the proper definition of the word, onomo. We can easily see that it also means, ‘authority’ and in that context it would make sense for Jesus to instruct us to be baptized in the authority of the Father, Son, and the Holy Spirit. We would not need a personal pronoun here considering the other definitions of the word, ‘name’. Likewise, it would also make sense that there is no other authority by which we could be saved other than God himself.

Faith or Doubt?

YHWH only believers are not putting faith in God’s Word, but calling it corrupted causing doubt and distrust.  Scripture can be shown to be reliable over and again when compared to earlier manuscript copies. Also, much of the corruption the emperor Constantine brought in led to the establishment of the Roman Catholic church and authorities to rule over the people vice serving the people as our Master has commanded. They tell us that the New Testament is corrupt wherever it speaks of Jesus, Lord, or God. They contend the name YHWH should be there instead. They will not agree that the Living God of the Bible could deliver His Word intact to today that we may understand what we should believe. Some concepts we must trust by faith and prove with evidence:

a. God has delivered His Word intact and understandable in almost every language in the world. b. The Holy Spirit teaches us all things. c. The corruption and hypocrisy in the visible church led many people away from the truth of the Bible. d. The Name of the Messiah is delivered into many hundreds of languages and God is able to communicate who that Person was and is. Lastly, we should not trust the teachings of men that cause us to doubt or negate God’s Word. We should rightly divide the Word of God that we may be led by the Holy Spirit into all truth.

2 Tim 2:15 Be diligent to present yourself approved to God

The Pharisee’s who accused Jesus would have never used the personal pronoun of YHWH while he was being plotted against or interrogated prior to his crucifixion.

Matt 26:3-5 Then the chief priests, the scribes, and the elders of the people assembled at the palace of the high priest, who was called Caiaphas, and plotted to take Jesus by trickery and kill Him. But they said, “Not during the feast, lest there be an uproar among the people.

Matt 26:62-63 And the high priest arose and said to Him, “Do You answer nothing? What is it these men testify against You?” But Jesus kept silent. And the high priest answered and said to Him, “I put You under oath by the living God: Tell us if You are the Christ, the Son of God!”

The three major languages of Jesus’ time was Aramaic, Latin, and Greek and not ancient Hebrew. Probably most people read the Septuagint as scripture vs. ancient Hebrew. This would make Jesus’ scriptural references accurate vs. the slight differences we see in the ancient Hebrew.

What’s in a Name?

According to the ENCYCLOPEDIA BRITANNICA, the name Ieusus (Jesus) is a combination of 2 mythical deities, IEU and SUS (ZEUS, a Greek god).” – (www.wwyd.org). I went to the link they recommended and I tracked this down to an obvious skeptic of Christianity who wrote a book called, “Dictionary of Christian Lore and Legend” by J.C.J. Metford. It is no surprise to me that those who do such unscholarly work would quote a secular biased book as a source document for their views. Incredibly, the original quotation does not even line up with the final source reference which claims that Iesous means, ‘worship Zeus’.

The ”correct name” idea is refuted by the fact that three languages were being used in Israel at the time of Christ. A form of Hebrew (Aramaic), Greek and Latin were all being used. It was not usual for someone to translate something into all these languages including names. For instance, the inscription on the cross of Christ read in all three languages. Therefore this inscription many of the Jews read, for the place where Jesus was crucified was near the city; and it was written in Hebrew, Latin, and in Greek.

John 19:20 Here is the proper definition:

Ἰησοῦς Iesous G2424 Jesus = ”Jehovah is salvation”

1) Jesus, the Son of God, the Saviour of mankind, God incarnate

2) Jesus Barabbas was the captive robber whom the Jews begged Pilate to release instead of Christ

3) Joshua was the famous captain of the Israelites, Moses’ successor (Ac. 7:45, Heb. 4:8)

4) Jesus, son of Eliezer, one of the ancestors of Christ (Lu. 3:29)

5) Jesus, surnamed Justus, a Jewish Christian, an associate with Paul in the preaching of the gospel (Col. 4:11)

Χριστός pronounced Kristos G5547 Christ = ”anointed”1) the Messiah, the Son of God 2) anointed

Dr. Brown is a PhD in Semitic languages which includes Hebrew and Aramaic, a Jew by birth, and a follower of the Messiah. He is a worldwide recognized authority on this subject. The following is a partial excerpt from Dr. Brown’s response to the aforesaid Britannica article.

”The response to this statement (which has as much support as the latest Elvis sightings) is quite simple: We know where the name I­­esous came from: the Jewish Septuagint! In other words, this was not some later, pagan corruption of the Savior’s name; rather, it was the natural Greek way of rendering the Hebrew/Aramaic name Yeshua at least two centuries before His birth, and it is the form of the name found in more than 5,000 Greek manuscripts of the New Testament. This is saying something! The name I­­esous is also found in Greek writings outside the New Testament and dating to that same general time frame. Although it is claimed that the Encyclopedia Britannica says that “the name Ieusus (Jesus) is a combination of 2 mythical deities, IEU and SUS (ZEUS, a Greek god)” it actually says no such thing. This is a complete fabrication, intentional or not. In short, as one Jewish believer once stated, “Jesus is as much related to Zeus as Moses is to mice.” Unfortunately, some popular teachers continue to espouse the Jesus-Zeus connection, and many believers follow the pseudo- scholarship in these fringe, “new revelation” teachings. Not only are these teachings and practices filled with error, but they do not profit in the least. So, to every English-speaking believer I say: Do not be ashamed to use the name JESUS! That is the proper way to say his name in English—just as Michael is the correct English way to say the Hebrew name mi-kha-el and Moses is the correct English way to say the Hebrew name mo-sheh. Pray in Jesus’ name, worship in Jesus’ name, and witness in Jesus’ name. And for those who want to relate to our Messiah’s Jewishness, then refer to him by His original name Yeshua—not Yahshua and not Yahushua—remembering that the power of the name is not in its pronunciation but in the person to whom it refers, our Lord and Redeemer and King.”

There must be some understanding of transliteration and translation as the Bible has been translated into thousands of languages but must on occasion where there are words that do not exist from one language to the other a transliteration must be made of that word. In that case, letter by letter the corresponding word is formed into the new language making a new word in that language that did not exist before. One example I will use is the Yehovah – Jehovah problem which sacred name believers use to point out the ‘errors’ of the Bible. In Latin Yehovah is translated as Jehovah but they will use that and say, ‘Look there was no ‘J’s in the Hebrew language so Jehovah and Jesus could not be true.’ The problem with that is of course there are J’s authorized for use in Latin and English.

Conflicts in the arguments

From the YHWH point of view the Messianic prophecies in Isaiah 7:14 and Matt 1:22-24 must be corrupted. We can see that this brings conflicts between the scriptures which must be explained away by this system of unbelief. The book of Isaiah was written approx 700 B.C. This is an awesome fulfillment of God’s Word from the OT to the NT providing evidence of our faith to believers and skeptics alike.

Is 7:14 Therefore the Lord Himself will give you a sign: Behold, the virgin shall conceive and bear a Son, and shall call His name Immanuel. [meaning God with us]

Matt 1:22-24 So all this was done that it might be fulfilled which was spoken by the Lord through the prophet, saying: 23 “Behold, the virgin shall be with child, and bear a Son, and they shall call His name Immanuel”, which is translated, “God with us.”

These prophecies fulfilled reveal the errors of sacred name theology.

Is 9:6For unto us a Child is born, Unto us a Son is given; And the government will be upon His shoulder. And His name will be called Wonderful, Counselor, Mighty God, Everlasting Father, Prince of Peace.

In this passage we see a multitude of names listed and the passage actually calls it, ‘His name’. Notice that His name WILL BE…that is future tense, which they refuse to acknowledge. The defenders of this doctrine will say those are just titles, but why doesn’t the Bible say, ‘And His titles will be called…’ They will often use this passage as the bulwark for their belief, inserting YHWH into this verse.

Is 42:8 I [am] the LORD, that [is] My name; And My glory I will not give to another, Nor My praise to carved images.

LXX Is 42:8 ἐγὼ κύριος ὁ θεός τοῦτό μού ἐστιν τὸ ὄνομα τὴν δόξαν μου ἑτέρῳ οὐ δώσω οὐδὲ τὰς ἀρετάς μου τοῖς γλυπτοῖς

In this passage, we see in the Hebrew transliterated Yehovah which we see has great similarity to YHWH. Sacred name proponents will insert YHWH into this text. But you can see by the Greek Septuagint written 250 B.C. the word is κύριος, which means Lord. How could the Septuagint have a name in the text 250 BC when the ”corruption” did not happen until 325 AD according to the SNM view? That is an incredible 575 years of difference.

Exodus 3:13-15 And Moses said unto God, Behold, when I come unto the children of Israel, and shall say unto them, The God of your fathers hath sent me unto you; and they shall say to me, What is his name? what shall I say unto them? And God said unto Moses, I AM THAT I AM: and he said, Thus shalt thou say unto the children of Israel, I AM hath sent me unto you. And God said moreover unto Moses, Thus shalt thou say unto the children of Israel, the LORD God of your fathers, the God of Abraham, the God of Isaac, and the God of Jacob, hath sent me unto you: this is my name for ever, and this is my memorial unto all generations.

In this passage God is calling Himself in the Hebrew: H1961 hayah hayah הָיָה. This is a personal pronoun defined as, always existing being. This word also matches the definition of Jehovah or Yehovah as always existent One. So there is no problem with either the words or the definitions. Logically, we can see that though they are different languages or translations they have the same meaning, thus the same name. How can any finite creature of God name the one who is eternal? Essentially, most of these ‘names’ given in the Bible are descriptions of God. When He is named it is by His hand within the Bible not ours.

Rev 19:12-13 His eyes were like a flame of fire, and on His head were many crowns. He had a name written that no one knew except Himself. He was clothed with a robe dipped in blood, and His name is called The Word of God.

Here we see that God has an unknown Name and another name called the Word of God. Which in the G3004 λόγος and is defined as Logos : denoting the essential Word of God – Jesus Christ. We see this personal pronoun for Jesus again in John 1:1. Just these two verses should be enough to convince anyone that YHWH only is inconsistent with the Bible. The answer they will always give when faced with such evidence from the Bible is these verses were corrupted by Constantine. We have already proven is a false presumption. This of course refers to this system of doubt of God’s Word instead of faith or trust in the same.

Rev 19:16 And He has on [His] robe and on His thigh a name written: KING OF KINGS AND LORD OF LORDS.

Here the word King is Baseloose G935 βασιλεύς and means prince, leader of the people, commander, lord of the land. The word LORD G2962 (all caps) is Koorios κύριος and means:

1) he to whom a person or thing belongs, about which he has power of deciding; master, lord a) the possessor and disposer of a thing 1) the owner; one who has control of the person, the master. 2) in the state: the sovereign, prince, chief, the Roman emperor b) is a title of honour expressive of respect and reverence, with which servants greet their master c) this title is given to: God, the Messiah.

The obvious deduction here must be that God has used many names throughout the history and languages of mankind. After all, God created language and He confused languages at the tower of Babel. He also gives us the intelligence to translate/transliterate between languages that we may have the understanding in communication. The teaching of a particular ancient Hebrew ‘sacred’ name as the only way to pronounce and believe upon His name is false as we have shown and contradicts the Bible in many places. This causes a stumbling block for both believers and unbelievers alike.

Lastly, I would say that it is not a problem if a believer desires to use the Name of YHWH. It becomes problematic and unbiblical when someone says that this is the only authorized name for the Father, the Son, and the Holy Spirit.

Examples of KJV verses which could be better translated

I certainly couldnt be a ”KJV-onlyist” because I prefer to read the Bible in my own tongue which is Swedish. I can’t even recall if I’ve ever held a King James Bible in my hands at any time, so I wouldn’t be able to ”qualify” as a KJV-onlyist. Whenever I do need to express myself with English Bible verses, I prefer using the KJV since I believe it’s the best (or one of the best) translation available in English, but it’s still not the ”original” and I wouldn’t call it ”perfect”. If the KJV was ”perfect” then you would never have to go back to the Greek/Hebrew/Aramaic at any time for references and to get a more clear view, because the KJV is supposed to stand on its own legs and able to solve all queries. But also KJV-onlyists sometimes go back to the Greek when they want to see the more ”original” meaning of a passage, and this is evidence in itself that KJV is inferior and not ”perfect”. Sometimes it’s hard also for native English speakers to understand some of the words in the King James Bible. They may have to look up the meaning of words and there are also words which have changed meanings over the years. If the KJV was ”perfect”, the language used should always be up to date, but this is an impossible demand for any Bible translation.

Some suggest that people who don’t have English as their native tongue could still use their own Bible version of ”Textus Receptus”, and be a onlyist” when it comes to this particular version, but not all languages have a translation based on Textus Receptus. Since the year 2003, there is a Swedish translation rather close to the ”KJV” because Textus Receptus is used as a source (or the main source), but only the New Testament is translated, and this book is also sold out and not accessible any more (although another edition is on the way in the future). Besides, I’ve seen examples of errors in this translation, like adding question marks where there are none in the original Greek. Neither can we conclude that ”the very first Bible translation” from the original language to another language is the superior one for that language. This simply isn’t always the case.

Why would God select the King James Bible of all versions to be supernaturally preserved? Because he likes English speakers the best? If KJV was superior than all other versions, then all those who are not English native speakers would have to sit by the feet of those who are, to learn the ”real” truth. As soon as there is a differences of opinions concerning a Bible passage, then the person who is a native English speaker could claim to be more accurate since he is basing his understanding on the KJV whereas the other person uses a translation in another language. This doesn’t make sense. There are many examples of where a particular expression can be better captured in Spanish, Swedish, or some other language, rather than in English. (In other cases it might be the other way around.) It’s the original Greek, Hebrew and Arameic which should correct us and not a secondary translation. As soon as you translate a sentence from one language to another, there is always a risk that the perfect nuance of the original language gets lost. Not so that it will change the meaning, but there might still be nuances which are hard to express perfectly in another language.

Anyway, here are some examples where KJV has an inferior translation than other versions in English. (Note, that I still feel the KJV is the best translation overall in English.)

Titus 2:13 
looking for the blessed hope and the appearing of the glory of our great God and Savior, Christ Jesus;
The New American Standard Bible 

Titus 2:13 
Looking for that blessed hope, and the glorious appearing of the great God and our Saviour Jesus Christ;  
The King James Version 

In the NASB ”our great God and Savior”refers to one person, Jesus Christ Himself. This makes the deity of Christ clear, by calling Him ”our great God.” The KJV opens up for the possibility that ”the great God” and ”our Saviour Jesus Christ” may refer to two distinct persons.

Romans 9:5 
Theirs are the patriarchs, and from them is traced the human ancestry of Christ, who is God over all, forever praised!
The New International Version 

Romans 9:5 
Whose are the fathers, and of whom as concerning the flesh Christ came, who is over all, God blessed for ever.
The King James Version 

Whereas the NIV proclaims that Christ ”is God over all,” the KJV avoids this claim to Christ’s deity, stating only that Christ is ”over all.”

John 5:18 
For this cause therefore the Jews were seeking all the more to kill Him, because He not only was breaking the Sabbath, but also was calling God His own Father, making Himself equal with God.
The New American Standard Bible

John 5:18 
Therefore the Jews sought the more to kill him, because he not only had broken the sabbath, but said also that God was his Father, making himself equal with God. 
The King James Version

The deity of Christ is better shown in the NASB, because only Jesus had a completely unique relationship with God, where God is His ”own” Father. God was no one else’s Father in this unique way. If we all had God as our Father in this unique way, then we would also be making ourselves equal to God.

Matthew 26:63-64 
But Jesus remained silent.  The high priest said to him, ”I charge you under oath by the living God: Tell us if you are the Christ, the Son of God.”  64 ”Yes, it is as you say,” Jesus replied.
The New International Version 

Matthew 26:63-64 
But Jesus held his peace.  And the high priest answered and said unto him, I adjure thee by the living God, that thou tell us whether thou be the Christ, the Son of God.  64 Jesus saith unto him, Thou hast said.
The King James Version

The NIV makes it clear that Jesus’ response to the high priest, literally ”you say,” is a Greek idiom meaning ”yes, it is as you say,” (i.e. ”what you have said is true”).  Therefore, Jesus’ response is an indication of that He claimed to be the Christ, the Son of God. The KJV, fails to translate this idiom into its full meaning for modern readers, and consequently leaves doubt as to whether Jesus actually claimed to be the Son of God.

Revelation 1:8 
”I am the Alpha and the Omega,” says the Lord God . . .
The New American Standard Bible

Revelation 1:8 
I am Alpha and Omega, the beginning and the ending, saith the Lord . . .
The King James Version

The KJV omits the word ”God” (Greek theos), supplying instead only the word ”Lord,” which by itself does not necessarily denote deity.

Hebrews 1:3 
And He [Jesus] is the radiance of His [God's] glory and the exact representation of His
nature, and upholds all things by the word of His power.  When He had made purification of sins, He sat down at the right hand of the Majesty on high;
The New American Standard Bible

Hebrews 1:3 
Who being the brightness of his glory, and the express image of his person, and upholding all things by the word of his power, when he had by himself purged our sins, sat down on the right hand of the Majesty on high;  
The King James Version

The NASB makes it clear that the nature of Jesus is precisely identical to the nature of God Himself (”the exact representation of His nature”). The KJV diminishes this expression to merely the ”image” of God.  Given that all human beings are said elsewhere to be made in the image of God (Genesis 2), it becomes difficult to establish from the KJV rendering of this passage anything more than the humanity of Jesus.

Another evidence that the KJV is not ”perfect” is the below verse.

Hebr. 6:4For it is impossible for those who were once enlightened, and have tasted of the heavenly gift, and were made partakers of the Holy Ghost, 5 And have tasted the good word of God, and the powers of the world to come, 6 If they shall fall away, to renew them again unto repentance; seeing they crucify to themselves the Son of God afresh, and put him to an open shame. 

The word IF is not in the Greek in verse 6!

Yet, this word is what many theologians base their understanding of when it comes to this verse.  Consider what Adam Clarke wrote about this and the aorist tense:

”And having fallen away” I can express my own mind on this translation nearly in the words of Dr. Macknight: ‘The participles who were enlightened, have tasted, and were made partakers, being aorists, are properly rendered by our translators in the past time; wherefore parapesontas, being an aorist, ought likewise to have been translated in the past time, ”HAVE fallen away”. Never­theless, our translators, following Beza, who with­out any authority from ancient MSS. has inserted in his version the word ”if” have rendered this clause, IF they fall away, that this text might not appear to contradict the doctrine of the perse­verance of the saints. But as no translator should take upon him to add to or alter the Scriptures, for the sake of any favourite doctrine, I have trans­lated parapesontas in the past time, ”have fallen away” according to the true import of the word, as standing in connection with the other aorists in the preceding verses.

(Theodore Beza is John Calvin’s successor.) Young’s literal translation reads:

”And having fallen away, again to renew them to reformation, having crucified again to themselves the Son of God, and exposed to public shame” (v. 6).

More articles concerning errors in the KJV can be read here and here. 

Petrus är förmodligen inte den Cefas som Paulus kritiserar!

Det finns flera skäl att tro att aposteln Petrus faktiskt INTE är den person som kallas Cefas (i Antiokia) som vi kan läsa om i Galaterbrevet 2. Här nedan följer det berömda stället där Petrus till synes öppet kritiseras av Paulus. I 1917 års översättning läser vi Cefas men i andra översättningar såsom King James Bible (till skillnad mot andra engelska översättningar) så kan vi läsa ”Peter”. Men kan vi därför dra slutsatsen att personerna är desamma?

Gal. 2:¹⁰Allenast skulle vi tänka på de fattiga; och just detta har jag också vinnlagt mig om att göra.¹¹Men när Cefas (Peter, KJV) kom till Antiokia, trädde jag öppet upp mot honom, ty han hade befunnits skyldig till en FÖRSYNDELSE.¹²Förut hade han nämligen ätit tillsammans med hedningarna; men så kommo några män dit från Jakob, och efter deras ankomst drog han sig tillbaka och höll sig undan, av fruktan för de omskurna.¹³Till samma SKRYMTERI gjorde sig också de andra judarna skyldiga, och så blev till och med Barnabas indragen i deras skrymteri.¹⁴Men när jag såg att de icke vandrade med fasta steg, enligt evangelii sanning, sade jag till Cefas (Peter, KJV) i allas närvaro: »Om du, som är en jude, kan leva efter hednisk sed i stället för efter judisk, varför vill du då nödga hedningarna att leva efter judiskt sätt?»¹⁵Vi för vår del äro väl på grund av vår härkomst judar och icke »hedniska syndare»

Den grekiska grundtexten nämner aldrig Petrus vid det namnet utan använder kategoriskt Cefas. Visserligen fick Petrus namnet Cefas av Jesus, men betyder det att den Cefas som nämns i Galaterbrevet 2 är densamma som Petrus?

Joh. 1:⁴¹Denne träffade först sin broder Simon och sade till honom: »Vi hava funnit Messias». ⁴²Och han förde honom till Jesus. Då såg Jesus på honom och sade: »Du är Simon, Johannes’ son; du skall heta Cefas» (det betyder detsamma som Petrus).

Intressant nog så kallade aldrig Jesus Petrus vid det namnet igen. Inte heller kallade någon annan person Petrus för Cefas i Apostlagärningarna och Petrus kallade sig inte heller Cefas i sina egna brev. Förutom Jesus ord ovan i Joh. 1 så är Paulus den enda person som refererar till namnet Cefas. En trolig referens finns i  Gal. 1:18 och det intressanta är att det finns en skillnad på namnen även i den grekiska texten.

Gal. 1:¹⁸Först sedan, tre år därefter, for jag upp till Jerusalem, för att lära känna Cefas (Peter, KJV), och jag stannade hos honom femton dagar.¹⁹Men av de andra apostlarna såg jag ingen; allenast Jakob, Herrens broder, såg jag.

I den här passagen står det klart att Paulus måste mena Petrus eftersom han indirekt refererar till honom som en apostel i v. 19. Paulus refererade definitivt till Cefas på andra ställen, men är det samma person?

1 Kor. 15:³Jag meddelade eder ju såsom ett huvudstycke vad jag själv hade undfått: att Kristus dog för våra synder, enligt skrifterna,  ⁴och att han blev begraven, och att han har uppstått på tredje dagen, enligt skrifterna,  ⁵och att han visade sig för Cefas och sedan för de tolv. ⁶Därefter visade han sig för mer än fem hundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu leva kvar, medan några äro avsomnade. ⁷Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna.

Paulus gör skillnad på Cefas och ”apostlarna” som är tolv till antalet. Det är inget bevis i sig eftersom Jesus skulle kunna ha visat sig separat för Petrus vid ett tillfälle, och för Petrus tillsammans med alla andra apostlar vid ett annat tillfälle, men det är en intressant iakttagelse.

1 Kor. 9:⁵Skulle vi icke hava rätt att få såsom hustru föra med oss på våra resor någon som är en syster, vi likaväl som de andra apostlarna och Herrens bröder och särskilt  Cefas? ⁶Eller äro jag och Barnabas de enda som icke hava rätt att vara fritagna ifrån kroppsarbete?

Här placerar Paulus Cefas utanför gruppen som han kallar för ”apostlarna”. Vad har han för orsak att nämna Petrus för sig, separat från de andra apostlarna? Ordet ”särskilt” i den svenska översättningen finns inte med i den grekiska grundtexten.

Det finns historiskt stöd för att Cefas i Apg inte är den vi känner som aposteln Petrus. Eusebius skriver att Cefas råkar ha SAMMA NAMN som aposteln Petrus:

”And there is a story from Clement in the fifth of his Hypotyposeis in which he also says that Cephas, concerning whom Paul says: But, when Cephas came to Antioch, I resisted him to his face, was one of the seventy disciples, one who happened to have the same name as Peter the apostle” (Eusebius. The History of The Church. Book 1. 12)

Den som det refereras till är Klemens av Alexandria som levde mellan 150 – 215.e. Kr. Han hade förmodligen källor som inte längre finns  kvar idag. Cefas var förmodligen en av de 70 lärljungarna men inte en av apostlarna. Informationen i Galaterbrevet får oss också att tro att Cefas inte är densamma som Petrus:

Gal. 2: ⁷Tvärtom; de sågo att jag hade blivit betrodd med att förkunna evangelium för de oomskurna, likasom Petrus hade fått de omskurna på sin del –⁸ty densamme som hade stått Petrus bi vid hans apostlaverksamhet bland de omskurna, han hade ock stått mig bi bland hedningarna – ⁹och när de nu förnummo vilken nåd som hade blivit mig given, räckte de mig och Barnabas handen till samarbete, både Jakob och Cefas och Johannes, de män som räknades för själva stödjepelarna; vi skulle verka bland hedningarna, och de bland de omskurna.

Om Cefas är samma person som Petrus, varför byter Paulus namn i samma andetag och i samma beskrivning av en och samma händelse? I den här passagen finns ingen skillnad i den grekiska grundtexten. Man kan också fundera över varför Petrus konsekvent använde ”Petrus” i sina egna brev till hedningarna medan Paulus väljer den arameiska formen ”Cefas” till samma hedningar? Det mest naturliga är att tro att Petrus och Cefas inte är samma personer.

”De sågo att jag har blivit betrodd” indikerar att Jakob, Cefas och Johannes hade noterat något som hänt i förfluten tid – att Paulus hade blivit betrodd att sprida evangeliet till de oomskurna och Petrus till de omskurna. Dessa iakttagelser används av dessa tre som argument för vidare agerande – beslutet att göra gemensam sak med Paulus så att han kan koncentrera sig på hedningarna och de andra till de omskurna. Men detta har ju redan inträffat i dåtid med den riktiga Petrus. Han och Paulus hade redan bestämt att de ska dela ansvaret och ha separerade målgrupper. Så om Cefas är Petrus, vad använder han som stöd till beslutet att ha delade mål? Det faktum att de redan gjort detta beslut? Det vore som att bestämma sig för att bli jordbrukare för att man redan är en jordbrukare.  Cirkelresonemang! Att en person använder ett beslut som hänt i dåtid som stöd för att göra ett identiskt beslut i nutid är inte logiskt.

Vi har också stöd i Apostlagärninarna att personen i Gal. 2 inte kan vara Petrus.

Apg. 14:²⁶Därifrån avseglade de till Antiokia, samma ort varifrån de hade blivit utsända, sedan man hade anbefallt dem åt Guds nåd, för det verk som de nu hade fullbordat. ²⁷Och när de hade kommit dit, kallade de tillhopa församlingen och omtalade för dem huru stora ting Gud hade gjort med dem, och huru han för hedningarna hade öppnat en dörr till tro.²⁸Sedan vistades de där hos lärjungarna en ganska lång tid.

Apg. 15:1 Men från Judeen kommo några män ditned och lärde bröderna så: »Om I icke låten omskära eder, såsom Moses har stadgat, så kunnen I icke bliva frälsta.»²Då uppstod söndring, och Paulus och Barnabas kommo i ett ganska skarpt ordskifte med dem. Det bestämdes därför, att Paulus och Barnabas och några andra av dem skulle, för denna tvistefrågas skull, fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem. 

Det här en träffande beskrivning av det som Paulus beskriver i Gal. 2. Det handlar om en söndring som orsakas av vissa judar pga deras lära att det är nödvändigt med omskärelse, vilket inträffade i Antiokia och där också Barnabas var inblandad. Det stämmer bra överens med Galaterbrevet och det finns ingen annan liknande händelse i Apg. som skulle kunna passa in på en dispyt som inträffat i Antiokia. Paulus och Barnabas beslöt sig för att konsultera apostlarna och de äldste i Jerusalem. Vem var en av de apostlarna? Petrus! Apostlarna och de äldste möttes och överlade saken. Efter mycket diskussioner så ställer sig Petrus rakryggad upp och säger:

»Mina bröder, I veten själva att Gud, för lång tid sedan, bland eder utvalde mig att vara den genom vilkens mun hedningarna skulle få höra evangelii ord och komma till tro. ⁸Och Gud, som känner allas hjärtan, gav dem sitt vittnesbörd, därigenom att han lät dem, likaväl som oss, undfå den helige Ande. ⁹Och han gjorde ingen åtskillnad mellan oss och dem, i det att han genom tron renade deras hjärtan.¹⁰Varför fresten I då nu Gud, genom att på lärjungarnas hals vilja lägga ett ok som varken våra fäder eller vi hava förmått bära?¹¹Vi tro ju fastmer att det är genom Herren Jesu nåd som vi bliva frälsta, vi likaväl som de.» (Apg. 15:7-11)

Petrus KRITISERAR alltså dem som vill lägga ett ok på lärljungarnas hals, och det handlar alltså om den ceremoniella lagens ok i form av omskärelse! Han börjar med att säga att Gud själv utvald HONOM att sprida det sanna evangeliet till hedningarna, och det sanna evangeliet innehåller INTE krav på omskärelse. Skulle Petrus då vara en hycklare genom att själv agera tvärt emot vad han predikar? Misslyckades Petrus så totalt med den mission som Jesus kallat honom till att göra? Personen Cefas falska agerande är ju exakt det som Petrus kritiserar! Om Cefas i Gal. 2 är Peter så vore det ologiskt för Paulus att åka hela vägen till Jerusalem för att konsultera den person som orsakat problem i detta ämne. Petrus befann sig redan i Jerusalem och han var inte i Antiokia. Det verkar inte troligt att Petrus skulle kunna vara den man som Paulus konfronterade i Gal. 2.

Det finns några avsnitt i Apostlagärningarna som några tror kan vara samma händelse som den konflikt som inträffade i Gal. 2:

Apg. 22:¹¹Och i detsamma kommo tre män, som hade blivit sända till mig från Cesarea, och stannade framför huset där vi voro. ¹²Och Anden sade till mig att jag skulle följa med dem, utan att göra någon åtskillnad mellan folk och folk. Också de sex bröder som äro här kommo med mig; och vi gingo in i mannens hus. ¹³Och han berättade för oss huru han hade sett ängeln träda in i hans hus, och att denne hade sagt: ‘Sänd åstad till Joppe och låt hämta Simon, som ock kallas Petrus. ¹⁴Han skall tala till dig ord genom vilka du skall bliva frälst, du själv och hela ditt hus.’ ¹⁵Och när jag hade begynt tala, föll den helige Ande på dem, alldeles såsom det under den första tiden skedde med oss. ¹⁶Då kom jag ihåg Herrens ord, huru han hade sagt: ‘Johannes döpte med vatten, men I skolen bliva döpta i helig ande.’ ¹⁷Då alltså Gud åt dem hade givit samma gåva som åt oss, som hava kommit till tro på Herren Jesus Kristus, huru skulle då jag hava kunnat sätta mig emot Gud?» ¹⁸När de hade hört detta, gåvo de sig till freds och prisade Gud och sade: »Så har då Gud också åt hedningarna förlänat den bättring som för till liv.» ¹⁹De som hade blivit kringspridda genom den förföljelse som utbröt för Stefanus’ skull drogo emellertid omkring ända till Fenicien och Cypern och Antiokia, men förkunnade icke ordet för andra än för judar. ²⁰Dock funnos bland dem några män från Cypern och Cyrene, som när de kommo till Antiokia, också talade till grekerna och för dem förkunnade evangelium om Herren Jesus. ²¹Och Herrens hand var med dem, och en stor skara kom till tro och omvände sig till Herren. ²²Ryktet härom nådde församlingen i Jerusalem; och de sände då Barnabas till Antiokia.  ²³När han kom dit och fick se vad Guds nåd hade verkat, blev han glad och förmanade dem alla att med hjärtats fasta föresats stadigt hålla sig till Herren.  ²⁴Ty han var en god man och full av helig ande och tro. Och ganska mycket folk blev ytterligare fört till Herren. ²⁵Sedan begav han sig åstad till Tarsus för att uppsöka Saulus. ²⁶Och när han hade träffat honom, tog han honom med sig till Antiokia. Ett helt år hade de sedan sin umgängelse inom församlingen och undervisade ganska mycket folk. Och det var i Antiokia som lärjungarna först begynte kallas »kristna».  ²⁷Vid den tiden kommo några profeter från Jerusalem ned till Antiokia. ²⁸Och en av dem, vid namn Agabus, trädde upp och gav genom Andens ingivelse till känna att en stor hungersnöd skulle komma över hela världen; den kom också på Klaudius’ tid. ²⁹Då bestämde lärjungarna att de, var och en efter sin förmåga, skulle sända något till understöd åt de bröder som bodde i Judeen.³⁰Detta gjorde de också, och genom Barnabas och Saulus översände de det till de äldste.

Här ser vi både Paulus och Barnabas i Antiokia med målet att hjälpa de fattiga, så det här skulle kunna vara det första mötet mellan Paulus och dessa människor och när den ”utsträckta handen” till att starta ett samarbete inträffade. Texten i Galaterbrevet får oss att tro att det allra första mötet inträffade i Jerusalem, så det är inte säkert att det inträffade här i Antiokia, men det nämns ingenting om någon splittring eller dispyt liknande den som vi kan läsa om i Apg. 15.  Om det första mötet inträffade här så kan Petrus inte ha varit närvarande. Petrus var ju i Jerusalem där han talade varmt för hedningarna (Apg. 11:2 och framåt). Enligt Apg. 12:3 så hamnade Petrus i fängelse i Jerusalem vid den här tidpunkten, och Paulus och Barnabas lämnade Antiokia (Apg. 13:4) så om Cefas vore Petrus och detta var det första mötet (vilket det inte är säkert att det var) så skulle han inte kunna ha varit där just vid den tidpunkten.

Andra menar att incidenten mellan Paulus och Petrus inträffade under en av Paulus resor i Antiokia:

Apg. 18:²²Och när han hade kommit till Cesarea, begav han sig upp och hälsade på hos församlingen och for därefter ned till Antiokia. ²³Sedan han hade uppehållit sig där någon tid, for han vidare, och färdades först genom det galatiska landet och därefter genom Frygien och styrkte alla lärjungarna.

Här finns inte heller någon referens till någon dispyt, eller till ett besök av Petrus, så varför skulle vi anta att dispyten i Gal. 2 inträffade vi detta tillfälle? Det finns inga skäl att tro detta, om det inte vore för att detta är det enda tillfälle som Petrus skulle kunna ha befunnit sig i området OCH för att försöka hitta stöd för att Petrus och Cefas är samma person, men det är just detta som är frågan.

Ett största annat problemet, om Petrus vore den Cefas som kritiserades, är att han när händelserna i Apg. 18 inträffar, då skulle gått emot det som han rakryggat försvarat. Det innebär en motsättning eftersom Petrus i hela Apostlagärningarna försvarade hedningarnas rätt till samma evangelium som hedningarna. Det finns inga indikationer att Petrus tvekade eller kompromissade med evangeliet till judarna i vare sig Apostlagärningarna eller någon annanstans. Ännu ett stort problem är att Paulus indikerar att människor som agerar som den kritiserade Cefas gjorde är inte ens frälsta.

Gal.2:³Men icke ens Titus, min följeslagare, som var grek, blev nödgad att låta omskära sig. ⁴Det var nämligen så, att några falska bröder hade kommit att upptagas i församlingen, dit de hade smugit sig in för att bespeja vår frihet, den som vi hava i Kristus Jesus, varefter de ville trälbinda oss. ⁵Dock gåvo vi icke ens ett ögonblick vika för dem genom en sådan underkastelse; ty vi ville att evangelii sanning skulle bliva bevarad hos eder.

Paulus konfronterar Cefas med ”du, som är en jude, kan leva efter hednisk sed i stället för efter judisk, varför vill du då nödga hedningarna att leva efter judiskt sätt?” Att få människor att leva som en jude är att narra folk att återgå till den ceremoniella lagens slaveri (den moraliska lagen däremot har alltid varit i bruk och kommer alltid att vara det). Eftersom Paulus menar att sådana människor är falska bröder så kan de inte ha varit frälsta. Vi kan vidare läsa i Galaterbrevet (samma bok som där dispyten med Cefas inträffade) om statusen på de människor som lurar andra att återgå till den ceremoniella lagen. De kan orsaka att andra faller ur nåd och själva är de förbannade:

Gal. 5: ¹För att vi skola vara fria, har Kristus frigjort oss. Stån därför fasta, och låten icke något nytt träldomsok läggas på eder. ²Se, jag säger eder, jag Paulus, att om I låten omskära eder, så bliver Kristus eder till intet gagn. ³Och för var och en som låter omskära sig betygar jag nu åter att han är pliktig att fullgöra hela lagen.⁴I haven kommit bort ifrån Kristus, I som viljen bliva rättfärdiga i kraft av lagen; I haven fallit ur nåden.⁵Vi vänta nämligen genom ande, av tro, den rättfärdighet som är vårt hopp.  ⁶Ty i Kristus Jesus betyder det intet huruvida någon är omskuren eller oomskuren; allt beror på huruvida han har en tro som är verksam genom kärlek.⁷I begynten edert lopp väl. Vem har nu lagt hinder i eder väg, så att I icke mer lyden sanningen?⁸Till sådant kom ingen maning från honom som har kallat eder.⁹Litet surdeg syrar hela degen.¹⁰För min del har jag i Herren den tillförsikten till eder, att I icke häri skolen tänka på annat sätt; men den som vållar förvirring bland eder, han skall bära sin dom, vem han än må vara.¹¹Om så vore, mina bröder, att jag själv ännu predikade omskärelse, varför skulle jag då ännu alltjämt lida förföljelse? Då vore ju korsets stötesten röjd ur vägen. –¹²Jag skulle önska att de män som uppvigla eder läte omskära sig ända till avstympning.

Så Paulus menar att människor såsom Cefas orsakar träldomsok, gör så att Jesus är till intet gagn,  tvingar människor att lyda hela lagen, gör så att människor kommer bort från Kristus, gör så att människor fallier ur nåden och de lägger hinder på vägen för andra så att de inte lyder sanningen. Paulus avslutar med att säga:

”10—-men den som vållar förvirring bland eder, HAN SKALL BÄRA SIN DOM; VEM HAN ÄN MÅ VARA. ¹²Jag skulle önska att de män som uppvigla eder läte omskära sig ända till AVSTYMPNING.”

Det är ord och inga visor! Passar detta in på PETRUS?! Hur kunde Petrus sjunka så lågt och så snabbt? Kan det i stället inte vara så att Petrus inte är den Cephas som omtalas? Det finns många personer i samma krets som heter Maria, Simon, Johannes, Judas, etc, så vad är konstigt med att flera personer heter Cephas? I kapitlet innan Gal. 2 där dispyten inträffar kan vi läsa:

Gal. 1:⁶Det förundrar mig att I så hastigt avfallen från honom, som har kallat eder till att vara i Kristi nåd, och vänden eder till ett nytt evangelium. ⁷Likväl är detta icke något annat »evangelium»; det är allenast så, att några finnas som vålla förvirring bland eder och vilja förvända Kristi evangelium.  ⁸Men om någon, vore det ock vi själva eller en ängel från himmelen, förkunnar evangelium i strid mot vad vi hava förkunnat för eder, så vare han förbannad. ⁹Ja, såsom vi förut hava sagt, så säger jag nu åter: Om någon förkunnar evangelium för eder i strid mot vad I haven undfått, så vare han förbannad.

Två gånger uttalar Paulus en förbannelse över den person som vållar förvirring bland galaterna och lurar dem att tro att de måste omskära sig. Paulus förbannar alltså Petrus? Paulus säger:

Gal. 3:¹I oförståndige galater! Vem har så dårat eder, I som dock haven fått Jesus Kristus målad för edra ögon såsom korsfäst?

I KJV kan vi läsa ”who has bewitched you”, alltså ”förhäxat”. Ska vi svara Paulus att Petrus är en av dem som dårat och förhäxat galaterna? Låt oss inte förtala Petrus när det inte finns anledning till det, utan låt oss i stället rena hans namn från anklagelser som det inte verkar finnas stöd till. En människa borde ses som oskyldig tills hon/han kan bevisas vara skyldig.

(Det jag skrivit här är mestadels från min Amerikanske vän Bryan Davis som upptäckt tvivlen om Petrus)
Läs gärna Dagens artikel om Petrus från 2012-07-06