Vi kan behaga och glädja Gud med något som VI GÖR, såsom rättfärdiga och goda gärningar

BRA, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje! (Matt. 25:21)

Att vara trogen och lydig Jesus och hans bud betyder alltså frälsning – att kunna få gå in i Herrens glädje.

Hebr. 5:⁹ Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom

Det finns kristna som säger att vi människor aldrig i livet kan göra något som är gott, som kommer från oss själva, inför Gud och OM vi ändå skulle lyckas göra något gott så är det endast för att Gud är den som gör det genom oss och med oss som verktyg. Det är inte säkert att denna idé bottnar i jantelagen eftersom denna idé frodas inom kristenheten även i andra länder och framför allt i de reformerta lägrena, men det handlar om en onödig falsk blygsamhet eftersom vi på felaktiga grunder fått för oss att det nästan är något FULT att säga att vi gjort något gott och bra inför Gud. Kan det bero på  att vi är så förtvivlat rädda för att vi ska uppfattas som självrättfärdiga så att vi hellre nästan skryter med att vi är syndare snarare än att vi är heliga kristna? Men bara för att vi påstår att vi kan göra gott och utöva rättfärdighet så betyder det ju inte att vi därmed kan bli frälsta utan Jesu blod som renar oss och därmed gör oss rättfärdiga (en rättfärdighet som varar så länge som vi lever rättfärdigt). Är det inte märkligt att vi verkar skämmas så mycket för det goda som vi kan göra inför Gud, och som vi faktiskt förväntas göra?

Vi har ofta blivit itutade att det inte finns NÅGONTING som vi troende kan göra eller lägga till det som Jesus redan gjort klart på korset där det påstås att han betalade för våra synder, tog vårt straff på sig själv, dog i stället för oss, förlät alla synder ovillorligt och innan de ens hinner utföras, tog Guds vrede på sig själv och i stället för oss, lovade NÅD och frikännande oavsett vad vi ämnar göra, och med dessa ovillkorliga löften och försäkringar slutligen utbrast ”det är fullbordat” och därmed låste denna löfteskista med hundra varv, spikade igen den och kastade bort nyckeln en gång för alla. Möjligen upplever folk att det finns det EN fruktansvärd och horribel synd som faktiskt skulle få Jesus att leta redan på nyckeln igen och låsa upp kistan med alla löften/försäkringar, och det är om någon skulle påstå att OMVÄNDELSE skulle krävas, och framför allt… GÄRNINGAR! Hu vale! Det kan få folk att spärra upp ögonen av skräck och riktigt rysa!

”Gärningslära” – som många uppfattar betyder ”lydnad av Guds bud” verkar vara den största synden av alla och den enda synd som möjligen inte riktigt fastnat i den härva av synder som Jesus dog för. En del kanske resonerar: Stölder, otrohet, lögner…inte så jättebra att utöva kanske, men ändå ingen fara på taket för våra själar, men att däremot påstå att GÄRNINGAR skulle behövas för frälsningen? Där går gränsen! Då har vi hamnat i en livsfarlig villolära från Satan, och då är man för evigt förlorad. Däremot är man fri och frälst om man medger att man är en vanlig hederlig syndare frälst av nåd och ödmjukt säger ”Ingen är perfekt” och ”Jag är inte god i mig själv och kan inte göra någonting som behagar Gud”. Bara man inte lär ut att vi måste vara Jesus trogna och lyda honom för att vara frälsta, så ordnar sig resten för den som ”tror på Gud”.

Det kanske låter som jag överdriver men jag har talar med såpass många kristna personer och så många predikningar från olika kyrkor, att jag vet vilken fullkomlig SKRÄCK som folk i allmänhet verkar ha för något som luktar ”gärningslära”. Inte så att jag någonsin hört någon kristen person säga ”synda hur mycket du vill för Gud bryr sig inte” eller säga någonting annat än att synd är fel, MEN om de lär ut att synd INTE leder till (själslig) död så uppmuntrar de ju likaväl synd även om det är mer indirekt!

Låt ingen lura dig att tro att du inte kan göra gott inför Gud, för det kan du! Även en del ateister kan emellanåt (eller t o m ofta) göra gott, men de är inte frälsta eftersom de inte är i vinträdet och bygger sina liv på Jesus Kristus. Vi måste vara i vinträdet (Jesus) för att kunna producera god och varande andlig frukt, men det är VI (inte Gud) som bär frukten i våra grenar. Är våra grenar inte i trädet kan vi inte producera någon andligt god frukt och det är VÅRT ansvar. Inte Guds ansvar! Hade det hängt på Gud så hade han förstås sett till att vi aldrig någonsin syndade och att vi visade god frukt ständigt och jämt, men i stället varnar Jesus oss att vi måste visa god frukt så att vi inte huggs av vinträdet och bränns upp.

Så återigen, DU kan göra gott inför både Gud och människor och glädja honom med goda gärningar som du GÖR. Det är t o m stor glädje i hela himlen när en enda syndare omvänder sig – vilket innebär att hissa vit flagg och ha som målsättning att aldrig synda igen – och det handlar återigen om någon som denna person GÖR. Att undvika synd (i princip att undvika att handla illa mot sin nästa) är att GÖRA något GOTT.  Så att undvika att synda, och att visa barmhärtighet mot sin nästa är den segrande livsstilen som Gud förväntar sig av oss.

Lukas 15:7 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje ihimlen över en enda syndare som omvänder sig – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

Det är inte gärningslärare som är farliga – om vi med det menar kristna som lär ut att vi måste lyda Jesus och hans bud för att vara frälsta – utan de som lär ut att vi inte behöver göra NÅGONTING för att bli frälsta förutom att tro på ett färdigt frälsningspaket. Frälsningen är inte billig. Vi måste vara villiga att ge upp ALLT, och vi måste beräkna kostnaden och vara beredda att förneka oss själva och ta vårt kors på oss dagligen. Att inte behöva göra någonting, och att ha råd med att tjäna två herrar är en BILLIG frälsning, och det är ingenting som Bibeln lär.

Här nedan kan du läsa några exempel på verser som tydligt visar att vi kan göra gott inför Gud, och behaga och glädja honom med att göra goda gärningar. Den helige Ande kan leda oss rätt och han är den store Hjälparen i våra liv. Läs gärna mer om nåd, lag och synder, exempelvis i denna artikel.

Nya testamentet

De första två avsnitten handlar om två liknelser i Mattheus 25 där vi kan se att goda/dåliga gärningar är avgörande för om vi hamnar i Guds rike eller i helvetet.

Matt. 25:¹⁹ En lång tid därefter kom tjänarnas herre och krävde redovisning av dem.²⁰ Den som hade fått fem talenter kom då och lämnade fram fem talenter till och sade: Herre, fem talenter överlämnade du åt mig. Nu har jag tjänat fem till.²¹ Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!

Matt. 25:³¹ När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron.—. ³⁴ Då skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse. —³⁷ Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka?— ⁴⁰ Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har GJORT för en av dessa mina minsta bröder, det har ni GJORT mot mig.⁴¹ Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. — ⁴⁴ Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte? ⁴⁵ Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni INTE HAR GJORT för en av dessa minsta, det har ni INTE HELLER GJORT för mig. ⁴⁶ Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.”

Apg 10:³⁴ Då började Petrus tala: ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, ³⁵ utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt,vilket folk han än tillhör

Luke 6:⁴⁵ En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Ty vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.

Rom. 2:⁶ Han skall ge var och en efter hans gärningar: ⁷ evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet,

Rom. 8:⁸ Men de som äro i ett köttsligt väsende kunna icke behaga Gud.⁹ I åter ären icke i ett köttsligt väsende, utan i ett andligt, om eljest Guds Ande bor i eder; men den som icke har Kristi Ande, han hör icke honom till. (1917)

Rom. 12: Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst. ² Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.—²¹ Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda.

Rom. 14: ¹⁷ Ty Guds rike består inte i mat och dryck utan i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande. ¹⁸ Den som tjänar Kristus på det sättet behagar Gud och håller provet inför människor. ¹⁹ Låt oss därför sträva efter det som tjänar friden och den ömsesidiga uppbyggelsen

Kol. 1:⁹ Från den dag vi hörde om det, har vi därför inte upphört att be för er. Vår bön är att ni skall uppfyllas av kunskap om hans vilja, med all andlig vishet och insikt, ¹⁰ så att ni kan leva värdigt Herren och i allt behaga honom, när ni bär frukt i alla slags goda gärningar och växer till i kunskapen om Gud.¹¹ Hans härlighets makt skall då styrka er och ge er all kraft till att vara uthålliga och tåliga i allt. ¹² Med glädje skall ni då tacka Fadern, som har gjort er värda att få del i det arv som de heliga har i ljuset.

1 Thess. 2:⁴ Eftersom Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet talar vi som vi gör, inte för att vara människor till lags utan för att behaga Gud, som prövar våra hjärtan.—¹⁰ Ni är vittnen, ja, Gud själv är vittne till hur heligt, rätt och oförvitligt vi uppträdde bland er som tror.—

1 Thess. 4:1 För övrigt, bröder, ni har lärt av oss hur ni skall leva för att behaga Gud, och det är ju så ni lever. Nu ber och uppmanar vi er i Herren Jesus att låta ert liv ännu mer överflöda i detta. ² Ni vet vilka föreskrifter vi har gett er från Herren. ³ Detta är Guds vilja: att ni helgas, att ni avhåller er från otukt, — ⁸ Därför, den som nu avvisar detta, avvisar inte en människa utan Gud, som har gett er sin helige Ande.

1 Tim. 2:1 Först av allt uppmanar jag till bön och åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, ² för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan föra ett lugnt och stilla liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt. ³ Sådant är rätt och behagar Gud, vår Frälsare

Hebr. 11:⁶ Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Ty den som kommer till Gud måste tro att han är till och belönar dem som söker honom.—⁸ I tron LYDDE Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma.

Hebr. 13:¹⁶ Och glöm inte att göra gott och dela med er, ty sådana offer har Gud behag till.

2 Pet 2:7 Men han frälste den rättfärdige Lot, som plågades av de ogudaktigas utsvävande liv.

Rom. 15:17 Det är alltså i min tjänst inför Gud som jag kan berömma mig i Kristus Jesus.

2 Korinthierbrevet 1:12 Vi kan med gott samvete berömma oss av att vi här i världen, och särskilt mot er, har uppträtt i helighet och renhet inför Gud och inte varit ledda av världslig visdom utan av Guds nåd.

Filipperbrevet 2:16 när ni håller fast vid livets ord. Då kan jag berömma mig av er på Kristi dag. Jag har alltså inte sprungit förgäves eller arbetat förgäves.

Gamla testamentet

Predikaren 2:26 Åt den människa som är god i hans ögon ger han vishet och kunskap och glädje. Men åt syndaren ger han besväret att samla in och lägga på högför att det skall ges åt den som är god i Guds ögon. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.

Ordspråksboken 16:6 Genom nåd och sanning sonas skuld, genom Herrens fruktan undflyr man det onda.⁷ Om någons vägar behagar Herren, gör han även hans fiender till vänner.

Ordspråksboken 11:1 Herren avskyr falsk våg, full vikt behagar honom.

Ordspråksboken 11:20 De som har förvända hjärtan är en styggelse för Herren, de som lever ostraffligt behagar honom.

Ordspråksboken 12:22 Lögnaktiga läppar är en styggelse för Herren, de som handlar rättfärdigt behagar honom.

Ordspråksboken 15:8 De ogudaktigas offer är avskyvärda för Herren, de rättsinnigas bön behagar honom.

4 Mosebok 24:1 När Bileam såg att det behagade Herren att välsigna Israel, gick han inte som förut bort och såg efter spåtecken, utan vände sig mot öknen.

1 Kung. 3:⁹ Ge din tjänare ett lydigt hjärta, så att han kan vara domare för ditt folk och skilja mellan gott och ont. För vem kan annars vara domare för detta ditt stora folk?”¹⁰ Det behagade Herren att Salomo bad om sådant. 

Psaltaren 69:31 Jag vill prisa Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse. ³² Det skall behaga Herren mer än någon tjur eller något offerdjur med horn och klövar.

Malaki 3:4 Då skall offergåvorna från Juda och Jerusalem behaga Herren som i forna dagar och gångna år.

Jeremia 9:24 Den som vill berömma sig, han skall berömma sig av att han har insikt och känner mig: Att jag är Herren, som verkar med nåd, rätt och rättfärdighet på jorden. Ty däri har jag min glädje, säger Herren.

 

Var Abraham rättfärdig av tro, eller av GÄRNINGAR som Jakobsbrevet säger? Jak. 2:21

Paulus i Romarbrevet verkar säga att Abraham var rättfärdig genom TRO och inte av gärningar, medan Jakob i Jakobsbrevet verkar säga precis tvärt om – att han blev rättfärdig genom gärningar och INTE bara genom tro. Hur hänger det ihop? Är inte Paulus och Jakob överens? Det är inte helt ovanligt att det blir Jakob som får stryka på foten när man ska försöka anpassa två ståndpunkter som till synes verka vara motstridiga, och man försöker då läsa Jakobsbrevet genom ljuset av det man tror Paulus säger. Det kan då bli så att man tillskriver Jakob åsikter som han inte har och menar att han ”också” tror att vi blir frälsta av ”tro allena” trots att han mycket tydligt säger precis tvärt om. Vi kan notera att vare sig Paulus eller Jakob någonsin säger att vi blir frälsta av tro ”allena”, om vi med det menar en tro som  inte visar sig i gärningar. Tro utan gärningar är död och det går inte att komma runt det.

Det fanns regler att följa innan Lagen kom

Det Paulus försöker åstadkomma genom Romarbrevet – och även Galaterbrevet och Hebreerbrevet – är att få judarna att förstå att de INTE är frälsta och Abrahams barn bara för att de är födda som judar och släkt med Abraham, och inte heller för att lagen gavs till dem, utan det är snarare så att Abrahams barn (de som är frälsta) är de som TROR och älskar Jesus – vilket är öppet för ALLA människor och inte bara judarna. Här kan vi se hur bekymret som Paulus försöker hantera i Rom. 4  egentligen börjar:

Apg.15:15 Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. ² När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga.

Detta problem är utgångspunkten för Paulus kamp mot dessa judar som vill kompromissa och kämpa sig kvar i det gamla testamentet och de judiska ceremoniella lagarna. ”Lagen” som vi så ofta läser om i Bibeln kom med Mose, och den innehåller 613 olika lagar/bud som det var tänkt att judarna skulle efterleva – och de flesta lagar endast under en viss tid. Bland dessa bud finns de tio budorden och de var de första buden att skrivas ner av Gud på stentavlor. Nu är det så att dessa tio bud faktiskt inte hade sin början med Mose trots att det var under hans möte med Gud som de först skrevs ner, för sanningen är ju att de har gällt ända sedan Adams tid och fortsätter att gälla ända till Domedagen! Jag säger detta eftersom väldigt många kristna tror att  vi på något sätt är befriade från att lyda NÅGOT av Guds bud, även om de också tror att det är ”eftersträvansvärt” att lyda tio Guds bud även om de är övertygade om att vår frälsning inte hänger på graden av lydnad. Men är det verkligen så? Visst var det väl förbjudet att mörda, stjäla, ljuga och begå äktenskapsbrott även under Adams tid? Annars hade det ju inte varit någon synd för Kain att mörda sin bror, och det skulle inte funnits något skäl  för Gud att säga:

1 Mosebok 4:7 Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den.”

Det fanns alltså SYND som människorna potentiellt skulle kunna begå långt INNAN Mose tid trots att Lagen ännu inte fanns, och det handlar om mycket logiska bud som kort och gott handlar om KÄRLEK. Dessa tio kärleksbud (eller ”moraliska bud” om man så vill) är precis lika viktiga att lyda 1) tiden mellan Adam och Mose, 2) tiden under Mose levnad, och 3) tiden mellan Mose och  idag och så länge jorden snurrar. Jesus summerar dessa bud i ”det dubbla kärleksbudet”, och om vi i sanning älskar Gud och våra medmänniskor med hela vårt hjärta så lyder vi per automatik alla de tio budorden! Älskar vi våra medmänniskor så vill vi ju inte skada dem, såra dem eller behandla dem illa på minsta vis, och man kan också säga att vi lyder ANDEN om vi lyder kärlekens lag som ska finns i våra hjärtan.

Galaterbrevet 5:18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.

1 Korinthierbrevet 7:19 Det har ingen betydelse om någon är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud.

Om vår synd var ett så stort problem att Jesus dog för oss för att rädda våra själar, inte innebär väl hans död att det plötsligt är fritt fram att synda utan att riskera några konsekvenser vad gäller vår själar? Inte dog väl Jesus för att möjliggöra att vi kan synda under lite mer avslappnande former? Här är lite mer verser om Abrahams liv långt innan Mose levde, och innan Lagen som kom med Mose.

1 Mos. 18:¹⁷ Då sade Herren: ”Kan jag dölja för Abraham vad jag tänker göra? — ¹⁹ Ty jag har utvalt honom för att han skall befalla sina barn och efterkommande att hålla sig till Herrens väg och HANDLA rättfärdigt och rätt, så att Herren kan uppfylla sina löften till Abraham.”²⁰ Sedan sade Herren: ”Ropet över Sodom och Gomorra är starkt och deras synd är mycket svår.²¹ Därför vill jag gå ner och se om de i allt har gjort efter det rop som har nått mig. Om det inte är så, vill jag veta det.”²² Männen vände sig därifrån och gick mot Sodom, men Abraham stod kvar inför Herren. ²³ Och Abraham gick närmare och sade: ”Vill du förgöra den rättfärdige tillsammans med den ogudaktige? ²⁴ Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden. Vill du då förgöra den och inte skona platsen för de femtio rättfärdigas skull som finns där?²⁵ Det vare dig fjärran att göra något sådant, att låta den rättfärdige dö med den ogudaktige. Det skulle då gå med den rättfärdige som med den ogudaktige. Det vare dig fjärran! Skulle inte han som är hela jordens domare göra det som är rätt?”

Ovan avsnitt är mycket intressant eftersom den ger oss en rad spännande sanningar som man kanske inte alltid reflekterat över.  Vi kan lära oss att:

1. Det fanns SYND under denna tid, trots att Lagen ännu inte kommit
2. Synd sker emot Guds vilja (kanske en självklarhet men jag säger detta med tanke på kalvinisterna)
3. Det fanns RÄTTFÄRDIGA under denna tid även om det var sparsamt med rättfärdiga just i Sodom. Abraham och Lot är ju ett par exempel på rättfärdiga personer, och Enoch, Noa, Job är andra exempel på berömda rättfärdiga personer.
4. ”Rättfärdig” är den som handlar RÄTT – alltså i sitt eget agerande.
5. Gud valde ut Abraham för att han skulle lära framtida generationer att hålla sig på Herrens väg och att få människor att HANDLA RÄTTFÄRDIGT.
6. Guds löfte till Abraham gällande framtida rika välsignelser i hans säd är var avhängigt om Abraham skulle välja att lyda Gud eller inte.
7. Det låter faktiskt i v. 21 som Gud måste komma ner till jorden för att ta reda på hur exakt saker och ting förelåg vad gäller den synd som Sodom gjort sig skyldig till.

Här nedan kommer ytterligare ett avsnitt gällande en händelse som inträffade innan Lagen kom:

1 Mos. 20:³ Men Gud kom till Abimelek i en dröm om natten och sade till honom: ”Du måste dö för den kvinnas skull som du har tagit till dig, ty hon är en annan mans hustru.” ⁴ Men Abimelek hade inte rört henne och han svarade: ”Herre, vill du döda också rättfärdiga människor?⁵ Har han inte själv sagt till mig: Hon är min syster? Och hon sade själv: Han är min bror. Med uppriktigt hjärta och rena händer har jag gjort detta.” ⁶ Då sade Gud till honom i drömmen: ”Ja, jag vet att du har gjort detta med uppriktigt hjärta, och det var också jag som hindrade dig från att synda mot mig. Därför lät jag dig inte röra henne. ⁷ Men ge nu mannen hans hustru tillbaka, ty han är en profet. Han skall be för dig så att du får leva. Men om du inte ger henne tillbaka, skall du veta att du själv och alla som tillhör dig måste döden dö.”⁸ Tidigt nästa morgon steg Abimelek upp och kallade till sig alla sina tjänare och berättade allt detta för dem. Männen blev mycket förskräckta. ⁹ Abimelek kallade på Abraham och sade till honom: ”Vad har du gjort mot oss? Och vad har jag gjort för synd mot dig, eftersom du har dragit denna stora synd över mig och mitt rike? Du har gjort sådant mot mig som ingen bör göra.”

Här kan vi lära oss följande:

1. Även människor som inte var släkt med Abraham kände till konceptet av SYND – trots att detta var innan Lagen kom.
2. Abimelek hade inga problem med att ”tro på Gud” eftersom han ju kommunicerade med honom, och även hans tjänare blev förskräckta när de insåg vad Gud skulle kunna göra med dem.
3. Abimelek förväntade sig att Gud är av en natur som agerar rättvist och inte straffar rättfärdiga människor genom att förkorta deras liv utan orsak.
4. Abimelek ansåg att han själv agerade rättvist i frågan vad gäller Abrahams hustru, och Gud håller med honom om att han (Abimelek) agerat med ett uppriktigt hjärta. Gud var inte den som orsakade detta uppriktiga hjärta i Abimelek, men han hjälpte däremot till i situationen och hindrade Abimelek i detta fallet från att synda med Abrahams hustru.
5. Huruvida Abimelek och hans tjänare skulle få fortsätta att leva eller inte var avhängigt Abimeleks agerande, beroende på om han skulle ge Sara tillbaka till Abraham eller inte.
6. Abimelek ansåg att Abraham syndade. I själva verket stämde det ju att Sara faktiskt var Abrahams syster, men hon var även hans hustru vilket han valt att inte avslöja.

Så kommer vi till situationen när Gud verkligen satte Abraham på prov.

1 Mos. 1:1 En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Han sade till honom: ”Abraham!” Han svarade: ”Ja, här är jag.” ² Då sade han: ”Tag din son Isak, din ende son, som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som bränn-offer på ett berg som jag skall visa dig.”³ Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med sig två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot den plats som Gud hade sagt åt honom att gå till. ⁵ Han sade då till sina tjänare: ”Stanna här med åsnan. Jag och pojken går dit bort för att tillbe, och sedan kommer vi tillbaka till er.”—-¹¹ Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: ”Abraham! Abraham!” Han svarade: ”Här är jag.”¹² Då sade han: ”Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. Nu vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son.”—¹⁵ Herrens ängel ropade ännu en gång till Abraham från himlen: ¹⁶ ”Jag svär vid mig själv, säger Herren: Eftersom du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son, ¹⁷ skall jag rikligen välsigna dig och göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och din avkomma skall inta sina fienders portar.—¹⁹ Sedan vände Abraham tillbaka till sina tjänare, och de bröt upp och gick tillsammans till Beer-Sheba. Och Abraham bodde i Beer-Sheba.

Nu var ju detta stora prov på fullständig lydnad inte Abrahams första rättfärdiga agerande i sitt liv, men att vara villig att offra sin egen son i lydnad inför Gud visar förstås på hur långt Abraham var villig att gå för sin skapares skull och denna händelse blev    förstås den rättfärdiga handlingen som allra mest blev ihågkommet gällande Abraham.

1. Gud satte Abraham på prov för att se Abrahams agerande, och det visar på människans fria vilja och möjlighet att agera separat från Guds egen vilja. Det finns ingen anledning att testa något som man vet utgången på och t o m en utgång som man själv styrt.
2. Abraham var ENSAM när han höjde kniven för att offra sin son. Hans agerande i rättfärdighet (lydnad) var alltså enkom INFÖR GUD och INTE inför människor.
3. Vi kan återigen se att den enorma välsignelsen vad gäller hans talrika efterkommande var avhängigt hans agerande, huruvida han skulle lyda Gud i  allt eller inte.

Om Abraham bara skulle sitta under en buske och bara ”tro” på Gud så hade detta inte resulterat i en sådan världsberömd beundran inför honom, och saken är den att han aldrig var frälst av ”tro allena”.

Paulus i Romarbrevet  

Så tillbaka till Romarbrevet. Notera att det var stort fokus på det här med omskärelse eftersom det var detta som dessa judar (se vers från Apg ovan) menade var ett frälsningsvillkor trots att en sådan lära är i strid med sanningen. Paulus intygar att judar inte är förmer än andra människorr – och heller inte underlägsna andra människor eftersom både judar och greker gjort sig skyldiga till synd är är i behov av en frälsare.

Rom. 3:1Vilket företräde hava då judarna, eller vad gagn hava de av omskärelsen??—⁹ Huru är det alltså? Äro vi då något förmer än de andra? Ingalunda. Redan härförut har jag ju måst anklaga både judar och greker för att allasammans vara under synd. (1917)

Paulus ville få judarna att förstå att Abraham faktiskt förklarades rättfärdig INNAN någon omskärelse, så alltså kan det här med omskärelse inte vara något krav för frälsningen – och inte någon av de andra ceremoniella lagbuden heller. Paulus berömmer inte människor som har en tro utan gärningar, eftersom det är en KRAV, men han vill få judarna att förstå att det INTE är gärningar som frälser i sig och framför allt inte lydnad av de ceremoniella lagarna som inte gäller längre överhuvudtaget.

Vidare är vi antingen frälsta av 1) av gärningar såsom att ha lytt lagen till 100%, av egna meriter, för att vi förtjänar det, osv, ELLER 2) genom NÅD vilket innebär Guds barmhärtighet. De flesta är överens om att det är alternativ 2 som gäller eftersom vi inte klarar villkoren i alternativ 1. Men det betyder inte att lydnad/gärningar inte längre är nödvändiga för det är de. Man kan jämföra det med en brottsling som gjort sig skyldig till överträdelse av lagen och fått livstid i fängelse, och som senare blir benådad av en behörig person med makt. Brottslingen har ingen rätt att säga ”En gång benådad, alltid benådad!. Nu vet jag att jag aldrig någonsin riskerar att hamna i fängelse igen även om jag skulle utföra ytterligare lagöverträdelser för jag har ju blivit benådad! Jag är nu IMMUN mot risken att bli fängslad igen!”. Men visst är det så att brottslingen inte kan slippa ifrån sitt rättmätiga straff genom något som han GÖR även om han skulle leva resten av sitt liv i fullständig lydnad av lagen, för det ändrar ju inte på att han tidigare gjort sig skyldig till lagöverträdelser som på något sätt måste sonas (eller förlåtas).

Inte heller Abraham levde ett helt prickfritt liv (fast det är möjligt att det var näst intill fullkomligt), så även han behövde Guds förbarmanade i sitt liv eftersom inte heller han ”förtjänade” någon frälsning. Det gäller att tolka Romarbrevet 4 rätt så att man exempelvis inte tolkar v. 6 som att målsättningen är att inte ha några gärningar överhuvudtaget eftersom det verkar vara något eftersträvansvärt att räknas som rättfärdig utan några gärningar som helst. Men detta är givetvis inte vad Paulus säger, och han argumenterar självfallet inte emot Jesus som säger att vi kan huggas av vinträdet pga brist på frukt (gärningar). Vidare är Paulus poäng att frälsningen är öppen för ALLA – omskurna eller oomskurna. Paulus säger här nedan att vi måste VANDRA i Abrahams spår, och detta är något som vi gör.

Rom. 4:1 Vad kan vi nu säga att vår stamfader Abraham har vunnit genom gärningar? ² Om Abraham förklarades rättfärdig på grund av gärningar, då har han något att berömma sig av – men inte inför Gud. ³ Ty vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.⁴ Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänat. ⁵ Men den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet. ⁶ Därför prisar också David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: ⁷ Saliga är de, vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är överskylda.⁸ Salig är den man som Herren inte tillräknar synd.⁹ Gäller denna saligprisning endast de omskurna eller även de oomskurna? Vi säger ju att tron räknades Abraham till rättfärdighet. ¹⁰ När blev den tillräknad honom? Sedan han blivit omskuren? Nej, det skedde medan han ännu var oomskuren. ¹¹ Han tog emot omskärelsens tecken som bekräftelse på rättfärdigheten genom tron, och den ägde han redan som oomskuren. Så skulle han vara fader till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem. ¹² Han skulle även vara fader till omskurna, till sådana som inte endast hör till de omskurna utan också VANDRAR i spåren av den tro som vår fader Abraham hade som oomskuren.¹³ Det var inte genom lagen som Abraham och hans efterkommande fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. ¹⁴ Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron utan innehåll och löftet satt ur kraft. ¹⁵ Lagen åstadkommer ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse. ¹⁶ Därför heter det ”av tro”, för att det skulle vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro, han som är allas vår fader. —¹⁹ Han sviktade inte i tron då han tänkte på att hans egen kropp saknade livskraft – han var då omkring hundra år – och att Saras moderliv var dött. ²⁰ Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran. ²¹ Han var övertygad om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla.²² Därför ”räknades det honom till rättfärdighet.”²³ Men dessa ord ”det räknades honom till rättfärdighet” skrevs inte bara för hans skull ²⁴ utan även med tanke på oss. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre, ²⁵ han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.

Tror vi på Gud och älskar honom så lyder vi honom, och det visade Abraham med sitt liv. Summerat så blev inte Abraham frälst pga att vara jude eller för att ha lytt en lång rad med ceremoniella bud, utan han blev frälst av TRO som han visade i LYDNAD.

Paulus försäkrar oss mycket tydligt att synd separerar oss från Gud, och han talar givetvis inte emot sig själv i Romarbrevet.

1 Korinthierbrevet 6:9 Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant

Gal. 5:¹⁹ Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, ²⁰ avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror,²¹ illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Jakob i Jakobsbrevet – utan gärningar är vi inte frälsta

Sedan till Jakob som inte skriver sitt brev med fokus på judarna som Paulus gjorde, och alltså inte har samma mål med sitt brev som Paulus. Jakob är mycket tydlig med att Abraham var rättfärdig genom gärningar och INTE av tro allena. Han ger i  samma kapitel 2 exempel på diverse gärningar som vi förväntas göra för att vara frälsta, så det han skriver går inte att misstolka. Tro utan gärningar är död, så utan gärningar kan vi inte vara frälsta.

Jak. 2:²¹ Blev inte vår fader Abraham erkänd som RÄTTFÄRDIG GENOM GÄRNINGAR, när han bar fram sin son Isak på altaret? ²² Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. ²³ Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän. (SFB)

Jak. 2:²¹ Blev icke Abraham, vår fader, rättfärdig av gärningar, när han frambar sin son Isak på altaret?²² Du ser alltså att tron samverkade med hans gärningar, och av gärningarna blev tron fullkomnad,²³ och så fullbordades det skriftens ord som säger: »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet»; och han blev kallad »Guds vän». (1917)

Och ännu ett exempel på att det är vad vi GÖR – självfallet ihop med tron – som gör oss rättfärdiga:

Jak. 2:²⁵ Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? ²⁶ Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Vem är Abrahams barn?

Även Johannes förklarar att man inte är Abrahams barn för att vi är födda som judar och/eller för att vi har lagen, utan Abrahams barn är de som förblir i Jesus och som inte lyder synd (eftersom vi då blir syndens slavar). Johannes säger att om vi verkligen är Abrahams barn så GÖR vi gärningar såsom Abraham gjorde. Abraham var ju rättfärdig för att han var en riktig Gudsman som levde i lydnad av Gud och därmed räknades som rättfärdig.

Joh. 8:³¹ Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, ³² och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” ³³ De svarade honom: ”Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi skall bli fria?”³⁴ Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav. ³⁵ Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid. ³⁶ Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria. ³⁷ Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte förstår mitt ord. ³⁸ Jag talar vad jag har sett hos min Fader. Ni gör vad ni har hört av er fader.”³⁹ De svarade honom: ”Vår fader är Abraham.” Jesus sade: ”OM NI VORE ABRAHAMS BARN, SKULLE NI GÖRA ABRAHAMS GÄRNINGAR. ⁴⁰ Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så handlade inte Abraham. 

Läs mer om synd/lag/nåd bland mina övriga artiklar, t ex denna.

Gud gav oss INTE lagen för att visa att vi inte kan hålla den

Varför gavs lagen?

Det finns ganska många kristna som säger att lagen gavs ”för att vi ska inse att vi aldrig i livet kan följa den och att vi på så sätt ska förstå av vi inte kan bli rättfärdiga i oss själva men att vi behöver Guds rättfärdighet (senare Jesus) och för att inse att vi är frälsta av nåd”. Detta är dock bara halvsant eftersom sanningen är att vi KAN följa lagen, och det är just för att vi KAN följa lagen men valt att INTE göra det som vi är skyldiga lagöverträdare. Om det vore så att vi var oförmögna att lyda lagen, med Guds vetskap, så vore vi inte skyldiga lagöverträdare utan faktiskt oskyldiga OFFER som det är synd om. Om vi inte har kapacitet att lyda lagen så måste vi anklaga vår skapare för att antingen har gjort lagen för svår för oss, eller för att ha skapat oss med för liten kapacitet för att lyda. Bibeln däremot säger att vi inte har några ursäkter för vår synd, och det innebär att vi alltid har haft valet att vara lydiga i stället för olydiga.

Ingen demokratisk domstol skulle dra ett litet barn eller en gravt handikappad person inför rätta eftersom det vore höjden av orättvisa.  Är man inte medveten om lagen och/eller inte kan hjälpa om man överträder den (pga brist på val), ja då är man heller inte skyldig. Gud är mer rättvis än någon Domstol på jorden.

Lagen gavs för överträdelsernas skull, och lagarna (genom dess bud och straff) var tänkta att hålla folket i schack genom att bevaka och övervaka dem via lagen ända till avkomlingen (Jesus) skulle träda fram. När avkomlingen Jesus sedan träder fram och offrar sitt liv för oss så får vi den Helige Ande till hjälp att göra det som lagen kräver – nämligen att älska Gud av hela vårt hjärta samt att älska vår nästa som oss själva. Ingen människa förklaras rättfärdig genom laggärningar eftersom ingen människa (som per definition kan synda) till fullo valt att följa lagen.

Gal. 3:¹⁹ Varför gavs då lagen? DEN BLEV TILLAGD FÖR ÖVERTRÄDELSERNAS SKUL för att gälla tills avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand.— ²³ Innan tron kom hölls vi i fängsligt förvar och var BEVAKADE AV LAGEN, tills tron skulle uppenbaras. ²⁴ Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro. ²⁵ Men sedan tron har kommit, står vi inte längre under någon övervakare.— ²⁷ Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. 

1 Tim. 1:8 Men vi vet att lagen är god, om man brukar den rätt ⁹ och inser att den inte är till för rättfärdiga utan för laglösa och upproriska, gudlösa och syndare, oheliga och oandliga, för dem som misshandlar sin far och mor, för dråpare, ¹⁰ för dem som utövar otukt och homosexualitet, för slavhandlare, lögnare, menedare och för alla som står emot den sunda läran

Rom. 3:²⁰ Ty ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Genom lagen ges insikt om synd.

Den moraliska lagen (som ingår i tio Guds bud) har ALLTID funnits och kommer alltid att gälla

Lagen kan missbrukas och fariseerna lade till egna människolagar ovanpå Guds lagar vilket gjorde det svårare för människor. Vi kan se samma fenomen idag när vi kristna applicerar våra egna definitioner på synd och lär ut felaktigheter till andra. Det finns kristna som menar att om vi inte tänker på Gud varje minut så innebär det att vi inte älskar honom över allting, vilket innebär att vi ständigt syndar. Detta blir som ett omöjligt ok för oss för vi kan ju aldrig nå upp till en sådan nivå. De löser problemet (som de orsakade själva) med idén att Jesus kan vara syndfri i stället för oss och att vi kan åka snålskjuts på hans rättfärdighet. Genom att intala människor att de aldrig kan sluta synda så urvattnas synden totalt, och man kan då få en känsla av uppgivenhet gällande synden eftersom man tydligen alltid måste dras med den och aldrig bli kvitt den oavsett hur mycket vi än anstränger oss. Vad spelar det då för roll om man syndar ännu lite mer om synden alltid är ständigt närvarande? Vi skulle då alltid kunna lita på en falsk brandförsäkring i form av Jesus rättfärdighet som är insprutad in i oss – vilket inte Bibeln lär.

Det fanns gudomliga lagar från människosläktets begynnelse eftersom det bland annat var en synd för Kain att döda sin bror:

1 Mosebok 4:7 Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den.”

Människorna som levde under Adams tid blev alltså ombedda att RÅDA över synden, vilket betyder att de kunde stå emot den. Detta var långt innan Mose ens levde och det var han som gav israels folk de 613 lagarna som ofta benämns som ”Mose lag”. Tio Guds bud är de första som blev nerskrivna, och man kan säga att de är en bra summering på självklara bud som gällt före, under och efter Mose tid – och för ALLA människor. Dessa tio bud inkluderas i det dubbla kärleksbudet och de blir ALDRIG någonsin omoderna! Bryter man dessa bud separeras man från Gud såvida man inte omvänder sig och det gäller som sagt även IDAG. De övriga buden som Mose fick gällde judarna och inte alla av buden gällde för evigt. Vissa av buden var dessutom kopplade till templet i Jerusalem och eftersom inte det finns kvar går det således inte att lyda buden som står i relation till det. Många av lagarna var ceremoniella och det vanligaste exemplet på en ceremoniell lag är omskärelsen.

Det är just omskärelsen som är det stora spöket i nya testamentet och som Paulus reagerar stå starkt emot. Väljer man att bli frälst på lagens väg går det inte an att välja och vraka bland buden eftersom ALLA då måste följas – och dessutom till punkt och pricka. Då är vi direkt tillbaka till gamla testamentet och Jesus har då dött för oss i onödan. Nedan vers summerar ganska bra varför Paulus spenderer så mycket tid och kraft för att varna för gärningslärare och för de som påstår att vi kan bli rättfärdiga genom lagen.

Apg: 15:⁵ Några från fariseernas parti hade kommit till tro, och de steg nu fram och sade att man måste omskära hedningarna och BEFALLA DEM ATT LYDA MOSE LAG

Gal. 4:⁹ Men nu, då ni känner Gud, ja, än mer, har blivit kända av Gud, hur kan ni då vända tillbaka till dessa svaga och ynkliga människostadgar som ni på nytt vill bli slavar under?

Drar man några verser ur sitt sammanhang så kanske det kan låta som att vi kan bli frälsta utan några gärningar överhuvudtaget (såsom i Rom. 4:5) vilket i så fall skulle innebära att han skulle säga emot Jakob, Johannes och Petrus, för att inte tala om sig själv. Men varningarna handlar alltså främst om de ceremoniella lagarna och inte den lydnad av Gud som gällt allt sedan Adams dagar, och som är inkluderat i det dubbla kärleksbudet. Paulus är INTE upprörd över att det fanns folk som spred budskapet att vi måste sluta med antika gamla lagar såsom mörda, stjäla, ljuga och begå äktenskapsbrott för att vara frälsta för det SKAVI i sanning göra, och vi är inte frälsta om vi bryter mot dessa bud! Han ogillar att de kristna går tillbaka till den judiska lagen och till människostadgar. Här nedan är det än mer tydligt att Paulus gör skillnad på att lyda lagen (som tyngdpunkt på den ceremoniella lagen och med den falska tro att vi kan bli frälsta pga gärningar och/eller att vara födda judar) och att lyda GUD och hans bud:

1 Kor. 7.¹⁹ Det har ingen betydelse om någon är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud.

Gal. 5:⁶ Ty i Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek.

Gal. 6:¹⁵ Det har ingen betydelse om man är omskuren eller oomskuren. Det som verkligen betyder något är en ny skapelse.

Lagen i våra hjärtan

Numera är det tänkt att vi ska ha lagen i våra hjärtan och att vi ska följa den helige Ande. Han leder oss bort från synd, vilket är en stor hjälp för oss eftersom Bibeln lär oss att synd leder till döden.

Matt.22:³⁶ ”Mästare, vilket är det största budet i lagen?” ³⁷ Han svarade: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.³⁸ Detta är det största och främsta budet. ³⁹ Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. ⁴⁰ På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.”

Johannes 15:12 Detta är mitt bud att ni skall älska varandra så som jag har älskat er.

Gal. 5:¹⁴ Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv. —¹⁸ Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.

Rom. 8:² Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri ifrån syndens och dödens lag.³ Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom köttet, det gjorde Gud, då han, för att borttaga synden, sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet.⁴ Så skulle lagens krav uppfyllas i oss, som vandra icke efter köttet, utan efter Anden (1917)

Rom 13:8 Stå inte i skuld till någon utom i kärlek tillvarandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen.

Rom. 3:³¹ Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen.

Mark. 7:⁸ Ni upphäver Guds bud och håller er till människors stadgar.”⁹ Han sade också till dem: ”Ni upphäver fullkomligt Guds bud för att hålla fast vid era egna stadgar. ¹⁰ Mose har sagt: Hedra din far och din mor och: Den som förbannar sin far eller sin mor skall straffas med döden. ¹¹ Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig ger jag i stället som ‘korban’, som offergåva,¹² då tillåter ni honom inte längre att göra något för sin far eller mor. ¹³ Ni upphäver Guds ord genom de stadgar som ni följer och för vidare. Och mycket annat sådant gör ni.”

Gal. 5:¹⁶ Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. ¹⁷ Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. ¹⁸ Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. ¹⁹ Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, ²⁰ avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror,²¹ illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: DE SOM LEVER SÅ SKALL INTE ÄRVA GUDS RIKE.²² Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet,²³ trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.²⁴ De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär.²⁵ Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden.

Vi ska hålla buden och lära människor att göra detsamma – då blir vi störst i himmelriket

Vill du bli störst i himmelriket ska du för det första sluta att kritisera de som menar att vi KAN undvika att synda och att vi KAN vara Jesu trogna här och nu (och inte behöver vänta tills vi dör). Sen bör du ansluta dig till nämnda skara och hjälpa till att föra budskapet vidare till så många som möjligt. Det som bör predikas är omvändelse, Guds kärlek och att himmelriket är nära. Vi har olika gåvor och vi kan arbeta på lite olika sätt, men vi behövs alla i Guds församling!

Matt. 5:¹⁷ Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. ¹⁸ Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett.¹⁹ DEN SOM DÄRFÖR UPPHÄVER ETT AV DESSA BUD och lär människorna så, han skall kallas den MINSTE i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. ²⁰ Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

Notera att det inte står att vi med knapp nöd kan komma in i Guds rike trots att vi syndar, för sanningen är ju att syndare inte kommer in i Guds rike. Jesus fortsätter ju sedan att säga att vi överhuvudtaget inte kommer in i Guds rike om vår rättfärdighet inte överträffar den som fariséerna har. Så gissningsvis handlar varningen om kristna som visserligen lever rättfärdigt men som ändå på något sätt förminskar det som ett eller flera av buden säger genom att exempelvis tro på vad andra säger om saken (eller av tradition och/eller andra skäl) och därför mer eller mindre lockar andra att synda då de valt att missförstå buden till sin egen nackdel. Förminskar man allvaret vad gäller överträdelse av lagen (tio Guds bud) så är risken större att människor syndar eftersom det tror att följderna inte är så allvarliga. Synd leder till döden, så vi får akta oss för att urvattna den.

1 Petrusbrevet 4:18 Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren?

Fariséer brukar ofta förknippas med väldigt laglydiga individer. Felet med fariséerna var dock att de var laglydiga – ofta i absurdum – gällande de judiska ceremoniella lagarna men det var värre med den moraliska delen av lagen eftersom vi vet att de var HYCKLARE. De levde inte som de lärde, och de solade sig gärna i den beundran och den respekt de fick från dödliga människor i stället för att leva i ödmjukhet inför den levande Guden. Vi kan se att Jesus inte är i närheten av att föreslå en lösning på problemet som skulle kunna innebära att vi kan gömma oss bakom hans (framtida) blod och att han skulle kunna vara rättfärdig i stället för oss. Nej, han säger att VI måste lyda buden (den moraliska lagen) och se till att vi även lär andra människor att göra likadant. Det innebär att om vi sprider en lära som utmynnar i att ”ingen kan sluta synda”, ”vi syndar tills vi dör men vi är alltid förlåtna tack vare Jesu död”, ”vi kan alltid gömma oss bakom Jesu blod så att inte Gud ser vår synd”, ”om vi skulle kunna undvika synd så hade Jesus dött i onödan”, ”en gång frälst, alltid frälst”, ”synd leder numera inte till andlig död”, etc, så LÄR vi faktiskt andra att SYNDA eftersom vi förminskar allvaret med synden. Satan förminskade också syndens allvar när han lärde Eva att synd INTE leder till död. Satan LJÖG som bekant så svaret är inte att gömma sig bakom Jesus och tro att han är den som ska leva rättfärdigt så att vi slipper, utan svaret är omvändelse och att vi vandrar rättfärdigt i ljuset.

Gud ansåg inte att det var för svårt att lyda lagen

5 Mos. 30:²och du så vänder åter till HERREN, din Gud, och hör hans röst, du med dina barn, AV ALLT DITT HJÄRTA OCH AV ALL DIN SJÄL, i alla stycken såsom jag i dag bjuder dig ³då skall HERREN, din Gud, åter upprätta dig och förbarma sig över dig–-¹⁰när du hör HERRENS, din Guds, röst, så att du håller hans bud och stadgar, det som är skrivet i denna lagbok, och när du vänder åter till HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ.¹¹Ty DET BUD SOM JAG I DAG GIVER DIG ÄR DIG ICKE FÖR SVÅRT och är icke långt borta.—¹⁴Nej, ordet är dig mycket nära, i din mun och i ditt hjärta, SÅ ATT DU KAN GÖRA DÄREFTER.¹⁵Se, jag förelägger dig i dag livet och vad gott är, döden och vad ont är,¹⁶då jag nu i dag bjuder dig (COMMAND YOU, KJV) att älska HERREN, din Gud, att vandra på hans vägar och HÅLLA HANS BUD och stadgar och rätter, för att du må leva och föröka dig, och för att HERREN, din Gud, må välsigna dig i det land dit du nu kommer, för att taga det i besittning.

1 John 5:3. Ty detta är kärleken till Gud, att vi håller hans bud. Och hans bud är INTE tunga

Titus 2:¹¹ Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. ¹² Den fostrar oss att säga NEJ till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt I DEN TID SOM NU ÄR 

Läs mer om lagen i den här artikeln.

Lagen gäller inte hedningar men däremot krävs lydnad av BUDORDEN

Laglydiga judar och deras krav på omskärelse

Bibeln berättar om att de första kristna hade bekymmer med vissa judar som spred ryktet att man inte kan bli frälst såvida man inte låter omskära sig enligt Mose lagar, och genom läran att man kan bli frälst genom att tillfredställande lyda lagen (alla de 613 judiska lagarna som ofta går under kortnamnet ”lagen”).

Apg. 15:1 Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. ² När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga.— ⁵ Några från fariseernas parti hade kommit till tro, och de steg nu fram och sade att man måste omskära hedningarna och BEFALLA DEM ATT LYDA MOSE LAG.⁶ Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan.⁷ Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade till dem: ”Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde, att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro. — ⁹ Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hjärtan. ¹⁰ Varför vill ni då fresta Gud och på lärjungarnas axlar lägga ett ok, som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära? ¹¹ Nej, vi tror att vi på samma sätt som de blir frälsta genom Herren Jesu nåd.” 

Det var alltså ett stort bekymmer för Paulus och Barnabas att dessa irrlärare spred sina felaktiga doktriner och de var självfallet oroliga för att kristna skulle låta sig övertalas och börja tro att de judiska ceremoniella lagarna fortfarande gäller. Dessa judeiska män lärde alltså att även hedningarna för att vara frälsta måste lyda toran och utföra de laggärningar som toran kräver – såsom omskärelse – men detta är att lägga ok på människor.  Paulus evangeliserade bland hedningarna och han använde mycket tid i sina många brev till att varna just för sådana läror (såsom i Romarbrevet, Galaterbrevet och Korinthierbrevet) som ställer till mycket trassel för människorna och deras insikt om frälsningen. Om tora fortfarande gäller så har Jesus dött helt i onödan, för då skulle vi ju kunna fortsätta med att leva under de 613 lagarna och utföra djuroffer de gånger vi syndat. (Vi kan inte ens lyda alla dessas lagar eftersom det krävs ett tempel för några utav dem.) Vad är det då för vits med Jesu död som gjordes en gång för alla om vi kan gå tillbaka till djuroffersystemet? Mose lagar var självfallet goda och till gagn för judarna som skulle vara ett unikt folk med ett gott rykte bland alla andra folkslag, och de tjänade sitt syfte under den tiden som de gällde. Men numera är det tänkt att vi ska bli ledda av den helige Ande (som självfallet leder oss bort från synd). Låter vi oss ledas av den helige Ande (bort från synd) så är vi inte under lagen, men om vi inte vandrar den vägen så är vi fortfarande under lagen. (Gal. 5:18).

Observera att Paulus och Barnabas inte var upprörda eller bekymrade över att det fanns judar som lärde ut att vi måste undvika att mörda, stjäla, ljuga och vara otrogna – eller lyda någon av de andra tio Guds bud - men de var oroliga för att de judiska ceremoniella lagarna lärdes ut som frälsningskrav! 

Det dubbla kärleksbudet summerar tio Guds bud (utom Sabbaten)

I själva verket räcker det idag med att lyda det dubbla kärleksbudet, för gör vi det så lyder vi per automatik även resten av tio Guds bud (förutom Sabbatsbudet) eftersom vi inte vill göra någon medmänniska illa, och dessa bud har gällt allt sedan Adams dagar. Det var en synd när Kain mördade en människa för 6.000 år sedan (innan Mose lag), och det är en synd än i dag.

Luk. 10:²⁵ Då kom en laglärd fram och ville snärja honom och frågade: ”Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv?” ²⁶ Jesus sade till honom: ”Vad står skrivet i lagen? Vad läser du där?” ²⁷ Han svarade: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” ²⁸ Jesus sade till honom: ”Du svarade rätt. Gör det, så får du leva.”

Matt.22:³⁶ ”Mästare, vilket är det största budet i lagen?” ³⁷ Han svarade: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.³⁸ Detta är det största och främsta budet. ³⁹ Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. ⁴⁰ På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.”

Johannes 13:34 Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.

Johannes 15:12 Detta är mitt bud att ni skall älska varandra så som jag har älskat er.

Gal. 5:¹⁴ Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv. 

Gal. 5:¹⁸ Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.

Romarbrevet 13:8 Stå inte i skuld till någon utom i kärlek tillvarandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen.

Rom. 3:³¹ Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen.

Jakobsbrevet 2:8 Om ni uppfyller den konungsliga lagen enligt Skriften: Du skall älska din nästa som dig själv, då handlar ni rätt.

Det är inte lydnadskrav av tio Guds bud som Paulus förfasar sig över, utan lydnadskrav av judiska ceremoniella lagar såsom omskärelse

Paulus spenderar som sagt mycket tid med att försöka få judarna att förstå att de inte är frälsta för att de är födda judar och för att lagen blivit given till dem och deras förfäder. Nej, vi är numera frälsta GENOM TRO på Jesus Kristus! Inte genom laggärningar eller genom rätt sorts släktträd. Att vi är frälsta genom tro betyder INTE att vi kan bli frälsta utan gärningar och mitt i vår synd. Synd separerar oss från Gud även om vi är kristna, och tro utan gärningar är död.  Paulus försöker få judarna att förstå att samma regler gäller för alla, och det krävs ingen regel som säger att vi måste ansluta oss till judendomen och börja lyda alla de ceremoniella judiska lagarna. Nej, nu är det som sagt TRON som avgör om vi är frälsta, och älskar vi Jesus så säger Bibeln att vi lyder honom. Eftersom det just är det här med omskärelse som spökar så fokuserar Paulus mycket på just den ceremoniella delen lagen och ger som exempel att Abraham räknades som rättfärdig INNAN han omskar sig. Poängen är att det är precis likadant idag – att vi kan bli rättfärdiga UTAN lagen (som inte ens fanns på Abrahams tid). Inte så att vi kan vara frälsta om vi är olydiga mot Gud genom att bryta något av innehållet i det dubbla kärleksbudet, MEN att vi är frälsta utan att utföra den ceremoniella delen av lagen. Vi är heller inte frälsta av att plötsligt börja lyda det dubbla kärleksbudet, eftersom vi allra först måste OMVÄNDA oss för att bli renade i Jesus blod. Alltså frälsning av NÅD genom TRO som måste visa sig i GÄRNINGAR.

Rom. 3:²¹ Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om, ²² en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad. —. ²⁵ Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna, ²⁶ under tiden för Guds tålamod. I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.²⁷ Men vad kan vi då berömma oss av? Allt beröm är uteslutet. Genom vilken regel? Genom gärningarnas? Nej, genom trons regel. ²⁸ Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar. ²⁹ Eller är Gud endast judarnas Gud? Är han inte också hedningarnas? Jo, också hedningarnas, ³⁰ lika säkert som Gud är en, han som förklarar den omskurne rättfärdig av tro och den oomskurne genom tro. ³¹ Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen.

Rom. 6:¹⁴ Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden.¹⁵ Hur är det alltså? Skall vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Naturligtvis inte! ¹⁶ Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet?

Rom. 7:⁵ Ty medan vi ännu voro i ett köttsligt väsende, voro de syndiga lustar, som uppväcktes genom lagen, verksamma i våra lemmar till att bära frukt åt döden.⁶ Men nu äro vi lösta från lagen, i det att vi hava dött från det varunder vi förr höllos fångna; och så tjäna vi nu i Andens nya väsende, och icke i bokstavens gamla väsende.⁷ Vad skola vi då säga? Är lagen synd? Bort det! Men synden skulle jag icke hava lärt känna, om icke genom lagen; ty jag hade icke vetat av begärelsen, om icke lagen hade sagt: »Du skall icke hava begärelse.»⁸ Men då nu synden fick tillfälle, uppväckte den genom budordet allt slags begärelse i mig. Ty utan lag är synden död.⁹ Jag levde en gång utan lag; men när budordet kom, fick synden liv,¹⁰ och jag hemföll åt döden. Så befanns det att budordet, som var givet till liv, det blev mig till död;¹¹ ty då synden fick tillfälle, förledde den mig genom budordet och dödade mig genom det.

Jakobsbrevet 2 säger att Abraham blev rättfärdig av gärningar, och Paulus säger inte emot honom trots att han nedan säger att Abraham var rättfärdig genom tro. Det handlar fortfarande om en TRO som visar sig i GÄRNINGAR. Och det handlar fortfarande om att Abraham inte behövde lyda hela Moselag (613 bud) för att räknas som rättfärdig. Notera hur mycket omskärelsen fortfarande är i fokus.

Rom. 4:4 Vad kan vi nu säga att vår stamfader Abraham har vunnit genom gärningar?² Om Abraham förklarades rättfärdig på grund av gärningar, då har han något att berömma sig av – men inte inför Gud. ³ Ty vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.⁴ Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänat. ⁵ Men den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet. ⁶ Därför prisar också David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: ⁷ Saliga är de, vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är överskylda. ⁸ Salig är den man som Herren inte tillräknar synd.⁹ Gäller denna saligprisning endast de omskurna eller även de oomskurna? Vi säger ju att tron räknades Abraham till rättfärdighet. ¹⁰ När blev den tillräknad honom? Sedan han blivit omskuren? Nej, det skedde medan han ännu var oomskuren. ¹¹ Han tog emot omskärelsens tecken som bekräftelse på rättfärdigheten genom tron, och den ägde han redan som oomskuren. Så skulle han vara fader till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem. ¹² Han skulle även vara fader till omskurna, till sådana som inte endast hör till de omskurna utan också vandrar i spåren av den tro som vår fader Abraham hade som oomskuren.¹³ Det var inte genom lagen som Abraham och hans efterkommande fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. ¹⁴ Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron utan innehåll och löftet satt ur kraft. ¹⁵ Lagen åstadkommer ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse. ¹⁶ Därför heter det ”av tro”, för att det skulle vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro, han som är allas vår fader. 

Paulus kritiserar de som menar att omskärelsen behövs för frälsningen och kallar dem för uppviglare som kommer med en sådan lära. Ja, han tycker till och med att ska kastrera sig som straff för ett sådant påhitt. Han vill inte att människorna PÅ NYTT ska sätta på sig slavoket som alla de ceremoniella lagarna orsakar. Väljer man att omskära sig så måste de hålla alla de andra buden också, och de är de kvar under det gamla testamentets tid och Jesus skulle då ha dött för dem helt i onödan. Men Paulus klagade också på galaterna och varnade dem för att de kan glömma att få träda in i Guds rike om de lever i synd (5:19-21), så det var som sagt inte galaternas lydnad av tio Guds bud som var problemet, utan att de fått för sig att de måste lyda de judiska ceremoniella lagarna.

Gal. 6: ¹² Alla som vill ha gott anseende genom något yttre försöker tvinga er till omskärelse, och detta bara för att de inte skall bli förföljda för Kristi kors.¹³ Ty de som låter omskära sig kan inte ens själva hålla lagen, men de vill att ni skall låta omskära er, för att de skall kunna skryta med att ni är omskurna. ¹⁴ För min del vill jag aldrig berömma mig av något annat än vår Herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst för mig och jag för världen. ¹⁵ Det har ingen betydelse om man är omskuren eller oomskuren. Det som verkligen betyder något är en ny skapelse.

Gal. 5:1 Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket. ² Se, jag Paulus säger er att om ni låter omskära er, kommer Kristus inte att vara till någon hjälp för er.³ Jag försäkrar er än en gång: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. ⁴ Ni har kommit bort ifrån Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden. ⁵ Vi däremot väntar i Anden genom tron på den rättfärdighet som är vårt hopp. ⁶ Ty i Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek.⁷ Ni började bra. Vem har nu hindrat er, så att ni inte längre lyder sanningen?⁸ Till det har ni inte blivit övertalade av honom som kallade er. ⁹ Lite surdeg syrar hela degen. ¹⁰ Jag för min del litar i Herren på att ni inte skall vara av annan mening. Men den som skapar förvirring bland er skall få sin dom, vem han än är. ¹¹ Bröder, om jag fortfarande predikade omskärelse, varför skulle jag då bli förföljd? Då vore korsets anstöt borta. ¹² De som uppviglar er borde gå och stympa sig.¹³ Ni är kallade till frihet, bröder. Använd bara inte friheten så att den onda naturen får något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. ¹⁴ Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv.¹⁵ Men om ni biter och sliter i varandra, se då till att ni inte blir uppslukade av varandra.¹⁶ Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. ¹⁷ Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. ¹⁸ Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. ¹⁹ Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, ²⁰ avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror,²¹ illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.²² Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet,²³ trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. ²⁴ De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär.²⁵ Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden. 

En intressant historia är berättelsen om Jona, där vi kan läsa om hur människorna omvände sig och därmed fick Gud att ändra sig och även förlåta dem. Dessa hedningar i Nineve var inte tvungna att först ansluta sig till judiska seder och bruk (och lyda Tora) för att få Guds gunst, utan de fick Guds barmhärtighet för att de omvände sig ifrån sina synder och började leva rättfärdigt. Jesus hänvisar även till denna historia och menar att Nineves män ska vara andra folks domare just eftersom de förra valde att omvända sig vid Jonas predikan.

Matt.12:⁴¹ Män från Nineve skall vid domen träda upp mot detta släkte och bli det till dom, eftersom de omvände sig vid Jonas predikan. Och se, här är mer än Jona

Omvändelse och lydnad är det som frälste människor i gamla testamentet och det är faktiskt det som också frälser människor i nya testamentet – självfallet i kombination av en tro på Jesus Kristus (som inte kunde krävas av de som levde under GT). ”Omvändelse” kan alltså inte vara den sorts laglydnad som Paulus så ofta opponerade sig emot, utan de ceremoniella lagarna. Det är en viss skillnad mellan tio Guds bud (som är lätta enligt Bibeln) och lagens ok.

Gamla testamentets lagar var tillfälliga 

Galatians 3:¹⁹ Varför gavs då lagen? Den blev tillagd för överträdelsernas skull för att gälla tills avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand.²¹ Strider då lagen mot Guds löften? Nej, inte alls. Om vi hade fått en lag som kunde ge liv, då hade verkligen rättfärdigheten kommit av lagen. ²² Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat skulle ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror. ²³ Innan tron kom hölls vi i fängsligt förvar och var bevakade av lagen, tills tron skulle uppenbaras. ²⁴ Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro. ²⁵ Men sedan tron har kommit, står vi inte längre under någon övervakare.— ²⁷ Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. 

Romarbrevet 3:20 Ty ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Genom lagen ges insikt om synd.

Laggärningar eller ”works of the law” (nomou tōn ergōn)

Paulus gör ofta en skillnad mellan gärningarnas lag och trons lag. Ibland gör han även skillnad mellan LAGEN och GUDS BUD. (Se  nedan.) Här är de verser som handlar om laggärningar. Gärningarnas lag (laggärningar) kräver lydnad av ceremoniella lagar såsom omskärelse. TRONS lag är när man tror på Jesus och visar det i LYDNAD av den helige Ande. Den helige Ande leder oss inte till lydnad av ceremoniella bud såsom omskärelse men han leder oss bort från SYND (det dubbla kärleksbudet).

Rom. 3:²⁷ Huru bliver det då med vår berömmelse? Den är utestängd. Genom vilken lag? Månne genom en gärningarnas lag? Nej, genom en trons lag.²⁸ Vi hålla nämligen före att människan bliver rättfärdig genom tro, utan laggärningar. (1917)

Rom. 9:³² Varför? Därför att de icke sökte den på trons väg, utan såsom något som skulle vinnas på gärningarnas väg. De stötte sig mot stötestenen (1917)

(Rom. 9:32 Varför? Därför att de inte sökte den genom tro, utan genom laggärningar. Ty de stötte sig mot stötestenen Ref. bibeln)

Gal. 2:¹⁶ Men eftersom vi vet att människan inte förklaras rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på Jesus Kristus, så har också vi satt vår tro till Kristus Jesus, för att vi skall stå som rättfärdiga genom tro på Kristus och inte genom laggärningar. Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig.

Gal. 2:² Allenast det vill jag att I skolen svara mig på: Kom det sig av laggärningar att I undfingen Anden, eller kom det sig därav att I lyssnaden i tro?—⁵ Alltså, att han som förlänade eder Anden och utförde kraftgärningar bland eder gjorde detta, kom det sig av laggärningar eller därav att I lyssnaden i tro—¹⁰ Ty alla de som låta det bero på laggärningar, de äro under förbannelse. Det är nämligen skrivet: »Förbannad vare var och en som icke förbliver vid allt som är skrivet i lagens bok, och icke gör därefter.»(1917)

Paulus gör ibland skillnad på LAGEN (med ceremoniella lagar såsom omskärelse) och att LYDA GUDS BUD genom den helige Ande:

1 Kor. 7:¹⁸ Blev någon kallad som omskuren, skall han inte försöka att dölja det. Blev någon kallad som oomskuren, skall han inte låta omskära sig.¹⁹ Det har ingen betydelse om någon är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud.

Gal. 5:¹⁸ Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. 

Rom. 8:² Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri ifrån syndens och dödens lag.³ Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom köttet, det gjorde Gud, då han, för att borttaga synden, sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet.⁴ Så skulle lagens krav uppfyllas i oss, som vandra icke efter köttet, utan efter Anden (1917)

Här nedan översätts ”lagen” återigen med nomos, och ”budordet” (commandment, KJV) med entolē

Rom. 7:¹² Alltså är visserligen lagen helig, och budordet heligt och rättfärdigt och gott.¹³ Har då verkligen det som är gott blivit mig till död? Bort det! Men synden har blivit det, för att så skulle varda uppenbart att den var synd, i det att den genom något som självt var gott drog över mig död; och så skulle synden bliva till övermått syndig, genom budordet.

Hjärtats omskärelsen gäller idag och inte köttets omskärelse

Paulus skrev faktiskt hela Galaterbrevet för att varna för dem som lär ut att de ceremoniella lagarna i toran fortfarande gäller.    Han menade också att vi borde omskära våra HJÄRTAN och inte vårt kött, och har vi omskurna hjärtan så visar vi det genom att bli ledda av Anden och bort från synd.

Kol. 2:¹¹ I honom haven I ock blivit omskurna genom en omskärelse, som icke skedde med händer, en som bestod däri att I bleven avklädda eder köttsliga kropp; jag menar omskärelsen i Kristus.

Rom. 2:⁶ Han skall ge var och en efter hans gärningar: ⁷ evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, ⁸ men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten. —¹² Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen.¹³ Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. ¹⁴ Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. ¹⁵ De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras HJÄRTAN. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. ¹⁶ Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.¹⁷ Du kallar dig jude och finner vila i lagen och berömmer dig av Gud. ¹⁸ Du känner hans vilja och kan avgöra vad som är rätt, du som är undervisad av lagen. ¹⁹ Du tror dig vara en vägvisare för blinda, ett ljus för dem som vandrar i mörker, ²⁰ en uppfostrare för oförnuftiga och en lärare för omogna, eftersom du har kunskapen och sanningen förkroppsligad i lagen. —– ²³ Du som berömmer dig av lagen, du vanärar Gud genom att bryta mot lagen. ²⁴ Ty Skriften säger: För er skull smädas Guds namn bland hedningarna.²⁵ Omskärelsen är visserligen till nytta, om du håller lagen. Men bryter du mot lagen har du trots din omskärelse blivit oomskuren. ²⁶ Om nu en oomskuren uppfyller lagens krav, skall han då inte räknas som omskuren?²⁷ En sådan som till kroppen är oomskuren men håller lagen skall döma dig som bryter mot lagen, du som har lagens bokstav och omskärelsen. ²⁸ Den är inte jude som är det till det yttre, och omskärelse är inte något som sker utvärtes på kroppen. ²⁹ Den är jude som är det i sitt inre, och HJÄRTATS omskärelse sker genom Anden och inte genom bokstaven. En sådan får sitt beröm, inte av människor utan av Gud.

Tora är en skrift som ingår i Tanach, vilket är den hebreiska bibeln och grunden för judisk, messiansk och hebreisk tro. Tora är de skrifter som den kristna världen benämner ”Moseböckerna”. Enligt judisk tradition mottog Mose en uppenbarelse på berget Sinai och det är från denna som Tora har kommit. Enligt rabbinsk tradition består Torah bara av den skriftliga läran. Det är den ena delen av det som kallas den tudelade Torahn. Den andra delen är den muntliga läran som fungerar som en förklaring till den skriftliga delen. Alla delar av läran är lika viktiga enligt den rabbinska traditionen, eftersom man inte enbart kan gå till den skriftliga Torahn för att tolka lagarna i praktiken. 

Att vara ”antinomistisk” är uppfattningen att tro allena frälser och att den kristne är fri från alla krav att behöva lyda några av Guds lagar (även om det är ”bra” att lyda lagar för att få bättre belöningar i himlen). Att vara ”judaizer” är nästan det omvända – att ha uppfattningen att toran och de judiska buden mer eller mindre fortfarande gäller.

Ett gammalt förbund och ett NYTT och bättre förbund

Jesus säger aldrig att gamla testamentet fortfarande gäller, utan tvärt om hänvisar han till ett NYTT förbund. Däremot ska de sanna messianska profetiorna i GT fullbordas i Jesus. GT talar ju om den kommande Messias, och den rollen utkristalliseras i Jesus Kristus, som vidare ger evigt liv till alla som är i honom. Inte minsta prick skall förgås innan allt blir fullbordat:

Matt. 5:¹⁷ I skolen icke mena att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har icke kommit för att upphäva, utan för att fullborda.¹⁸ Ty sannerligen säger jag eder: Intill dess himmel och jord förgås, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av lagen förgås, förrän det allt har fullbordats.¹⁹ Därför, den som upphäver ett av de minsta bland dessa bud och lär människorna så, han skall räknas för en av de minsta i himmelriket; men den som håller dem och lär människorna så, han skall räknas för stor i himmelriket.

2 Mos.34:²⁷ Och HERREN sade till Mose: »Teckna upp åt dig dessa ord; ty i enlighet med dessa ord har jag slutit ett förbund med dig och med Israel.»²⁸ Och han blev kvar där hos HERREN i fyrtio dagar och fyrtio nätter, utan att äta och utan att dricka. Och han skrev på tavlorna förbundets ord, de tio orden.

Lukas 22: ¹⁹ Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: ”Detta är min kropp, som utges för er. Gör detta till minne av mig.” ²⁰ På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: ”Denna bägare är DET NYA FÖRBUNDET I MITT BLOD, som utgjuts för er.

Mark. 14:²³ Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den.²⁴ Och han sade till dem: ”Detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många. 

1 Kor. 11:²³ Jag har själv tagit emot från Herren vad jag meddelade er: Den natt då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd, ²⁴ tackade Gud, bröt det och sade: ”Detta är min kropp, som är utgiven för er. Gör detta till minne av mig.”²⁵ På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: ”Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig.” ²⁶ Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker av denna bägare, förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.²⁷ Den som därför äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt, han syndar mot Herrens kropp och blod.

2 Kor. 3:⁶ Han har gjort oss dugliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.⁷ Redan dödens ämbete, som med bokstäver var inristat på stenar, framträdde i sådan härlighet att Israels barn inte kunde se på Moses ansikte för dess strålglans, fast den glansen bleknade. ⁸ Hur mycket större härlighet skall då inte Andens ämbete ha?— ¹⁴ Men deras sinnen blev förstockade. Än i dag finns samma slöja kvar när gamla förbundets skrifter föreläses, och den tas inte bort, först i Kristus försvinner den. ¹⁵ Ja, än i dag ligger en slöja kvar över deras hjärtan när Mose föreläses. ¹⁶ Men närhelst någon omvänder sig till Herren, tas slöjan bort. ¹⁷ Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet.

Hebr. 7:²² Så är också det förbund som Jesus har gått i borgen för mycket BÄTTRE. — ²⁵ Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som genom honom kommer till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem.

Hebr. 8:³ En överstepräst blir insatt för att bära fram gåvor och offer, och därför måste Kristus också ha något att bära fram. ⁴ Om han nu levde på jorden vore han inte ens präst, eftersom det redan finns andra som bär fram de gåvor som lagen föreskriver. ⁵ De tjänar i den helgedom som är en skuggbild av den himmelska helgedomen, enligt den föreskrift som Mose fick när han skulle bygga tabernaklet. Gud sade: Se till att du gör allt efter den förebild som du fick se på berget.⁶ Men nu har Kristus ett högre prästämbete, liksom det förbund han är medlare för är bättre, eftersom det är stadfäst med bättre löften. ⁷ Ty om det första förbundet hade varit utan brist skulle det inte behövas plats för ett andra.⁸ Men Gud förebrår dem när han säger: Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus,⁹ inte ett sådant som jag slöt med deras fäder den dag jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egyptens land. Eftersom de inte blev kvar i mitt förbund, brydde jag mig inte om dem, säger Herren. ¹⁰ Detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger Herren: Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen och skriva dem i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.—¹³ När han talar om ett nytt förbund, har han därmed förklarat att det förra är föråldrat. Men det som blir gammalt och föråldrat är nära att försvinna. 

Hebr. 9:¹³ Om nu redan blod av bockar och tjurar och askan från en kviga, stänkt på de orena, helgar till yttre renhet, ¹⁴ hur mycket mer skall då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar, så att vi tjänar den levande Guden. Ty Kristus har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.¹⁵ Därför är Kristus medlare för ett nytt förbund, för att de kallade skulle få det utlovade eviga arvet, sedan han genom sin död hade friköpt oss från överträdelserna under det första förbundet. ¹⁶ Där det finns ett testamente, måste det tillkännages att den som har upprättat det är död. ¹⁷ Först när han dör blir testamentet giltigt. Det träder inte i kraft så länge han lever.¹⁸ Därför har inte heller det första förbundet instiftats utan blod. ¹⁹ När Mose hade förkunnat alla lagens bud för hela folket, tog han blodet från kalvar och bockar tillsammans med vatten, scharlakansröd ull och isop och stänkte på själva bokrullen och på allt folket. ²⁰ Han sade: Detta är förbundets blod, det förbund som Gud har befallt er att hålla. ²¹ På samma sätt stänkte Mose blod på tabernaklet och på alla föremål som hörde till gudstjänsten. ²² Så renas enligt lagen nästan allt med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.

Hebr. 10:⁸ Först säger han: ”Offer och gåvor, brännoffer och syndoffer begärde du inte och gladde dig inte”, fast de bärs fram enligt lagen. ⁹ Sedan säger han: ”Se, jag har kommit för att göra din vilja.” Så upphäver han det första för att fastställa det andra. ¹⁰ Och i kraft av denna vilja är vi helgade genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla.¹¹ Alla andra präster står dag efter dag och förrättar sin tjänst och bär gång på gång fram samma offer, som aldrig kan ta bort synderna. ¹² Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider, och han har satt sig på Guds högra sida ¹³ och väntar nu på att hans fiender skall läggas som en fotpall under hans fötter. ¹⁴ Genom ett enda offer har han för alla tider gjort dem som helgas fullkomliga. ¹⁵ Om detta vittnar också den helige Ande för oss. Först säger han:¹⁶ Detta är det förbund som jag skall sluta med dem efter denna tid säger Herren. Och sedan: Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan och skriva dem i deras sinnen,¹⁷ och deras synder och överträdelser skall jag aldrig mer komma ihåg.¹⁸ Och där synderna är förlåtna behövs det inte längre något syndoffer.

Hebr. 12:²⁴ Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och till det renande blodet som talar starkare än Abels blod

Rom. 11:²⁶ Och det är så hela Israel skall bli frälst, som det står skrivet: Från Sion skall Frälsaren komma och skaffa bort all ogudaktighet från Jakob.²⁷ Och detta skall vara mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder. Se, jag skall sända min budbärare och han skall bereda vägen för mig. Och den Herre som ni söker skall plötsligt komma till sitt tempel, förbundets ängel som ni längtar efter. Se, han kommer, säger Herren Sebaot.

Läs gärna mer i exempelvis denna bloggartikel om det största budet

Vad är SYND enligt Bibeln? Kan tankar vara synd?

Vad synd inte är

Vi kanske ska börja med att fundera på vad synd INTE är, eftersom det finns kristna som urvattnar innebörden av SYND genom att sätta ribban så högt så att inte ens Jesus och hans lärljungar skulle kunna klara kraven. Om inte ens Jesus och Paulus skulle kunna nå den höga nivå som vi menar att vi måste uppnå så är det ett solklart tecken på att vi missförstått vad synd är eftersom ju Jesus var SYNDFRI. Om vi sätter omöjliga krav på oss själva som utmynnar i att vi aldrig i livet kan sluta synda, ja då riskerar vi att hamna i total uppgivenhet och kan hamna i en känsla av att djävulen har vunnit kampen oavsett vad vi gör. Vi riskerar att tappa motivationen att avhålla oss från all synd eftersom vi får för oss att det redan är kört eftersom det inte kan gå en dag utan att vi syndar. Vad spelar då ytterligare en synd för roll när varje dag nödvändigtvis innehåller synd? Du ser hur villoläror såsom ”Vi kan aldrig sluta synda” kan få oss att resonera medvetet eller omedvetet. Det är verkligen bedrägligt att få höra att det är  naturligt för kristna att synda och att ”det är därför Jesus dog för oss eftersom vi aldrig kan sluta synda och nu är vi helt enkelt förlåtna – Guds nåd täcker allt!”. Men den SANNA Guds nåd hjälper oss att INTE synda, och att det är möjligt redan idag (och inte när vi får nya gudomliga kroppar):

Titus. 2:¹¹ Ty GUDS NÅD har uppenbarats till frälsning för alla människor. ¹² DEN FOSTRAR OSS ATT SÄGA NEJ TILL OGUDAKTIGHET och världsliga begär och att LEVA anständigt, RÄTTFÄRDIGT och gudfruktigt I DEN TID SOM NU ÄR, ¹³ medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet.

Tag dig alltså i akt för de som menar att Guds nåd är någon slags osynligt ”nåda-skynke” som vi alltid har hängande över oss och som gör att Gud inte ser våra synder utan endast Jesu blod. Gud ser våra synder om vi syndar, så tro inget annat! ”Kära barn, låt ingen bedra er” säger Johannes om de som sprider läran att ”vi är frälsta av nåd så nu krävs inte längre att vi lyder tio Guds bud”. Guds nåd är alltså tvärt om mot en sådan idé eftersom den hjälper oss att gå segrande ur varje syndakamp. Vi kan alltså undvika synd tack vare Guds nåd, och det är därför Guds nåd är så fantastisk! Guds nåd innebär både Guds barmhärtighet (vi erbjuds något vi inte förtjänar) och kraft att stå emot synd. Guds nåd är INTE ett nådaskynke som skymmer våra synder från Gud!

Att vara arg är ingen synd såvida vi inte är arga ”utan orsak” som Bibeln säger. Alltså är det heller inte någon synd att vara trött och irriterad, såvida vi inte är irriterade utan orsak och såvida vi inte syndar under vår irritation. Om vi regelbundet går omkring och är arga och irriterade måste vi fundera på om allt står rätt till med våra själar, eftersom en kristen borde visa prov på tålmodighet.

Att inte ge bort ”allt man äger” är ingen synd, och Jesus och hans apostlar gav inte bort allt de ägde.

Att hata någon är en synd, men att tycka att vissa människor faktiskt är elaka, retsamma, snåla, stöddiga, nedsättande, orättvisa, dryga, etc är inte synd om de faktiskt visar prov något av detta. Då får vi se till att inte falla till deras låga nivå, och självfallet måste vi undvika att hata människor som visar ett syndigt beteende. Vi kan i stället be för dem.

Att vägra förlåta någon som ber om förlåtelse är en synd, men att inte lyckas glömma oförätter är ingen synd. (Vi kan inte krävas på att radera ut flera år ur våra medvetanden.) Att inte helt lita på en person som bett oss om förlåtelse är ingen synd. Det gjorde inte Paulus heller vad gäller Johannes Markus.

Att inte tänka på Gud varje vaken minut är ingen synd. Det skulle innebära att vi syndade så fort vi fokuserade på en skattedeklarerade eller läste ett matlagningsrecept. Inte ens Jesus kunde tänka på sin Fader i himlen varje minut om han exempelvis måste fokusera på sitt träarbete och måste räkna ut vissa viktiga mått.

Att önska att man var ung, frisk, stark och stilig är ingen synd. Om Jesus hade levt till han var 85 år så hade ju han också lidit utav normala ålderskrämpor och haft sämre tänder, hörsel och syn och sett massor av unga, starka och brunbrända män runtomkring honom. Hans rörelser skulle ha blivit långsamma och ryckiga, och han skulle ha blivit mindre attraktiv och blivit tunnhårig och gråhårig. Skulle han då inte önska att han hade en kropp som var ung och rask? Inte så att han misunnsammade de som är unga och raska runtomkring honom, och inte så att han innerst inne skulle vilja dra klockan tillbaka (eftersom han är medveten om att människorna lever ytterst tillfälligt på jorden), men nog är det väl normalt att vilja ha en smidig kropp trots en tacksamhet att man snart tillryggalagt sitt liv? En som sitter i rullstol gör sig alltså inte skyldig till någon syndig avundsjuka för att man önskar sig ut ur rullstolen (eller vilket handikapp det nu kan vara) och kan leva som de runtomkring.

Att få onda tankar skulle kunna vara synd, men det beror alldeles på. Om vi i våra hjärtan planerar något ont så är det självfallet synd, men att lyssna på radion, se på TV eller råka läsa något som får oss att tänka på något olämpligt så är det snarare en ”frestelse” än en synd. Att frestas är ingen synd i sig självt, och även Jesus frestades liksom vi säger Bibeln. En frestelse kan givetvis leda till synd, och det beror helt på hur vi hanterar den frestande situationen. Om vi med flit söker oss till miljöer som vi vet är frestande och som kommer att få oss att synda så är ju detta givetvis en syndig inställning, och vi måste be till Gud att han hjälper oss att överkomma våra problem. Ibland kan en tid med fasta och böner hjälpa. Ibland är det faktiskt andra människor som frestar oss trots att vi inte bett om det, eller frestande situationer kanske helt enkelt uppkommer utanför vår kontroll. Gud kan se våra hjärtan och vet mycket väl hur vi hanterar varje situation, vad vi gör för att undvika att det händer igen och ser också våra reaktioner om vi fallit för en frestelse. Rycker vi på axlarna och säger ”hoppsan”, eller omvänder vi oss och bestämmer oss för att göra allt för att slippa hamna i samma situation igen? Men att omgärda sig med frestande element är förstås inte en rätt inställning.

Att ha ”begär” (som i önskemål och drivkraft) efter en livskamrat och sexuellt umgänge säger inte Paulus är någonting onormalt eller något som helt enkelt inte kan uppkomma hos sant kristna människor. Det är ju faktiskt en naturlig drivkraft skapad i människan, men som för den skull inte måste gå okontrollerad. Han säger inte ”Sluta med det begäret! Det är ju en synd, så sluta bara!”, utan han säger HUR vi kan vända situationen så att vi kan upphöra med att vara ”tända av begär” som han uttrycker det och i stället kanalisera detta naturliga begär på rätt sätt. (Jämför med syndiga begär såsom hat, missunnsamhet, girighet, etc som INTE är förväntade egenskaper och begär hos kristna människor.) Paulus är medveten om att det finns människor (faktiskt de flesta) som inte KAN leva avhållsamt som han själv kan, och det betyder att han inte sticker under stol med att begären faktiskt kan uppkomma även hos kristna och därför inte är onaturliga och ovärdiga. Men han föreslår en väg ut så att vi slipper leva under begäret:

1 Korinthierbrevet 7:9 Men om de inte kan leva avhållsamt skall de gifta sig, eftersom det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär.—(¹⁴ Jag vill därför att unga änkor gifter sig, föder barn, sköter hemmet och inte ger motståndaren något tillfälle att tala illa om dem.)

Det här är ju självfallet lättare sagt än gjort, speciellt i Sverige där de flesta människor inte är troende och där det är väldigt osannolikt att en ung man eller kvinna skulle springa på en likasinnad i sin vardag på ett gymnasium/universitet eller på jobbet (eller var som helst). Det är lättare i USA där det är väldigt normalt att söka sig till ”tvåsamheten” och att gå ut på ”dates” redan på high school, och där är det tvärt om väldigt osannolikt att man skulle springa på en person som inte tror på Gud. Däremot kanske inte alla lever som kristna, men det är hur som helst större chans för en kristen att hitta en livskamrat i ett samhälle där en Gudstro ses som något självklart och där det också är mycket vanligt att gå i kyrkan. På Paulus tid var det vanligt att man gifte sig i mellersta eller övre tonårsåldern, och inte som i många västländer idag där man kanske gifter sig när man är 27 år.

Om du är i en situation där du söker en livskamrat så kan jag bara uppmuntra dig att BE (kanske be och fasta) och ta tillfället i akt att aktivt spendera tid med Gud nu när du lever som singel och har tid – för kanske det i framtiden kommer nya tider där jobb och familj uppslukar mycket av din tid. Passa även på att rannsaka dig själv och se om du lever som Gud vill. Sätter du Jesus på först plats, lyder du hans bud och är du ivrig att hitta en lärljungeuppgift? Jag säger INTE att ebb vad gäller livskamrater måste bero på att du lever fel, men jag säger bara att det är ett bra tillfälle att gå djupare och leva nära Gud nu när det inte finns andra människor i hushållet som du måste ta hänsyn till. IBLAND kan det vara så att man går igenom lite uppförsbackar just för att Gud vill skaka om oss och få oss att verkligen söka HANS VÄG. Det är i så fall för vårt eget bästa för vi behöver verkligen uppmärksamma Gud och känna oss välsignade av vetskapen att vi lever i hans vilja. Det finns en lång rad uppgifter som vi kan göra för att sprida Guds ord och som vi kan fokusera på. Att BE är något alla kan göra, men det finns många andra sätt att påverka, och kanske det dyker upp en lämplig livskamrat på vägen och när du minst anar det.

Vad synd är

Jakob 1:14. Utan var och en frestas, när han dras och lockas av sitt eget begär. 15. Därefter, sedan begäret har blivit havande, föder det synd och då synden är fullbordad, föder den DÖD. 16. Far inte VILSE, mina kära BRÖDER.

Vi skulle alltså kunna sätta stopp redan på ”frestelse-nivån”, och den vägen valde alltid Jesus. Jesus skulle aldrig söka sig till frestelser, men frestelser kunde dyka upp ändå.

Samvetet kan vara en bra måttstock för att visa om vi syndar eller inte, men man kan till slut förhärda sitt hjärta så till den grad att man inte ens skäms för sina omoraliska handlingar. Alla människor har ett samvete (läs gärna sista delen av Romarbrevet 1) men vi kristna har även den helige Ande som vill leda oss rätt.

Rom 2:¹² Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen.¹³ Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. ¹⁴ Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. ¹⁵ De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. ¹⁶ Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.

Jak. 4:¹³ Lyssna nu, ni som säger: ”I dag eller i morgon skall vi resa till den eller den staden och vistas där ett år och göra affärer och tjäna pengar.” ¹⁴ Ni vet inget om morgondagen. Vad är ert liv? Ni är en rök, som syns en liten stund och sedan försvinner. ¹⁵ I stället borde ni säga: ”Om Herren vill och vi får leva skall vi göra det eller det.” ¹⁶ Men nu skryter ni och är självsäkra. Allt sådant skryt är av ondo. ¹⁷ Den som vet att göra det goda men inte gör det, han syndar. Jak. 5:⁴ Se, den lön ni undanhållit arbetarna som skördade era åkrar, den ropar, och skördearbetarnas rop har nått Herren Sebaots öron. ⁵ Ni har levt i lyx och överflöd på jorden. Ni har gött er på slaktdagen. ⁶ Ni har dömt den rättfärdige och dödat honom, och han gjorde inget motstånd mot er

Vi skiljs inte andligen från Gud för att vi är födda med en syndfull natur (det hade inte varit vårt fel) utan pga våra missgärningar, och det innebär att vi måste vara vuxna nog för att kunna överträda Guds lag för att riskera att hamna i den knipan:

Jes 59:1 Se, Herrens hand är inte för kort, så att han ej kan frälsa, hans öra är inte tillslutet, så att han ej kan höra.² Nej, det är era missgärningar som skiljer er och er Gud från varandra, era synder döljer hans ansikte för er, så att han inte hör er.

Det är alltså våra synder som skiljer oss från Gud och gör oss andligen döda, och det är tvärt emot vad Satan säger eftersom hans budskap och falska försäkring till oss troende när vi syndar är ”NI SKALL VISST INTE DÖ!” (1 Mos. 3:4).

Enligt nedan verser så är synd brott mot lagen. Det är återigen stöd för att det inte är någon arvsynd som separerar oss från Gud, utan just överträdelse av Guds lag. Notera hur Johannes varnar oss för att vi inte ska låta lura oss av någon som påstår att att vi inte behöver GÖRA rätt (göra rättfärdighet) för att vara rättfärdiga. Det måste vi absolut! Jesu blod renar oss från vår synd vilket resulterar i att vi blir rättfärdiga, men endast så länge som vi GÖR rätt. ”Kära barn, låt ingen bedra er”, säger Johannes om de som argumenterar EMOT att lydnad av Guds bud (tio Guds bud, eller det dubbla kärleksbudet) är nödvändiga att lyda för våra själars skull, utan menar att det snarare handlar om risk för reducerade gåvor i himlen eller sämre ”relation” med Gud. Några som riskerar att bedra oss är de som ropar att vi är frälsta av tro allena, och de som kommer med anklagelser och varningar för ”gärningslära” och ”fariseism” så fort man hävdar att vi måste GÖRA rätt för att vara rättfärdiga. Men det är just vad Johannes och Paulus hävdar.

1 John 3:4. Var och en som gör synd bryter också mot lagen, ty SYND ÄR BROTT MOT LAGEN. 5. och ni vet att han uppenbarades för att han skulle ta bort våra synder, och synd finns inte i honom. 6. Var och en som förblir i honom syndar inte. Var och en som syndar har inte sett honom och inte lärt känna honom. 7. Kära barn, LÅT INGEN BEDRA ER. Den som GÖR rätt är rättfärdig, liksom han är rättfärdig. 8. DEN SOM GÖR SYND ÄR AV DJÄVULEN, ty djävulen har syndat från begynnelsen. Och därför uppenbarades Guds Son, för att han skulle göra om intet djävulens gärningar. 9. Var och en som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10. På detta känns Guds barn och djävulens barn igen: Var och en som inte GÖR rättfärdighet är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sin broder.

Ef. 5:³ Men otukt och allt slags orenhet eller girighet skall inte ens nämnas bland er, det anstår inte de heliga. ⁴ Inte heller passar sig fräckt och oförnuftigt prat eller tvetydigt skämt. Tacka i stället Gud. ⁵ Ni skall veta att INGEN OTUKTIG ELLER OREN ELLER GIRIG - en sådan är en avgudadyrkare - SKALL ÄRVA KRISTI OCH GUDS RIKE. ⁶ LÅT INGEN BEDRA ER MED TOMT PRAT. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn.

1 Kor 6: 9 Vet ni då inte att de orättfärdiga inte skall ärva Guds rike? LÅT INTELURA ER. Varken otuktiga eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, 10. eller tjuvar eller giriga eller drinkare eller hädare eller rövare skall ärva Guds rike.

Gal 5:19. Men köttets gärningar är uppenbara: de är hor, otukt, orenhet, lösaktighet, 20. avguderi, trolldom, ovänskap, kiv, avund, vredesutbrott, stridslystnad, splittringar, partisinne, 21. missunnsamhet, mord, dryckenskap, frosseri och annat sådant, så som jag säger i förväg vad jag redan har sagt: att DE SOM GÖR SÅDANT SKALL INTE ÄRVA GUDS RIKE.

1 Thess 4:3 Ni vet ju, vilka bud vi gav er genom Herren Jesus. 3. Ty detta är Guds vilja, er helgelse, att ni avhåller er från otukt, 4. och att var och en av er vet att ha sitt eget kärl i helgelse och ära, 5. inte i begärelses lusta så som hedningarna, som inte känner Gud, 6. och att ingen förgår sig eller bedrar sin broder i någon sak, ty Herren är en hämnare över allt detta, vilket vi också tidigare har sagt och betygat för er. Ty Gud har inte kallat oss till orenhet, utan till helgelse. 8. Den som föraktar detta, föraktar inte någon människa utan Gud, som har gett oss sin Helige Ande. 

2 Tim 3:2 Ty människorna skall då vara egenkära, giriga, skrytsamma, högfärdiga, hädiska, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, ogudaktiga, 3. kärlekslösa, oförsonliga, förtalare, oåterhållsamma, obehärskade, de skall hata det goda, 4. förrädiska, besinningslösa, uppblåsta, de skall älska njutning mer än Gud. 5. De skall ha ett sken av gudsfruktan, men förneka dess kraft. Vänd dig bort från sådana. 

Kol 3:5. Så döda nu era lemmar, som är på jorden: otukt, orenhet, lusta, ont begär och girigheten, som är avgudadyrkan, 6. för vilkas skull Guds vrede kommer över otrons barn. 7. I detta vandrade också ni FÖRUT, då ni levde på sådant sätt.8. Men lägg nu också ni bort alltsammans: vrede, häftighet, ondska, smädelse, skamligt tal från er mun. 9. Ljug inte för varandra, ni som har avklätt er den gamla människan med hennes gärningar 10. och iklätt er den nya, som förnyas till kunskap efter hans bild som har skapat henne.

Upp. 21:⁸ Men de fega, de OTROENDE och de skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.”

Upp 21:27 Och aldrig någonsin skall något ORENT komma in i den eller någon som gör styggelse eller ljuger, utan de som är skrivna i livets bok hos Lammet.

Frukt/gärningar är nödvändiga för frälsningen

”Tron utan gärningar är död” känner de flesta kristna till, och det begreppet betyder att vi inte kan vara frälsta om vi inte visar det med gärningar i våra liv. Vi kan inte förtjäna vår frälsning med gärningar eftersom det då skulle krävas 100% lydnad av Guds bud – vilket vi inte uppnått – men vi kan heller inte vara frälsta utan gärningar. Eftersom vi inte kan vara frälsta pga gärningar då vi inte uppnått denna nödvändiga lydnadsnivå, så brukar man säga att man är frälst av Guds NÅD (Guds barmhärtighet) genom TRO, eftersom Gud möjliggjort en annan väg till frälsning trots att vi inte förtjänar det. Att vara frälst av tro betyder INTE att gärningar numera är ”eftersträvansvärda men inte nödvändiga för frälsningen”.  En del uttrycker det som att ”gärningar är en naturlig följd av tro”, och det får samma resultat – nämligen att vi inte kan vara frälsta utan en sådan helt nödvändig ”följd”. Vi är därför inte frälsta av tro allena.

Vi har sett att synd separerar oss från Gud, men även ljumhet (brist på gärningar) kan separera oss från Gud. Liknelsen om fåren och getterna i Matt. 25 visar att ingen av grupperna hade något problem att tro på Gud, men det var det som de GJORDE eller INTE GJORDE som spelade någon roll för om de hamnade i himmel eller helvete.

Matt 25:41Då skall Konungen svara och säga till dem: Sannerligen säger jag er: Det ni har GJORT mot en av dessa mina minsta bröder, det har ni GJORT mot mig. Därefter skall han också säga till dem på vänstra sidan: Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar. 42. Ty jag var hungrig, och ni gav mig inte att äta, jag var törstig, och ni gav mig inte att dricka, –Sannerligen säger jag er: Vad ni inte har GJORT mot en av dessa minsta, det har ni inte heller GJORT mot mig.46. Och DESSA skall då gå bort till EVIGT STRAFF, men de RÄTTFÄRDIGA till evigt LIV.

Upp. 3:15. Jag vet om dina gärningar. Du är varken kall eller varm. O, att du vore kalleller varm. 16. Men eftersom du är ljum och varken kall eller varm, skall jag spy ut dig ur min mun.

Joh. 15:² Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den skall bära mer frukt. —⁵ Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. ⁶ Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp.

Rom. 2:⁶ Han skall ge var och en efter hans GÄRNINGAR: ⁷ EVIGT LIV åt dem som uthålligt GÖR DET GODA och söker härlighet, ära och odödlighet, ⁸ men VREDE OCH DOM åt dem som söker sitt eget och INTE LYDER sanningen utan orättfärdigheten.

Jak. 2:¹⁴ Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon?¹⁵ Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen ¹⁶ och någon av er säger till dem: ”Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? ¹⁷ Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.—²⁰ Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död?²¹ Blev inte vår fader Abraham erkänd som RÄTTFÄRDIG GENOM genom GÄRNINGAR, när han bar fram sin son Isak på altaret? ²² Du ser att hans tro SAMVERKADE med hans GÄRNINGAR och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad.—²⁴ Ni ser alltså att en människa erkänns som RÄTTFÄRDIG GENOM GÄRNINGAR och INTE bara genom tro. ²⁵ Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom GÄRNINGAR, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? ²⁶ Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar DÖD.

Hebr. 5:⁹ Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som LYDER honom

Guds bud är inte för svåra att lyda

Gud själv anser inte att hans bud är för svåra för oss att lyda, och han tror att vi kan vända oss till honom av hela vårt hjärta och hela vår själ och vara honom trogen i alla stycken:

5 Mos. 30:²och du så vänder åter till HERREN, din Gud, och hör hans röst, du med dina barn, AV ALLT DITT HJÄRTA OCH AV ALL DIN SJÄL, i alla stycken såsom jag i dag bjuder dig ³då skall HERREN, din Gud, åter upprätta dig och förbarma sig över dig–-¹⁰när du hör HERRENS, din Guds, röst, så att du håller hans bud och stadgar, det som är skrivet i denna lagbok, och när du vänder åter till HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ.¹¹Ty DET BUD SOM JAG I DAG GIVER DIG ÄR DIG ICKE FÖR SVÅRT och är icke långt borta.—¹⁴Nej, ordet är dig mycket nära, i din mun och i ditt hjärta, SÅ ATT DU KAN GÖRA DÄREFTER.¹⁵Se, jag förelägger dig i dag livet och vad gott är, döden och vad ont är,¹⁶då jag nu i dag bjuder dig (COMMAND YOU, KJV) att älska HERREN, din Gud, att vandra på hans vägar och HÅLLA HANS BUD och stadgar och rätter, för att du må leva och föröka dig, och för att HERREN, din Gud, må välsigna dig i det land dit du nu kommer, för att taga det i besittning.

1 John 5:3. Ty detta är kärleken till Gud, att vi håller hans bud. Och hans bud är INTE tunga. 4. Ty allt det som är fött av Gud besegrar världen och detta är den seger som har besegrat världen, vår tro. 5. Vem är den som besegrar världen, utom den som tror att Jesus är Guds Son?

Ef. 4:²⁵ Lägg därför bort lögnen och tala sanning med varandra, vi är ju varandras lemmar. ²⁶ Grips ni av vrede, så SYNDA INTE.  Låt inte solen gå ner över er vrede ²⁷ och ge inte djävulen något tillfälle.

Hur nära vi lever Gud i böner, bibelläsning, lovsånger, evangelisation, etc påverkar ofta den styrka vi har att avhålla oss från synd. Om vi gärna lever av världen så riskerar vi att frestas, och ibland krävs det att vi helt enkelt undviker vissa miljöer trots att de är oss väldigt kära. Om man som ofrälst umgicks med människor som festade och drack alkohol så kanske det krävs att man håller sig på avstånd i flera månader/år (eller hur länge som nu krävs) för att inte riskera att leva som dem och för att inte andra människor ska tro att man är en i gänget och därmed få helt fel uppfattningar om oss och vad kristen tro är. Vi är självfallet inte tillsagda att lämna våra familjer och vår släkt trots att de lever fel, men kompisgäng väljer vi oftast själva.

Fariséerna var hycklare och lydde inte den viktigaste delen av lagen

Fariséernas problem var inte att de lydde lagen för mycket utan för LITET. Ja, den moraliska delen av lagen vill säga, för de var ganska duktiga på att lyda de ceremoniella lagarna som handlar om klädsel, hygien, kost, etc, men där hade de å andra sidan problemet att de ibland lade till sina egna människolagar och gjorde lagarna mycket svårare än de var. Fariséerna är kända för att de var HYCKLARE, och det är vad Jesus själv kallade dem. Att vara hycklare på den tiden har samma innebörd som idag, och det innebär att de levde inte som de lärde och de kunde sila mygg och svälja kameler.

Den första gången vi kommer i kontakt med fariséer är när några av dem söker upp Johannes Döparen för att döpa sig av honom. Det står i och för sig i Lukas 7:30 att de inte lät döpa sig, men det kanske kan bero på att de inte var villiga att gå med på de villkor som Johannes menade att Gud ställde på dem inför ett dop. (Eller också handlar det om olika grupper av fariséer.) Johannes var inte villig att döpa personer som inte visade sann omvändelse genom att upphöra med mygel och ondska, och han gav exempel på vad det innebär att visa god frukt. Det handlar bland annat om att dela med sig av sina ägodelar till behövande, och om man inte är villig att gå med på dessa grundkrav (undvika synd och att visa goda gärningar) så finns det ingen grund för att vara med om ett dop. Ett dop är ju ett yttre tecken på att man beslutat sig för att omvända sig, så om man inte omvänder sig innebär ett dop ingenting annat än att man blir blöt.

Matteus 3:7 Men när han såg att många fariseer och sadduceer kom för att bli döpta av honom, sade han till dem: ”Ni huggormsyngel, vem har fått er att tro att ni kan fly undan den kommande vredesdomen?

Lukas 3:⁷ Han sade nu till folkskarorna som kom ut för att döpas av honom: ”Ni huggormsyngel! Vem har intalat er att försöka fly undan den kommande vredesdomen? ⁸ Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och tänk inte: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham av dessa stenar. ⁹ Redan är yxan satt till roten på träden. Så blir varje träd som inte bär god frukt nerhugget och kastat i elden.”¹⁰ Folket frågade honom: ”Vad skall vi då göra?” ¹¹ Han svarade dem: ”Den som har två livklädnader skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har mat skall göra på samma sätt.” ¹² Det kom också publikaner för att bli döpta, och de frågade honom: ”Mästare, vad skall vi GÖRA?” ¹³ Han svarade dem: ”Kräv inte mer än vad som är fastställt.” ¹⁴ Även soldater frågade honom: ”Och vi, vad skall vi GÖRA?” Han svarade dem: ”Våldför er inte på någon och pressa inte ut pengar från någon, utan nöj er med er lön!”

Lukas 7:²⁹ Och allt folket som lyssnade, också publikanerna, gav Gud rätt och döptes med Johannes dop. ³⁰ Men fariseerna och de laglärda förkastade Guds plan för dem och lät inte döpa sig av honom.

Gud hade enligt ovan en plan för fariséerna men den planen förkastade de. Gud vill att alla människor ska omvända sig och BEFALLER t o m alla människor att göra det. Det är dock ganska uppenbart att alla människor inte omvänder sig (t ex fariséerna) och det är ett tecken på att Guds vilja inte alltid sker:

Apostlagärningarna 17:30 Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig.

Johannes dop var alltså en omvändelsens dop till syndernas förlåtelse, och detta gäller framför allt judarna så att de skulle kunna ändra sitt sinnelag, omvända sig och vara mentalt förberedda på den Messias som snart skulle komma. Genom att försänkas i vatten av Johannes Döparen skulle de kunna markera att de godkänner honom som den som profeterna talade om. Notera att människorna frågade honom vad de måste GÖRA för att bli döpta av honom och för att bära en sådan frukt som Johannes talade om. Johannes sa då inte ”Ni kan inte göra någonting för frälsningen är av Gud allena och ni kan därför inte tillföra någonting till er frälsning” eller ”Att GÖRA något är ju gärningslära så det måste ni akta er för”. Nej, han gav dem exempel på vad de faktiskt måste GÖRA. Han gav passande exempel till var och en eftersom han visste vad deras synd generellt brukar gå ut på. För att undgå att bli ett träd som avhuggs med roten måste vi helt enkelt upphöra med vår synd och i stället visa god frukt.

Publikaner och andra syndare höll sig nära Jesus för att lära sig mer, men det gjorde inte fariséerna. Det innebar att det var publikaner och syndare som hade större chans att förstå evangeliet och inse behovet av omvändelse, medan fariséerna uppfattade det som att de inte hade något behov av omvändelse och framför allt inte att de behövde lyssna på Jesus. Jesus berättade då flera liknelser om just OMVÄNDELSE:

Lukas 15:1 Alla publikaner och syndare höll sig nära intill Jesus för att höra honom.² Men fariseerna och de skriftlärda kritiserade honom ständigt och sade: ”Den mannen tar emot syndare och äter tillsammans med dem.” ³ Då berättade han denna liknelse för dem:  ³ Då berättade han denna liknelse för dem: ⁴ ”Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det?—

Matt. 9:¹¹ Fariseerna fick se det och frågade hans lärjungar: ”Varför äter er mästare med publikaner och syndare?” ¹² Jesus hörde det och sade: ”Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. ¹³ Gå och lär er vad detta ord betyder: Jag vill se barmhärtighet, inte offer.

Jesus menade att fariséerna bröt mot Guds lag pga deras egna stadgar, och för honom är de bud som ingår i de äldstes stadgar människors bud. Fariséerna kanske trodde att de lydde Guds lag men i själv verket förvrängde de vissa lagar till deras egna fördelar och faktiskt emot det som Gud förmedlade till Mose. Om man säger till sina behövande föräldrar att man inte ger dem pengar som man faktiskt skulle kunna avvara (på den här tiden fanns ingen samhällshjälp) för att man i stället vill offra summan till templet, så har man gjort sig skyldig till överträdelse av Guds lag. Det är förstås ingen synd att göra tempeloffer, men att göra det på bekostnad av att inte hjälpa sina behövande föräldrar är att brista i kärlek och att prioritera fel. Jesaja profeterade en gång om fariséerna och menade att de var exempel på ett blint folk som har hjärtan som är långt borta från Gud och som har läror baserade på människobud. De dyrkar alltså sin skapare förgäves:

Matt. 15:1 Sedan kom några fariseer och skriftlärda från Jerusalem fram till Jesus och frågade: ² ”Varför bryter dina lärjungar mot de äldstes stadgar? De tvättar inte händerna innan de äter.” ³ Han svarade dem: ”Varför bryter ni mot Guds bud för era stadgars skull? ⁴ Gud har sagt: Hedra din far och din mor och: Den som förbannar sin far eller mor skall straffas med döden.  ⁵ Men ni påstår: Om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig, det ger jag som offergåva, ⁶ då skall han inte hedra sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull. ⁷ Ni hycklare, rätt profeterade Jesaja om er: ⁸ Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. ⁹ Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människors bud.”¹⁰ Sedan kallade han till sig folket och sade till dem: ”Lyssna och förstå!¹¹ Det som kommer in i munnen gör inte människan oren. Men det som går ut ur munnen, det orenar henne.” ¹² Lärjungarna gick då fram till honom och sade: ”Vet du att fariseerna tog illa vid sig, när de hörde detta?” ¹³ Jesus svarade: ”Varje planta, som min himmelske Fader inte har planterat, skall ryckas upp med roten. ¹⁴ Låt dem vara. De är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind, faller båda i gropen.”

Joh. 9:³⁹ Jesus sade: ”Till en dom har jag kommit i världen, för att de som inte ser skall se och för att de som ser skall bli blinda.” ⁴⁰ Några fariseer som var med honom hörde detta och sade: ”Inte är väl också vi blinda?” ⁴¹ Jesus sade: ”Om ni vore blinda skulle ni inte ha någon synd. Men nu säger ni att ni ser. Därför står er synd kvar

Här nedan hänvisar Jesus till skriften när han påminde fariséerna om uttrycket ”Jag vill se barmhärtighet och inte offer”. Jesus gick aldrig emot skriften men han hade ibland mer detaljerade tolkningar som inte fariséerna tänkt på, och inte var de intresserade av att revidera sina uppfattningar heller. När Jesus visade sig vara mycket kunnig vad gäller skriften, och när han visade god frukt och helade människor från deras sjukdomar så borde fariséerna lyssna på Jesus för att undersöka om han möjligen inte var den han utgav sig för att vara, men i stället försökte de hitta orsaker för att döda honom:

Matt. 12:12 Vid den tiden gick Jesus genom ett sädesfält på sabbaten. Hans lärjungar var hungriga och började rycka av ax och äta. ² När fariseerna såg det, sade de till honom: ”Se, dina lärjungar gör det som inte är tillåtet på sabbaten.—⁵ Eller har ni inte läst i lagen att prästerna i templet på sabbaten bryter mot sabbaten och ändå är utan skuld? ⁶ Jag säger er: Här ser ni det som är större än templet. ⁷ Om ni hade förstått vad detta betyder: Jag vill se barmhärtighet och inte offer, så skulle ni inte ha dömt de oskyldiga.—¹³ Sedan sade han till mannen: ”Räck ut din hand.” Han räckte ut den, och den var nu lika frisk som den andra. ¹⁴ Fariseerna gick då ut och överlade om att döda honom.

Det är ett vanligt missförstånd att tro att fariséernas problem var att de ”toklydde” hela lagen alldeles för mycket, men det gäller endast de ceremoniella delarna av lagen. När det gäller den viktigaste biten – om kärlek till våra medmänniskor som tio Guds bud handlar om – så kom de till korta och Jesus menar att vår egen rättfärdighet måste gå långt utöver fariséernas rättfärdighet som alltså inte nådde en särskilt hög nivå. Det är en allvarlig varning från Jesus sida som det alltså är mycket viktigt att vi hörsammar eftersom det handlar om våra själar:

Matt. 5:¹⁹ Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. ²⁰ Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

Det var fariséerna som riskerade att drabbas av synden som inte kan förlåtas, genom att häda Anden:

Matt. 12:²² Sedan förde man till Jesus en besatt som var blind och stum, och han botade honom, så att den stumme talade och såg. ²³ Och allt folket blev utom sig av häpnad och sade: ”Kanske är han Davids son?” ²⁴ När fariseerna hörde det, sade de: ”Det är bara med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas furste, som han driver ut de onda andarna.” ²⁵ Men Jesus visste vad de tänkte och sade till dem: ”Ett rike som är splittrat blir ödelagt, och en stad eller en familj som är splittrad kommer inte att bestå. ²⁶ Om Satan driver ut Satan, har han kommit i strid med sig själv. Hur kan då hans rike bestå? ²⁷ Och om jag driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul, med vems hjälp driver då era söner ut dem? De kommer därför att vara era domare. ²⁸ Men om det är med Guds Ande jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike kommit till er. ²⁹ Eller hur kan någon gå in i den starkes hus och plundra honom på vad han äger utan att först ha bundit den starke? Sedan kan han plundra hans hus. ³⁰ Den som inte är med mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.³¹ Därför säger jag er: All synd och hädelse skall människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden skall inte förlåtas. ³² Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse. Men den som talar mot den helige Ande skall inte få förlåtelse vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande

Jesus fortsatte att tala om fariséerna och menade att de var onda huggormsyngel och visade dålig frukt:

³³ Om ni förutsätter att trädet är bra, så är frukten bra, eller att trädet är dåligt, så är frukten dålig. Ty av frukten känner man trädet.³⁴ Huggormsyngel, hur skulle ni som är onda kunna tala något gott? Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen. —.³⁸ Sedan sade några skriftlärda och fariseer till honom: ”Mästare, vi vill se dig göra ett tecken.” ³⁹ Han svarade dem: ”Ett ont och trolöst släkte kräver ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än profeten Jonas tecken.

Jesus varnade ofta sina lärljungar för fariséernas surdeg och med det menade han fariséernas lära och för att de hycklade. Han påminde dem att ingenting är dolt som inte ska uppenbaras, vilket indikerar att fariséerna dolde överträdelser och sina sanna motiv bakom stängda dörrar. Problemet var alltså villoläror, synd och hyckleri, och inte att de lydde lagen för mycket: 

Matt. 16:⁵ När lärjungarna kom över till andra sidan sjön, märkte de att de hade glömt att ta med bröd. ⁶ Jesus sade till dem: ”Akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg!”—11 Hur kunde ni tro att jag talade till er om bröd? Jag sade ju att ni skulle akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg.”12 Då förstod de att han inte hade talat om att akta sig för surdeg i bröd, utan för fariseernas och sadduceernas lära.

Lukas 12:1 Under tiden hade människor samlats i tiotusental, så att de höll på att trampa ner varandra. Då började Jesus tala, först och främst till sina lärjungar: ”Ta er i akt för fariseernas surdeg, hyckleriet! ² Ingenting är dolt som inte skall bli uppenbarat, och ingenting är gömt som inte skall bli känt.³ Därför skall allt vad ni har sagt i mörkret höras i ljuset, och vad ni har viskat i örat inne i kammaren skall ropas ut på taken.

Liknelsen om vingårdsarbetarna handlar om fariséerna och liknelsen handlar om onda människor som vill döda människosonen. Fariséerna och översteprästerna vägrade att ta till sig att Jesus är människosonen som liknelsen handlar om och den sanna Messias:

Matt. 21:³⁸ Men när vingårdsarbetarna fick se sonen, sade de till varandra: Här har vi arvtagaren! Kom, låt oss döda honom, så får vi hans arv. ³⁹ Och de tog fast honom, förde ut honom ur vingården och dödade honom.⁴⁰ När nu vingårdens herre kommer, vad skall han då göra med dessa vingårdsarbetare?” ⁴¹ De sade till honom: ”Onda som de är, skall han låta dem få en ond död, och han skall arrendera ut vingården till andra vingårdsarbetare, som ger honom avkastningen i rätt tid.” ⁴² Jesus sade till dem: ”Har ni aldrig läst i Skrifterna: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon? ⁴³ Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt. ⁴⁴ Den som faller på den stenen skall krossas, och den som stenen faller på skall smulas sönder.”⁴⁵ Översteprästerna och fariseernahörde hans liknelser, och de förstod att det var om dem han talade. ⁴⁶ De ville gripa honom men fruktade för folket, eftersom man ansåg att han var en profet.

Lukas 19:³⁷ Då han närmade sig sluttningen av Oljeberget, började hela skaran av lärjungar i sin glädje prisa Gud med hög röst för alla de kraftgärningar som de hade sett: ³⁸ ”Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn! Frid i himlen och ära i höjden!” ³⁹ Några fariseer i folkmassan sade då till honom: ”Mästare, säg åt dina lärjungar att tiga!” ⁴⁰ Han svarade: ”Jag säger er att om de tiger, kommer stenarna att ropa.”

Fariséerna försökte vid flera tillfällen hitta sätt att fälla Jesus och han märkte deras ondska:

Matt. .19:³ Några fariseer kom fram till honom och ville snärja honom och sade: ”Är det tillåtet att skilja sig från sin hustru av någon anledning?”—⁷ De sade till honom: ”Varför har då Mose befallt att mannen skall ge hustrun ett skilsmässobrev och skicka bort henne?”⁸ Han svarade: ”Därför att era hjärtan är så hårda tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från början var det inte så.

Matt. 22:¹⁵ Då gick fariseerna och överlade om hur de skulle kunna fälla honom för något som han sade. ¹⁶ De sände till honom sina lärjungar tillsammans med herodianerna, som skulle säga: ”Mästare, vi vet att du är ärlig och ger en rätt undervisning om Guds väg och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. ¹⁷ Säg oss nu: Vad anser du? Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller är det inte tillåtet?” ¹⁸ Jesus märkte deras ondska och frågade: ”Varför försöker ni snärja mig, ni hycklare?

Lukas 13:³¹ Just då kom några fariseer fram och sade till honom: ”Gå härifrån och lämna den här platsen. Herodes vill döda dig.” ³² Jesus svarade dem: ”Gå och säg till den räven: Se, jag driver ut onda andar och botar sjuka i dag och i morgon, och den tredje dagen går jag bort.

Jesus hade däremot ingenting emot att äta middag hemma hos en farisé. Jesus tar alla chanser att sprida sitt budskap och att gå på en middag där det finns gäster som förmodligen skulle vilja ställa frågor till honom och höra honom utveckla sina svar, är ju en bra bakgrund för en predikan och för att resonera kring skriften.

Lukas. 7:³⁶ En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, och han gick till honom och lade sig till bords. ³⁷ Nu fanns i staden en kvinna som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit med en alabasterflaska med olja ³⁸ och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Med sina tårar började hon väta hans fötter och torkade dem med sitt hår. Och hon kysste hans fötter och smorde dem med oljan. ³⁹ Farisén som hade inbjudit honom såg det och tänkte: ”Om den mannen vore en profet skulle han känna till vad det är för slags kvinna som rör vid honom, att hon är en synderska.”⁴⁰ Då sade Jesus till honom: ”Simon, jag har något att säga dig.”Simon svarade: ”Mästare, säg det.” - ⁴¹ ”Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio.⁴² Eftersom de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?” ⁴³ Simon svarade: ”Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.” Jesus sade: ”Du har rätt.” ⁴⁴ Sedan vände han sig mot kvinnan och sade till Simon: ”Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus, gav du mig inget vatten till mina fötter. Men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. ⁴⁵ Du gav mig inte någon hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte upphört att kyssa mina fötter. ⁴⁶ Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. ⁴⁷ Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet.” ⁴⁸ Sedan sade han till henne: ”Dina synder är förlåtna.” ⁴⁹ Då började de andra bordsgästerna fråga sig: ”Vem är den här mannen, som till och med förlåter synder?” ⁵⁰ Men Jesus sade till kvinnan: ”Din tro har frälst dig. Gå i frid.”

Här handlar det om en annan middag som beskrivs i flera av evangelierna:

Lukas 11:³⁷ När Jesus hade talat, bjöd en farisé honom hem till sig, och han gick in och lade sig till bords. ³⁸ Farisén blev förvånad när han såg att Jesus inte tvättade sig före måltiden. ³⁹ Men Herren sade till honom: ”Ni fariseer rengör utsidan av bägare och fat, men ert inre är fullt av girighet och ondska. ⁴⁰ Ni dårar, har inte han som gjorde utsidan också gjort insidan? ⁴¹ Ge därför ert inre som gåva, så blir allting rent för er.⁴² Ve er, ni fariseer! Ni ger tionde av mynta, ruta och alla slags grönsaker men bryr er inte om rätten och kärleken till Gud. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra.⁴³ Ve er, fariseer! Ni älskar den främsta platsen i synagogorna och tycker om att bli hälsade på torgen. ⁴⁴ Ve er, ni liknar gravar som man inte ser och som folk trampar på utan att veta om det.”⁴⁵ En av de laglärda sade då till honom: ”Mästare, när du säger så, förolämpar du även oss.” ⁴⁶ Han svarade: ”Ja, ve också över er, ni laglärda! Ni lägger på människorna bördor som är svåra att bära, men själva rör ni inte ett finger för att lätta dem.⁴⁷ Ve er! Ni bygger gravvårdar över profeterna som era fäder mördade. ⁴⁸ Ni är alltså vittnen till vad era fäder gjorde och samtycker till det. De dödade profeterna och ni bygger gravvårdar över dem. —⁵² Ve er, ni laglärda! Ni har tagit bort nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte kommit in, och dem som är på väg in har ni hindrat.”⁵³ När han gick därifrån, började de skriftlärda och fariseerna angripa honom häftigt och ställa många frågor till honom. ⁵⁴ De vaktade på honom för att fälla honom genom något som han sade.

Jesus förklarar för sina lärljungar att de INTE bör handla efter fariséernas agerande eftersom fariséerna ju är hycklare. Det är en sak att lärljungarna och fariséerna har det gemensamt att de alla tror på Mose skrift och alltså citerar skriften flitigt, men det är en helt annan sak hur skriften everlevs:

Matt. 23:1  Sedan sade Jesus till folket och till sina lärjungar: ² ”På Moses stol sitter de skriftlärda och fariseerna. ³ Allt vad de lär er skall ni därför göra och hålla, men efter deras gärningar skall ni inte handla.Ty de talar men handlar inte.⁴ De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva vill de inte ens med sitt finger flytta på dem. ⁵ Och alla sina gärningar gör de för att människor skall se dem. De gör sina böneremmar breda och sina hörntofsar stora. ⁶ De älskar hedersplatsen vid festmåltiderna och de främsta platserna i synagogorna, ⁷ och de vill gärna att folk hälsar på dem på torgen och kallar dem rabbi.— 

Jesus fortsätter att förklara att fariséerna är hycklare och att de inte kommer in i himmelriket. De räddar dem inte ens när de reser runt över land och hav för att berätta om Gud och göra människor till lärljungar eftersom läran de sprider innehåller mycket som inte stämmer med skriften, vilket innebär att deras lärljungar faktiskt riskerar att bli djävulens barn. Det Jesus har att säga om fariséerna är förödande:

Matt.23:¹³ Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni stänger himmelriket för människor. Själva kommer ni inte in, och dem som försöker komma dit hindrar ni att komma in.¹⁵ Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni far omkring över land och hav för att göra någon till en proselyt, och när han har blivit det, gör ni honom till ett Gehennas barn, dubbelt värre än ni själva.¹⁶ Ve er, ni blinda ledare! Ni säger: Om någon svär vid templet, betyder det ingenting. Men om någon svär vid guldet i templet, då är han bunden vid sin ed. — ²³ Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni ger tionde av mynta, dill och kummin men försummar det som är viktigast i lagen: rätten, barmhärtigheten och troheten. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra. ²⁴ Ni blinda ledare! Ni silar mygg och sväljer kameler.²⁵ Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är de fulla av rofferi och omåttlighet. ²⁶ Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, så blir också utsidan ren.²⁷ Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni liknar vitkalkade gravar. Utanpå ser de vackra ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och allt slags orenhet. ²⁸ Så är det också med er. Utanpå ser ni ut att vara rättfärdiga, men inuti är ni fulla av hyckleri och ondska.²⁹ Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni bygger profeternas gravar och pryder de rättfärdigas minnesstenar ³⁰ och säger: Om vi hade levt på våra fäders tid, skulle vi inte ha varit med om att utgjuta profeternas blod.³¹ Därmed vittnar ni om er själva, att ni är söner till dem som mördade profeterna. ³² Fyll då också ni era fäders mått!³³ Ni ormar, ni huggormsyngel, hur skall ni kunna undgå att dömas till Gehenna?

Ännu en middag:

Luk. 14:1 När Jesus en sabbat gick in för att äta hos en av de ledande fariseerna, vaktade de på honom. ² Och se, en man som led av vatten i kroppen stod framför honom. ³ Jesus frågade de laglärda och fariseerna: ”Är det tillåtet att bota sjuka på sabbaten eller är det inte tillåtet?” ⁴ Men de teg. Han rörde då vid mannen och botade honom och lät honom sedan gå. —

Fariséerna älskade pengar:

Lukas 16:¹³ Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.”¹⁴ Allt detta hörde fariseerna, som älskade pengar, och de hånade honom.¹⁵ Då sade han: ”Ni hör till dem som vill framstå som rättfärdiga inför människor, men Gud känner era hjärtan. Ty det som är högt i människors ögon är avskyvärt inför Gud.

Här är den berömda liknelsen om farisén och publikanen. Skillnaden mellan dem två var att publikanen bekände sina synder och omvände sig till skillnad mot farisén som inte ansåg att han hade något att be om ursäkt för – trots sin synd. Att förakta andra människor är en synd.

Lukas 18:⁹ För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra, berättade Jesus också denna liknelse: ¹⁰ ”Två män gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre publikan. ¹¹ Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, rånare, brottslingar, äktenskapsbrytare, eller som den där publikanen. ¹² Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar. ¹³ Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet och bad: Gud, var nådig mot mig, syndare.¹⁴ Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.”

Här är det berömda mötet mellan Jesus och Nikodemus som faktiskt tror att Jesus är från Gud. Han menar att det finns en grupp med fariséer som insett detta. Jesus förväntade sig att han skulle förstå när han samtalade med honom om pånyttfödelsen.

Joh. 3:1 Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar. ² Han kom till Jesus om natten och sade: ”Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare, ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om inte Gud är med honom.” ³ Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.”—⁹ Nikodemus frågade: ”Hur kan det ske?” ¹⁰ Jesus svarade: ”Du är Israels lärare och vet inte det.—¹² Om ni inte tror när jag talar till er om det som hör jorden till, hur skall ni då kunna tro, när jag talar till er om det som hör himlen till?—

Joh. 7:⁴⁵ Tempelvakterna kom tillbaka till översteprästerna och fariseerna, som frågade dem: ”Varför har ni inte fört hit honom?” ⁴⁶ De svarade: ”Aldrig har någon människa talat som han.” ⁴⁷ Då sade fariseerna till dem: ”Har ni också blivit vilseledda? ⁴⁸ Finns det någon i Stora rådet eller bland fariseerna som har trott på honom? ⁴⁹ Men den här hopen som inte känner lagen, den är förbannad.” ⁵⁰ Nikodemus, han som tidigare hade kommit till Jesus och som var en av dem, sade: ⁵¹ ”Inte dömer väl vår lag någon utan att man först hör honom och tar reda på vad han har gjort?” ⁵² De svarade: ”Är kanske du också från Galileen? Om du undersöker Skriften skall du se att ingen profet kommer från Galileen.”

Gamaliel gav ett bra råd och stängde inte möjligheten att Jesus kunde komma från Gud. Det var känsligt det här med att tro på Jesus eftersom fariséerna kunde utesluta troende från synagogan och det skulle få dem att förlora anseende hos folk.

Apg.5:³³ När rådsmedlemmarna hörde detta, blev de ursinniga och ville döda dem.³⁴ Men en farisé i Stora rådet, en laglärare som hette Gamaliel och som var aktad av allt folket, reste sig och begärde att man för en kort stund skulle föra ut männen—³⁸ Och nu säger jag er: Håll er borta från dessa män och låt dem gå. Ty om detta skulle vara ett påhitt eller ett verk av människor, kommer det att rinna ut i sanden.³⁹ Men om det är av Gud, kan ni inte slå ner dem. Kanske visar det sig att ni strider mot Gud.”

Joh. 12:⁴² Ändå var det många, även bland medlemmarna i Stora rådet, som trodde på honom. Men för fariseernas skull ville de inte bekänna det, för att de inte skulle bli uteslutna ur synagogan. ⁴³ De ville hellre bli ärade av människor än av Gud.

Matt. 27: 62 Nästa dag, som var dagen efter tillredelsedagen, samlades översteprästerna och fariseerna hos Pilatus

Några fariséer kom till tro, men de hade ibland svårt att släppa det här med Mose lag och de 613 buden. Traditionen gällande omskärelsen satt djup och var svårt att helt släppa för några av dem.

Apostlagärningarna 15:5 Några från fariseernas parti hade kommit till tro, och de steg nu fram och sade att man måste omskära hedningarna och befalla dem att hålla Mose lag.

Paulus började sin bana som farisé och tänkte som en farisé:

Apg.23:⁶ Eftersom Paulus visste att en del av dem var sadduceer och en annan del fariseer, ropade han i Rådet: ”Bröder, jag är farisé och son till fariseer. Och när jag nu står inför rätta, är det på grund av hoppet om de dödas uppståndelse.” ⁷ Då han sade det, utbröt en strid mellan fariseerna och sadduceerna, och de församlade delade sig i två läger.⁸ - Sadduceerna förnekar nämligen att det finns någon uppståndelse eller några änglar eller andar, medan fariseerna bekänner sig till allt detta. - ⁹ Det blev ett väldigt skrikande, och några skriftlärda som hörde till fariseernas parti reste sig och protesterade högljutt: ”Vi finner inget ont hos den här mannen. Tänk om en ande eller en ängel verkligen har talat med honom.”  

Apg. 26:⁵ De känner mig sedan lång tid, och om de vill kan de vittna om att jag levt som farisé, enligt den strängaste riktningen i vår gudsdyrkan.—⁹ Själv menade jag att det var min plikt att på allt sätt bekämpa Jesu, nasaréns, namn, ¹⁰ och det gjorde jag också i Jerusalem. Många av de heliga spärrade jag in i fängelse, sedan jag fått fullmakt till det från översteprästerna. Och när man ville avrätta dem, röstade jag för det. ¹¹ Och överallt i synagogorna straffade jag dem gång på gång och tvingade dem att häda. Ja, i mitt vilda raseri förföljde jag dem till och med i utländska städer.

Fil. 3:⁵ jag som blev omskuren på åttonde dagen och som är av Israels folk och Benjamins stam, en hebré född av hebreer, jag som i fråga om lagen var en farisé, ⁶ i fråga om iver en förföljare av församlingen, i fråga om rättfärdighet, den som vinns genom lagen, en oklanderlig man.

RÄTTFÄRDIG enligt Bibeln – pga Jesus rättfärdighet eller vår egen?

Predikaren 7:30 Se, endast detta har jag funnit att Gud skapade människorna RÄTTSINNIGA. Men SEDAN har de tänkt ut många onda planer

Det finns oändligt många verser som säger att vi är rättfärdiggjorda när vi GÖR rättfärdighet (och likaså att vi inte längre är rättfärdiga om vi inte gör rättfärdighet). Johannes 15 säger att vi kan vara i vinträdet (Jesus) men ändå huggas av pga brist på FRUKT, vilket betyder brist på gärningar. Tyvärr så har vi skrämt varandra genom att ropa ”GÄRNINGSLÄRA!” så fort det antyds att vi kan och ska härska över synden och att vi inte kan vara frälsta såvida vi inte visar frukt. Sanningen är att vi inte kan lyda två herrar och fortfarande vara arvingar till Guds rike, men vi kan omvända oss förstås!

Jesus lydde inte Fadern åt oss för att vi skulle slippa lyda, och ingen ska i framtiden kunna stå framför Gud och säga ”Din sons rättfärdighet är tillräknad mig så du kan inte se mina synder utan bara Jesus rättfärdighet”. Gud är inte blind och kommer inte acceptera några ursäkter. Gud förväntar sig att vi ska sluta synda, och det heter inte heller ”En gång rättfärdig alltid rättfärdig”. Vi måste förstås bli renade i Jesu blod, men om vi därefter smutsar ner oss i synd igen så är vi återigen orättfärdiga. Arvet efter Luther har nästan fått oss att tro att det fulaste vi kan säga är att GÄRNINGAR har något med vår frälsning att göra, men faktum är att det har massor med frälsningen att göra. Evigt liv är ju givet till de som LYDER Jesus enligt Hebr. 5:9. Det stämmer att vi kan inte bli frälsta pga av gärningar (ALLENA), och vi kan inte förtjäna vår frälsning genom något vi gör eller tror, men vi kan heller inte bli frälsta utan gärningar! Tro utan gärningar är död, och gärningar utan tro är död.

Ordet ”rättfärdig” står med i Svenska Folkbibeln 608 gånger och det borde vara en indikation på att det är ett viktigt ämne. Nedan tar jag upp en del verser som har med ordet ”rättfärdig”, men notera att det finns lika många verser som visserligen inte använder detta ord men som ändå visar att vi är andligt levande om vi undviker synd, och andligt döda om vi syndar. Det är Satan som säger det motsatta - att synd INTE leder till döden - så låt oss inte hjälpa honom med den läran på minsta vis.

Vi kan se om vi är Guds barn om vi lyder honom eller inte

1 John 2:²⁹ Om ni vet att han är rättfärdig, då inser ni också att var och en som GÖR det som är rätt är född av honom.

Rom 2:¹³ Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens GÖRARE skall förklaras rättfärdiga

1 John 3:6. Var och en som förblir i honom syndar inte. Var och en som syndar har inte sett honom och inte lärt känna honom.7 Kära barn, låt ingen bedra er. Den som GÖR RÄTT ÄR RÄTTFÄRDIG, liksom han är rättfärdig. 8. Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat från begynnelsen. Och därför uppenbarades Guds Son, för att han skulle göra om intet djävulens gärningar. 9. Var och en som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10. På detta känns Guds barn och djävulens barn igen: Var och en som inte GÖR rättfärdighet är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sin broder.

Apg 10:³⁴ Då började Petrus tala: ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor,³⁵ utan tar emot den som fruktar honom och GÖR DET SOM ÄR RÄTT, vilket folk han än tillhör.

5 Mos. 25:¹⁶ För Herren, din Gud, avskyr alla som GÖR orätt på detta sätt.

Rom 2:6 Ty han skall ge åt var och en efter hans gärningar. 7. EVIGT LIV åt dem som med tålamod i GODA GÄRNINGAR söker efter härlighet och ära och oförgänglighet, 8. men över dem som är stridslystna och INTE VILL LYDA sanningen, utan lyder orättfärdigheten, kommer förtörnelse och VREDE. 9. bedrövelse och ångest över varje människas själ, som gör det som är ont, över judens först, men också över grekens. 10. Men härlighet och ära och frid åt var och en som gör det som är gott, juden först, men också greken.

Rom. 6:¹³ Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten. ¹⁴ Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden.¹⁵ Hur är det alltså? Skall vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Naturligtvis inte! ¹⁶ Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under LYDNADEN; VILKET LEDER TILL RÄTTFÄRDIGHET? ¹⁷ Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt. ¹⁸ Nu är ni slavar under rättfärdigheten, sedan ni har befriats från synden. 

Matt 25: ³⁷ Då skall de RÄTTFÄRDIGA svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka?—⁴⁰ Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har GJORT för en av dessa mina minsta bröder, det har ni GJORT mot mig.— ⁴⁴ Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte? ⁴⁵ Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni INTE har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. ⁴⁶ Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.” (Att vara rättfärdig=göra rättfärdighet.)

1 Pet. 4:18. Och om den rättfärdige MED KNAPP NÖD BLIR FRÄLST, hur blir det då för den ogudaktige och syndaren?

1 Kor 6:9. Vet ni då inte att de orättfärdiga inte skall ärva Guds rike? LÅT INTE LURA ER. Varken otuktiga eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, 10. eller tjuvar eller giriga eller drinkare eller hädare eller rövare skall ärva Guds rike.

Gal 6:7. Låt er inte bli vilseförda. Gud låter inte gäcka sig. Ty vad människan sår, det skall hon också skörda. 8. Den som sår i sitt kött skall av köttet skörda FÖRGÄNGELSE, men den som sår i Anden skall av Anden skörda EVIGT LIV. 9. och låt oss inte tröttna på att göra det goda, ty när tiden är inne skall vi skörda, OM vi inte ger upp.

Jak. 2: ²⁰ Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? ²¹ Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? ²² Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. ²³ Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän.²⁴ Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. ²⁵ Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? ²⁶ Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

VÅR rättfärdighet eller Jesus rättfärdighet?

Ibland kan vi läsa om att Jesus är vår rättfärdighet, och ibland kan vi läsa att det är VÅR rättfärdighet som gör oss rättfärdiga, så hur är det egentligen? Är vi frälsta pga Jesus rättfärdighet eller vår egen? Båda alternativen är egentligen rätt beronde på hur man menar.

1) Jesus (eller Gud Fader, eller hela treenigheten) är vår rättfärdighet på så sätt att han ju faktiskt ÄR helt igenom syndfri och dog som ett fullkomligt offer på korset för världens synder. Vi ju är fullständigt förlorade utan honom och hans blod. Under det gamla testamentets tid så kunde man visserligen inte ta del av Jesu blod eftersom Messias ankomst ännu låg i framtiden, men då kunde man bli renad och rättfärdig tack vare Guds barmhärtighet i och med att han i sin kärlek valt att ge förlåtelse för människornas synder när de visat detta med sann ånger och djuroffer. Det finns ingen förlåtelse för överträdelser av Guds lag utan blod. Idag när vi blivit renade och förlåtna har vi sedan den Helige Ande till hjälp som leder oss på rättfärdighetens väg – om vi bara vill. Väljer vi andens väg så syndar vi inte, men valet är vårt.

2) VÅR rättfärdighet handlar det om (efter att vi blivit förlåtna och renade) eftersom Gud sannerligen inte tänker leva rättfärdigt åt oss. Det är inte Guds ansvar att vi undviker synd utan vårt, och om det skulle hänga på Gud så skulle han förstås se till att ALLA levde rättfärdigt utan att misslyckas en enda gång. Inte heller har vi fått Jesus rättfärdighet överfört till oss på något sätt (som Luther lärde) utan det är endast VI som kan välja att hålla oss i vinträdet så att vi kan ge god frukt. VI måste klä oss i rättfärdighetens pansar och det kan vi göra om vi är i honom och om vi följer Anden i stället för köttet. Jesus renar oss när vi omvänder oss men han tänker INTE leva våra liv i stället för oss, och han överför INTE sitt rättfärdiga blod in i oss. VI måste hålla oss rena.

Men vad menas då med verser såsom denna?

Romarbrevet 10:3 De känner inte rättfärdigheten från Gud utan strävar efter att upprätta sin egen rättfärdighet och har inte underordnat sig rättfärdigheten från Gud.

Paulus försöker i Romarbrevet och andra brev få judarna att förstå att de inte är frälsta för att de omskär sig och lyder andra ceremoniella bud i Mose lag (eller andra bud) eftersom de i så fall måste se till att aldrig någonsin bryta något av de 613 judiska buden för att bli frälsta på den vägen. Vi är alltså inte frälsta pga gärningar och genom att samla poäng, utan genom TRO. Det betyder INTE att gärningar därför inte krävs överuvudtaget, utan det betyder att vi inte kan bli frälsta genom gärningar allena. Tror vi på Jesus så lyder vi honom! Att plötsligt börja leva totalt gudfruktigt kan aldrig rätta till de TIDIGARE synderna, och alltså krävs rening och tro. Judarna riskerade att fortsätta på den redan inslagna vägen och försökte vara duktiga i sig själva och utan Jesus, men det är en omöjlig väg.

1 Korinthierbrevet 7:19 Det har ingen betydelse om någon är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud.

Matt. 5:²⁰ Jag säger er att om ER rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

5 Mos. 6:²⁵ Det skall vara VÅR rättfärdighet, att vi noga följer alla dessa bud inför Herrens, vår Guds, ansikte så som han har befallt oss.

Ps. 7:¹ En klagopsalm av David, som han sjöng till Herren på grund av vad benjaminiten Kush hade sagt.—Döm mig, Herre, efter MIN rättfärdighet, efter den fullkomlighet som övertäcker MIG.

Psaltaren 18:21 Herren gjorde väl mot mig efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet lönade han mig.

Psaltaren 18:25 Därför har Herren lönat mig efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.

2 Kor. 9:¹⁰ Han som ger såningsmannen säd till att så och bröd till att äta, skall ge er säd och mångdubbla den och låta ER rättfärdighet bära god skörd. (Not. VI måste så…)

Hosea 10:12 Så ÅT ER i rättfärdighet, skörda efter kärlekens bud, bryt er ny mark. Det är tid att söka Herren, till dess han kommer och lär er rättfärdighet.

Hes. 18:^20 —Den rättfärdiges rättfärdighet skall vara HANS EGEN, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen

1 Mos. 30:³³ (Jakob) När du senare kommer för att med egna ögon se vad som har blivit min lön, då skall MIN rättfärdighet vara mitt vittne. Alla getter hos mig som inte är spräckliga eller brokiga och alla lamm som inte är mörka skall räknas som stulna.” ³⁴ ”Det är bra”, sade Laban. ”Det får bli som du har sagt.

2 Samuelsbokem 22:21 Herren gjorde väl med mig efter MIN rättfärdighet, efter mina händers renhet lönade han mig.—25 Därför har Herren lönat mig efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon

1 Kungaboken 8:32 må du då höra det i himlen och utföra ditt verk och skaffa dina tjänare rätt. Du skall förklara den skyldige skyldig och låta hans gärningar komma över hans huvud, men förklara den rättfärdige rättfärdig och låta honom få efter HANS rättfärdighet. (även 2 Krön 6:23)

Ordspråksboken 11:6 De redbaras rättfärdighet räddar dem, de trolösa fångas av sina begär.

Job menade att han var den som klädde sig i rättfärdighet och ansåg att han därför var rättfärdig i sina egna ögon (och Guds) eftersom han levde gudfruktigt och rättfärdigt. Jobs vänner kritiserade honom pga den ståndpunkten och det finns en klar likhet med situationen idag när de som menar att vi kan och ska leva rättfärdigt och utan synd då blir anklagade för att vara perfektionister, gärningslärare, fariséer, legalister och att inte behöva Gud. Men Gud menade att Job talade RÄTT och vredgades på Jobs vänner.

Job 29:14 I rättfärdighet klädde jag mig, den var min klädnad. Rättvisan var min mantel och huvudbonad.’

Job 32:1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han i sina egna ögon var rättfärdig.

Job 34:5 Ty Job har sagt: ”Jag är rättfärdig, men Gud har berövat mig min rätt.

Job 35:2 Tror du det är rätt att säga: ”Min rättfärdighet är större än Guds”

Job 35:7 Om du är rättfärdig, vad ger du honom, vad får han ta emot av din hand?

Job. 42:⁷ Sedan Herren hade talat dessa ord till Job, sade Herren till Elifas från Teman: ”Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort. ⁸ Tag er därför nu sju tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er, och min tjänare Job skall be för er. Jag skall visa nåd mot honom och inte göra mot er som er dårskap har förtjänat. Ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort.”

Andra verser om rättfärdighet

Upp. 19:7 Ty Lammets bröllop har kommit, och hans brud har gjort sig redo.⁸ Åt henne har givits att klä sig i skinande, rent linnetyg.” Linnetyget är DE HELIGAS rättfärdighet.

Matteus 23:28 Så är det också med er. Utanpå ser ni ut att vara rättfärdiga, men inuti är ni fulla av hyckleri och ondska

Lukas 1: 5 På den tiden då Herodes var kung i Judeen fanns det i Abias prästavdelning en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet. 6 De var båda rättfärdiga inför Gud och levde oförvitligt efter alla Herrens bud och föreskrifter.

Lukas 1:17 Han skall gå framför honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och omvända de olydiga till ett rättfärdigt sinnelag och så skaffa åt Herren ett folk som är berett.”

Lukas 18:⁹ För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra, berättade Jesus också denna liknelse:—¹³ Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet och bad: Gud, var nådig mot mig, syndare.¹⁴ Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.” (Fariséen höll sig kvar  sin synd genom att förakta andra, upphöja sig själv och inte omvända sig, medan publikanen bekände sina synder och omvände sig.)

Apostlagärningarna 24:25 Men då Paulus talade om rättfärdighet och självbehärskning och den kommande domen, blev Felix förskräckt och sade: ”Gå din väg för den här gången. När jag får tid skall jag kalla på dig.”

Efesierbrevet 4:24 Ni har iklätt er den nya människan, som är skapad till likhet med Gud, i sann rättfärdighet och helighet.

Efesierbrevet 6:14 Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar

Titus 2:¹¹ Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. ¹² Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är

Jakobsbrevet 3:18 Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.

1 Petrusbrevet 3:12 Ty Herrens ögon är vända till de rättfärdiga, och hans öron är öppna för deras böner. Men Herrens ansikte är vänt emot dem som gör det onda

Rättfärdighet i gamla testamentet

Jakobsbrevet 2:21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret?

1 Mosebok 18:¹⁸ Av Abraham skall det ju bli ett stort och mäktigt folk, och i honom skall alla folk på jorden bli välsignade. ¹⁹ Ty jag har utvalt honom för att han skall befalla sina barn och efterkommande att hålla sig till Herrens väg och handla rättfärdigt och rätt, så att Herren kan uppfylla sina löften till Abraham.”

5 Mosebok 24:13 Du måste ge honom panten tillbaka när solen går ner, så att han kan ha sin mantel på sig när han sover och så välsigna dig. Detta skall bli dig till rättfärdighet inför Herren, din Gud.

1 Kungaboken 3:6 Salomo svarade: ”Du har visat stor nåd mot din tjänare, min fader David, därför att han vandrade inför dig i sanning och rättfärdighet och med ärligt hjärta mot dig. Du bevarade åt honom denna stora nåd och gav honom en son som sitter på hans tron, så som det är i dag.

Ps. 15:¹ En psalm av David. Herre, vem får vistas i ditt tält,  vem får bo på ditt heliga berg?² Den som lever fullkomligt och handlar rättfärdigt, den som talar sanning av hjärtat,³ den som inte baktalar med sin tunga,inte handlar illa mot sin nästa  och inte vanärar sin granne,⁴ den som föraktar den förkastlige  men ärar dem som fruktar Herren,den som inte bryter sin ed  om än det blir till egen skada,⁵ den som inte driver ocker med sina pengar och inte tar mutor för att fälla den oskyldige. Den som handlar så skall aldrig vackla.

Ordspråksboken 10:2 Orätt vinning är till ingen nytta, men rättfärdighet räddar från döden

Ordspråksboken 10:16 Den rättfärdiges arbete leder till liv, den ogudaktiges vinning leder till synd.

Ordspråksboken 11:4 Ägodelar hjälper inte på vredens dag, men rättfärdighet räddar från döden

Ordspråksboken 11:19 Den som står fast i rättfärdighet vinner liv, den som far efter ont drar över sig död.

Ordspråksboken 12:10 Den rättfärdige vet hur hans boskap känner det, de ogudaktigas hjärtelag är grymt.

Ordspråksboken 12:22 Lögnaktiga läppar är en styggelse för Herren, de som handlar rättfärdigt behagar honom.

Ordspråksboken 12:26 Den rättfärdige väljer sitt sällskap, de ogudaktigas väg för andra vilse.

Ordspråksboken 13:6 Rättfärdighet bevarar den redbare, ondska fäller syndaren.

Ordspråksboken 20:7 Den rättfärdige lever i ostrafflighet, lyckliga är hans barn efter honom.

Ordspråksboken 21:21 Den som far efter rättfärdighet och godhet, finner liv, rättfärdighet och ära.

Ordspråksboken 25:26 Som en grumlad källa och en förorenad brunn är en rättfärdig som ger efter för en ogudaktig.

Ordspråksboken 29:16 När de ogudaktiga blir fler, frodas synden, men de rättfärdiga skall se deras fall.

Jesaja 3:10 Säg till den rättfärdige att det skall gå honom väl, ty sina gärningars frukt skall de äta.

Malaki 3:18 Då skall ni återigen se skillnad på rättfärdiga och gudlösa, på den som tjänar Gud och den som inte tjänar honom.

Jesaja 26:10 När den ogudaktige får nåd, lär han sig inte rättfärdighet. I det land där rätt skulle råda, handlar han orätt, han ser inte Herrens höghet.

Jesaja 28:17 Och jag skall låta rätten vara mätsnöret och rättfärdigheten sänklodet.

Jesaja 33:15 Den som vandrar i rättfärdighet och talar vad rätt är, den som föraktar det som vinns genom förtryck och som avhåller sina händer från att ta mutor, den som stoppar till sina öron för att inte höra om blodsgärningar och sluter sina ögon för att inte se det onda, ¹⁶ han skall bo på höjderna, klippfästen skall vara hans värn. Sitt bröd skall han få, vatten skall aldrig fattas honom.

Jesaja 48:1 Hör detta, ni av Jakobs hus, ni som är uppkallade efter Israels namn och flöt fram ur Juda källa,
ni som svär vid Herrens namn och bekänner er till Israels Gud, men inte i sanning och rättfärdighet.—-Så säger Herren, din återlösare, Israels Helige: Jag är Herren, din Gud, som lär dig vad nyttigt är, som leder dig på den väg du skall vandra. ¹⁸ O, att du hade lyssnat på mina bud! Då skulle frid flyta till dig som en ström och din rätt som havets vågor.¹⁹ Dina barn skulle då ha varit som sanden, din livsfrukt som de oräkneliga sandkornen. Deras namn skulle aldrig bli utrotat eller utplånat ur min åsyn.

Jesaja 51:7 Hör på mig, ni som känner rättfärdigheten, du folk, som har min undervisning i ditt hjärta. Frukta inte för människors smädelser, var inte rädd för deras hån.

Jesaja 56:1  Så säger Herren: Håll fast vid det som är rätt, handla rättfärdigt, ty min frälsning kommer snart, min rättfärdighet blir uppenbarad inom kort.

Jesaja 58:1Ropa med full hals, håll ej tillbaka. Höj upp din röst som en basun och förkunna för mitt folk dess överträdelse, för Jakobs hus dess synder. ² Väl söker de mig dag ut och dag in och vill ha kunskap om mina vägar, som om de vore ett folk som övar rättfärdighet och inte överger sin Guds domslut.—ja, dela ditt bröd åt den hungrige skaffa de fattiga och hemlösa en boning, kläd den nakne var du än ser honom och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod. ⁸ Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden och ditt helande visa sig med hast. Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet följa i dina spår.

Jesus tog inte vår synd på sig och att vi fick hans rättfärdighet

Vi kan inte vara rättfärdiga på samma gång som vi lever i synd – inte ens om vi är pånyttfödda kristna. Jesu blod täcker inte synder såvida vi inte omvänt oss ifrån dem, och vi ska inte tro att vi kan lura Gud för han ser våra hjärtan och också våra synder. Jesus var en gång tvungen att dö pga av våra synder så varför skulle synd i människornas liv helt plötsligt inte längre ha någon negativ effekt på våra själar efter att han dött på korset? Dog verkligen Jesus för att det skulle bli mindre problematiskt för oss att synda? Inget oheligt ska komma in i himmelriket och synd gör oss oheliga.

1 John 3:7 Kära barn, låt ingen bedra er. Den som GÖR rätt är rättfärdig, LIKSOM han är rättfärdig.

Abraham var inte svag i tron utan han var fullt övertygad om vad Gud lovat honom och lydde honom (Rom 4:19-21, Heb 11:8) och DÄRFÖR var hans tro räknad honom till rättfärdighet (Rom 4:22). Gud behövde inte låtsas att han var rättfärdig. Att få rättfärdighet tillräknad sig är liktydigt med att få alla sina synder förlåtna och Gud använder inte längre synderna emot oss. När en person kommer till Kristus i tro och omvändelse så förlåter Gud honom alla hans synder som han gjort i sitt förflutna (inte de synder som eventuellt ligger framför honom). Det är hans tro som är räknad till rättfärdighet (Rom. 4:5) och det står ingenting om att KRISTUS rättfärdighet skulle ha blivit överförd eller tillräknad oss. När vi blivit rättfärdiggjorda är den vår rättfärdighet som vi fått genom sann tro. Om Jesus rättfärdighet varit överförd till oss så hade det inneburit att gärningar varit nödvändiga för borttagande av synd även om det handlar om Jesus gärningar. Om ”tillräknad” skulle betyda ”överförd” när Gud ser på en oomskuren individ som om han vore omskuren (Rom. 2:26) så skulle det betyda att en persons omskärelse blivit överförd till en annan vilket är en absurd tanke. Den självklara förståelsen är snarare att de helt enkelt betraktas som omskurna och inte som att en persons omskärelse överförts till någon annan. Varken Jesus eller någon av hans apostlar lärde ut att Jesus rättfärdighet blivit överförd till oss, och inte heller de gamla kyrkofäderna före Augustinus. Bibeln talar mycket om att rättfärdighet tillräknas oss men aldrig att det skulle vara Jesus rättfärdighet som överförts till oss. ”Tillräknad” rättfärdighet betyder att bli betraktad som rättfärdig i och med att våra synder inte längre används emot oss (Ps. 31:1-2; Rom. 4:7-8). Gud ser helt klart de troendes dåliga gärningar i Uppenbarelseboken (Upp 2:2, 2:9; 2:13; 2:19; 3:1; 3:8; 3:15) och inte ”Jesus rättfärdighet som blivit tillräknad oss”. Vi kan inte lura Gud utan han ser oss precis som vi är. (Prov. 15:3; Eze. 8:12; 9:9; Jer. 32:19; Mal. 2:17; Heb. 4:13).

Men förlåtelse, rättfärdiggörelse, helgelse är villkorat av att vi har ett hjärta av omvändelse (Jes. 55:17; Hes. 18:32; Mk. 1:4; Lk. 13:3; 13:5; 24:47) och en tro från hjärtat. Slutlig frälsning får vi om vi står fasta till änden (Matt. 10:22; 24:13; Mk. 13:13; Apg 13:43; Apg 14:22; Heb. 3:6; 3:14; 2 Pet. 2:20). Omvändelse är när en person ändrar sitt sinne och bestämmer sig för att inte längre synda (Jes. 1:16; 55:7; Jn. 5:14; 8:11; 1 Kor. 15:34; Ef. 4:22-28), och tro är att acceptera sanningen och lyda av hjärtat. Idén att vi kan vara rättfärdiga i position och orättfärdiga i handling är helt emot vad skriften säger (1 Jn. 3:7; 3:10) och ignorerar villkoren för att få förlåtelse. Idén är en villolära (2 Pet. 2:1; Jude 1:4-5) som tyvärr har spridit sig i de flesta kyrkor. Jesus är upphovet till evig frälsning till alla som LYDER honom (Heb. 5:9). Det goda budskapet måste lydas (Rom. 2:8; 6:17; 10:16; Gal. 3:1; 5:7; 2 Tess. 1:8; 1 Pet. 4:17) och kristen är den som håller Guds bud (1 Jn. 2:3; 3:22; 5:2-3). Endast de som håller Guds bud kommer att ärva kungariket (Matt. 7:21; 19:17; 25:21, 23, 46; Lk. 10:28; Heb. 12:14; Upp. 22:14), medan alla syndare kommer att gnissla tänder utanför den heliga staden (Matt. 7:23; Lk. 13:27; Upp. 22:15). Guds vrede har inte respekt till person så den som syndar är orsak till Guds vrede och fördömelse (Jn. 3:19; Rom. 1:18, 2:6-11; Heb. 10:26-31; 1 Jn. 3:8, 3:15, 3:20; 2 Jn. 1:9).

Kristna är inte syndare: (Ps. 66:18; Jn. 9:31; 2 Kor. 6:14; 1 Tim. 1:9; Jas. 5:16; 1 Pet. 3:12; 4:18; 1 Jn. 3:22) utan kristna är heliga (Apg 9:13; 9:32; 9:41; 26:10; Rom. 1:7; 8:27; 12:13; 15:25-16; 15:26; 15:31; 16:2; 16:15; 1 Kor. 1:2; 6:1-2; 14:33; 16:1; 16:15; 2 Kor. 1:1; 8:4; 9:1; 9:12; 13:13; Ef. 1:1; 1:15; 1:18; 2:19; 3:8; 3:18; 4:12; 5:3; 6:18; Fil. 1:1; 4:22; Col. 1:2; 1:4; 1:12; 1:26; 1 Tess. 3:13; 2 Tess. 1:10; 1 Tim. 5:10; Filem. 1:5; 1:7; Heb. 6:10; 13:24; Jud. 1:3; 1:14; Upp. 5:8; 8:3-4; 11:18; 13:7; 13:10; 14:12; 15:3; 16:6; 17:6; 18:24; 19:8; 20:9). Kristna är de som TIDIGARE var olydiga (Tit. 3:3; 1 Pet. 3:20) men som inte är det längre (Rom. 6:17; Fil 2:12). Många kristna menar att vi aldrig kan sluta synda och måste synda tills uppståndelsen kommer och vi får nya kroppar, men kommer det bli någon ändring efter döden? Inte enligt Bibeln:

Upp 22:11. Den som gör orätt han FORTSÄTTER att göra orätt, och den som är oren han FORTSÄTTER att orena sig. Och den som är rättfärdig han fortsätter att vara rättfärdig och den som är helig han fortsätter att vara helig.

Predikanter som Albert Barnes, Asbury Lowrey, George Otis Jr., Gordon Olson, Michael Saia, Charles Finney etc talar alla emot idén att kunna gömma sina synder bakom Jesu blod. Exempel:

Holiness isn’t something you can borrow; you either have it or you don’t. The theological doctrine of imputed righteousness has been grossly distorted in our day. We are told that God looks at us through the blood of Christ and sees us as righteous, regardless of our actual state? Let’s stop kidding ourselves. God sees us exactly the way we are. If we are living in obedience, He sees it. If we are living selfish, unholy lives, we can be sure he sees that too. /George Otis Jr. (The God They Never Knew, Published by Mott Media, p. 40)

The doctrine of a literal imputation of Christ’s obedience or righteousness is supported by those who hold it, by such passages as the following: Rom. iv. 5-8.”But to him that worketh not, but believeth on him that justifieth the ungodly, his faith is counted for righteousness. Even as David also describeth the blessedness of the man, unto whom God imputed righteousness without works, saying, Blessed are they whose iniquities are forgiven, and whose sins are covered. Blessed is the man to whom the Lord will not impute sin.” But here justification is represented only as consisting in forgiveness of sin, or in pardon and acceptance. Again, 2 Cor. v. 19, 21. ”To wit, that God was in Christ, reconciling the world unto himself, not imputing their trespasses unto them; and hath committed unto us the word of reconciliation. For he hath made him to be sin for us, who knew no sin; that we might be made the righteousness of God in him.” Here again the apostle is teaching only his much-loved doctrine of justification by faith, in the sense that upon condition or in consideration of the death and mediatorial interference and work of Christ, penitent believers in Christ are forgiven and rewarded as if they were righteous.” (Charles Finney)

Paulus citerar i Romarbrevet 3 Psalm 32:6 där det står: ”såsom också David prisar den människa salig, vilken Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar” och det är den ceremoniella lagen där omskärelse ingår som Paulus framför allt har i tankarna, för självfallet skulle Paulus aldrig säga att vi kan vara rättfärdiga UTAN att lyda buden att inte mörda, stjäla, ljuga, begå äktenskapsbrott, osv.

Rom 4:4 Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänat.⁵ Men den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas HANS TRO till rättfärdighet. ⁶ Därför prisar också David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: ⁷ Saliga är de, vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är överskylda.⁸ Salig är den man som Herren inte tillräknar synd.⁹ Gäller denna saligprisning endast de omskurna eller även de oomskurna? Vi säger ju att tron räknades Abraham till rättfärdighet. ¹⁰ När blev den tillräknad honom? Sedan han blivit omskuren? Nej, det skedde medan han ännu var oomskuren. ¹¹ Han tog emot omskärelsens tecken som bekräftelse på rättfärdigheten genom tron, och den ägde han redan som oomskuren. Så skulle han vara fader till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem.

Rom. 3 visar att det handlar om Paulus redogörelse att det inte är omskärelsen och de judiska lagarna som frälser utan tron på Jesu blod. Om vi har gjort oss skyldiga till synder (vilket vi har) så hjälper det heller inte en människa att börja leva rättfärdigt (gärningar) eftersom den gamla synden först måste SONAS.  Det kan endast Jesu blod göra. Rom. 3 säger INTE att det inte är så noga längre med att lyda tio Guds bud, för det är PRECIS lika viktigt idag som det alltid har varit. Rom. 3. avslutas med:

Rom. 3:²⁹ Eller är Gud endast judarnas Gud? Är han inte också hedningarnas? Jo, också hedningarnas, ³⁰ lika säkert som Gud är en, han som förklarar den omskurne rättfärdig av tro och den oomskurne genom tro. ³¹ Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen. 

Jesu rättfärdighet blir vår rättfärdighet?

Reblogged from paulssonbloggen:

När man läser sig fram och studerar ordet tillsammans med alla, när man samtalar och skriver i olika forum får man uppfattningen om att "Jesus är vår rättfärdighet" - Att Jesus levt ett perfekt liv för och åt oss.
Jag skulle vilja poängtera i detta inlägg att vi varken får Jesu rättfärdighet "transfererad över" till oss eller att Jesus levt livet åt eller för oss.

Läs mer… 1 892 fler ord

RÄTTFÄRDIGHET som MANTEL eller TÄCKE som skyler vår synd?

Bibeln beskriver ibland rättfärdighet ihop med begrepp som mantel, klädnad, klädsel, osv, vilket kanske får några att tro att det mer eller mindre handlar om att Gud kastar över oss ett rättfärdighetstäcke som skyler våra synder bara vi har lite ”tro” i grunden. Men vi kan inte lura Gud som ser vår synd oavsett om vi är agnostiker eller kristna.

Vi kan undersöka de verser som har dessa kombinationer.

Först ut kommer ett av Guds bud till israel som handlar om att de måste visa barmhärtighet mot fattiga, och att de när de lånat ut pengar och fått någons mantel som pant måste de lämna tillbaka den innan dagen är slut, så att pantgivaren åtminstone har något att täcka sig med när han sover. Gud utlovar att ett sådant agerande visar på rättfärdighet inför honom. Notera att det alltså inte är Gud som sätter en rättfärdighetsstämpel utan motkrav. Vi är rättfärdig om vi lever rättfärdigt och inte annars:

5 Mos. 24:¹⁰ Om du ger ett lån åt din nästa, skall du inte gå in i hans hus och ta pant av honom. ¹¹ Du skall stanna utanför, och mannen som du har lånat åt skall bära ut panten till dig. ¹² Om det är en fattig man, skall du inte sova med manteln du fått i pant. ¹³ Du måste ge honom panten tillbaka när solen går ner, så att han kan ha sin mantel på sig när han sover och så välsigna dig. Detta skall bli dig till rättfärdighet inför Herren, din Gud.

Nedan kan vi se att Job (som Gud ansåg var fullkomlig pga hans agerande) klädde sig själv i rättfärdighet genom att hjälpa den fattiga, faderlösa, döende och änkor. Han var ögon åt blinda och fötter åt halta, och ha var en fader för nödställda och redde ut t o m ut problem för folk han inte kände. Job var alltså rättfärdig för att han visade sin tro med gärningar, och därför kan vi läsa att han själv klädde sig i rättfärdighet och hade den som klädnad i och med att han alltid var beredd att hjälpa alla nödställda.

Job. 29:12 Ty jag räddade den fattige som ropade, och den faderlöse som ingen hjälpare hade. ¹³ Den döende välsignade mig,  änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.¹⁴ I rättfärdighet klädde JAG mig, den var min klädnad. Rättvisan var min mantel och huvudbonad. ¹⁵ Jag var ögon åt den blinde och fötter åt den halte.¹⁶ Jag var en fader åt de nödställda, och den okändes sak redde jag ut. 

I Jesaja kan vi läsa profetior om Messias (Jesus), och det talas om hans frälsning (möjlighet att frälsa människor) och hans rättfärdighet som aldrig bryts ner eftersom han är rättfärdigheten själv. Jesus levde syndfritt under hela sitt liv och gav sitt liv på korset för människornas frälsning. Därför kan alla släkten bli frälsta genom honom och han är han vår Kung i evighet:

Jesaja 51:6 Lyft upp era ögon till himlen, och se på jorden därunder. Ty himlen skall försvinna som en rök och jorden nötas ut som en klädnad. Dess invånare skall dö som mygg. Men min frälsning skall förbli för evigt, min rättfärdighet skall inte brytas ner.—8 Ty mal skall förtära dem som en klädnad, mott skall äta dem som ylle. Men min rättfärdighet skall förbli för evigt, min frälsning från släkte till släkte.

Jesaja 59 är ett enda långt kapitel som handlar om hur israels missgärningar separerar dem från Gud – liksom många andra kapitel i Jesaja som handlar om samma sak. Notera Guds beskrivning (genom hans profet Jesaja) om hur ondskefullt hans utvalda folk valt att leva, vilket medför att Gud inte ens hör deras böner. De staplar synder på varandra, de lever i lögner, de går tänker onda tankar, deras överträdelser vittnar emot dem, de har gjort uppror mot Gud och förnekat honom. Därför står rättfärdigheten långt borta från dem:

Jes. 59:1 Se, Herrens hand är inte för kort, så att han ej kan frälsa,  hans öra är inte tillslutet, så att han ej kan höra.
2 Nej, det är era missgärningar  som skiljer er och er Gud från varandra, era synder döljer hans ansikte för er,så att han inte hör er. 3 Ty era händer är fläckade av blod, era fingrar av missgärning. Era läppar talar lögn, er tunga bär fram orättfärdighet.4 Ingen åberopar rättfärdighet, ingen dömer med sanning. På tomhet förtröstar de och talar lögn, de går havande med olycka och föder fördärv.5 De kläcker ut ormägg och väver spindelnät. Den som äter av deras ägg dör, och krossas ett sådant, kommer det ut en orm.6 Deras spindelnät duger inte till kläder, sig själva kan de inte skyla med vad de tillverkat. Deras verk är ondskans verk, deras händer utför våld. 7 Deras fötter hastar till det som är ont, de är snara att utgjuta oskyldigt blod. Deras tankar är fördärvets tankar, förödelse och förstöring råder på deras vägar.8 Fridens väg känner de inte,  rätten följer inte i deras spår. De går krokiga stigar,  ingen som går på dem vet vad frid är.9 Därför är rättvisan fjärran ifrån oss, rättfärdigheten når oss inte. Vi väntar på ljus, men se, mörker råder, på solsken, men vi vandrar i djupaste dunkel. — 12 Våra överträdelser inför dig är många, våra synder vittnar emot oss.  Ja, våra överträdelser har vi för våra ögon, vi känner våra missgärningar.13 Vi har gjort uppror och förnekat Herren, vi har vikit bort från vår Gud. Vi har talat förtryck och upproriskhet, lögnaktiga ord som vi tänkt ut i våra hjärtan har vi fört fram.14 Rättvisan trängs tillbaka, rättfärdigheten står långt borta, ja, sanningen vacklar på torget,  det som är rätt kan inte komma fram.15 Sanningen har försvunnit, och den som vänder sig ifrån det onda blir plundrad. Detta såg Herren, och det misshagade honom att ingen rättvisa fanns.

Men här kommer fortsättningen. Guds egen arm hjälpte honom med det folk som hela tiden strävat emot honom, och det handlar då om Messias, Guds son. Det står om Frälsaren ”Han klädde sig i rättfärdighet som i ett pansar och satte frälsningens hjälm på sitt huvud. Han klädde sig i hämndens dräkt som i en livklädnad och svepte in sig i nitälskan som i en mantel.” Frälsaren ska vedergälla människor efter deras gärningar och visa vrede mot sina motståndare. Det står att återlösaren ska komma från Sion, och de i Jakob som väljer att omvända sig ska bli räddade. Notera villkoret att det krävs omvändelse, och det betyder att de måste lämna sina synder och sina skamliga överträdelser bakom sig. Gud frälser aldrig de som lever i orättfärdighet.

16 Han såg att ingen trädde fram, han förundrade sig över att ingen grep in. Då hjälpte honom hans egen arm, och hans rättfärdighet understödde honom.17 Han klädde sig i rättfärdighet som i ett pansar och satte frälsningens hjälm på sitt huvud. Han klädde sig i hämndens dräkt som i en livklädnad och svepte in sig i nitälskan som i en mantel. 18 Efter deras gärningar skall han vedergälla dem. Vrede över hans motståndare,  vedergällning över hans fiender. Kustländerna skall han vedergälla för vad de har gjort.19 Så skall man frukta Herrens namn i väster och hans härlighet där solen går upp. När fienden bryter fram lik en flod, skall Herrens Ande driva honom på flykten. 20 Återlösaren skall komma till Sion och till dem i Jakob som vänder om från sin överträdelse, säger Herren. —

Några kapitel senare konfirmeras det att den som kommer från Edom och från Bosra är Messias, frälsaren som talar i rättfärdighet och som är mäktig att rädda människorna.

Jesaja 63:1 Vem är han som kommer från Edom, från Bosra i högröda kläder, så präktig i sin dräkt, så stolt i sin stora kraft? ”Det är jag som talar i rättfärdighet, jag som är mäktig att frälsa.”

Jesaja är Guds profet och smord till att predika glädjens och hoppets budskap för de som ödmjukar sig och som har förkrossade hjärtan. Till dem gäller Guds löften om en magnifik framtid. I stället för sorg ska de kläs i lovprisning, och pga deras ödmjuka inställning så ska de kallas rättfärdighetens terebinter. Herren hatar orättfärdigt rov, men de som omvänder sig med ärliga hjärtan är älskade av Gud och Jesaja fröjdar sig över att hans Gud klätt honom i frälsningens klädnad och svept in honom i rättfärdighetens mantel. Det gör inte Gud på måfå, och det räcker inte med lite ”tro” i grunden. Det som krävs är alltså förkrossade hjärtan, ödmjukhet och omvändelse. Då förlåter Gud de synder som hans folk israel (som kapitlen handlar om) gjort sig skyldiga till, för var och en som väljer att lämna sin tidigare olydnad och orättfärdighet för att i stället vandra med Gud.

Jes. 61:1 Herrens, Herrens Ande är över mig, ty Herren har smort mig till att predika glädjens budskap för de ödmjuka. Han har sänt mig att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta, att ropa ut frihet för de fångna och befrielse för de bundna—3 för att låta de sörjande i Sion få huvudprydnad i stället för aska, glädjens olja i stället för sorg, lovprisningens klädnad i stället för en modfälld ande. Och de skall kallas ”rättfärdighetens terebinter”, planterade av Herren till hans förhärligande—8 Ty jag, Herren, älskar det rätta och hatar orättfärdigt rov. Jag skall ge dem deras lön i trofasthet och sluta ett evigt förbund med dem.⁹ Deras släkte skall bli känt bland hednafolken, deras avkomma bland folkslagen. Alla som ser dem skall förstå att de är släktet som Herren har välsignat.—10 Jag gläder mig storligen i Herren, min själ fröjdar sig i min Gud, ty han har klätt mig i frälsningens klädnad och svept in mig i rättfärdighetens mantel, lik en brudgum med högtidsbindeln på sitt huvud, lik en brud som pryder sig med sina smycken.¹¹ Ty liksom jorden låter sina växter spira fram och en trädgård låter sin sådd växa upp, så skall Herren Herren låta rättfärdighet och lovsång växa upp inför alla hednafolk.

VI ombeds av Paulus att stå fasta, och klä oss i rättfärdighetens pansar. Han utlovar inte att Gud ska ordna detta åt oss, men om vi ser till att vi möter villkoren – vilket är sann omvändelse, tro och ett ödmjukt hjärta som vill vara Jesus troget – så utlovas vi KRAFT genom Guds nåd att stå emot djävulens alla pilar.

Efesierbrevet 6:14 Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar

Linnetyget erbjuds av Gud till de som omvänt sig och blivit renade i Jesu blod. Linnetyget är då givet som DE HELIGAS rättfärdighet. Det är alltså inte Jesus rättfärdighet som överförts till oss, utan det handlar om vår egen rättfärdighet. Inte så att vi på egen hand kan rena oss själva eller göra gott utan Andens hjälp, men NÄR vi blivit renade i Jesu blod så är ansvaret vårt eget att leva rättfärdigt, vilket vi kan tack vare Guds nåd (Titus 2:11-12).

Upp. 19:7 Ty Lammets bröllop har kommit, och hans brud har gjort sig redo.⁸ Åt henne har givits att klä sig i skinande, rent linnetyg.” Linnetyget är DE HELIGAS rättfärdighet.

Summerat så skulle Gud aldrig fara med osanning och kalla någon för rättfärdig och helig om personen faktiskt inte var det, och det är personens egna rättfärdiga gärningar som måste komma fram. Det är inte Gud som väljer ut några individer som han kastar en ”rättfärdighetsfilt” över så att syndernas täcks trots att de finns kvar, utan en person betraktas rättfärdig om han först omvänder sig och fortsätter att vandra i ljuset. Man är rättfärdig så länge som som man lever rättfärdigt, och inte en dag längre.

Men det är tack vare GUD som vi kan få våra synder raderade och glömda från vårt skuldkonto! Vi är helt förlorade utan hans barmhärtighet och eviga vilja att förlåta. Han vill leda oss på den smala vägen och all kraft finns i hans namn.

Läs gärna mina andra inlägg om rättfärdighet. 

Är vår rättfärdighet som en smutsig klädsel eller fläckad klädnad? (Jesaja 64:6)

Vi är alla orena, alla våra rättfärdiga gärningar är som en smutsig klädsel (Isaiah 64:6)

eller ”fläckad klädnad” som i 1917, eller ”filthy rags” som i KJV

Det här är den välkända ”fläckade klädnad-versen” som är så vanlig när man vill uttrycka att vi människor alltid är som små fula trasor inför Gud oavsett vad vi gör – vare sig vi är ateister eller kristna – och att t o m våra allra bästa gärningar ändå är som smutsiga klädnader i Guds ögon. Men det är INTE vad versen förmedlar om vi ska läsa hela sammanhanget. I samma kapitel kan vi läsa om människor som väntar på Gud och tänker på honom, och vi kan läsa om människor som övade (gjorde) rättfärdighet. Vi kan framför allt läsa skälet till att vissa människors rättfärdighet är som en smutsig klädnad inför Gud och det är pga MISSGÄRNINGAR. Synd separerar oss alltid från Gud och gör honom vred, och det gäller även om vi blandar onda och goda gärningar. Det är givet att vi anses som smutsiga inför Gud när vi syndar och inte anstränger oss för att göra bättring, och se på trasorna i bilden. Visst kan vi skymta olika grader av vita ytor, men vad spelar det för roll när det är så mycket smuts på dem? De betraktas ändå som smutsiga trasor även om det finns rena partier, och likadant är det med oss människor om vi blandar synd och goda gärningar. Här är hela sammanhanget:

Jesaja 64:4 Aldrig någonsin har man hört, aldrig har något öra uppfattat, aldrig har något öga sett en annan Gud än dig handla så mot dem som väntar på honom.⁵ Du kom för att hjälpa dem som ÖVADE RÄTTFÄRDIGHET med fröjd, dem som på dina vägar tänkte på dig. Men se, du blev vred, TY VI SYNDADE. Vi har gjort så länge; skall vi någonsin bli frälsta?⁶ Vi är alla orena, alla våra rättfärdiga gärningar är som en smutsig klädsel.Vi kommer alla att vissna som löv. Som löv förs bort av vinden kommer vi att föras bort av våra MISSGÄRNINGAR. ⁷ Det finns ingen som åkallar ditt namn, ingen som vaknar upp för att hålla sig till dig. Ty du har dolt ditt ansikte för oss, du låter oss gå under GENOM VÅR MISSGÄRNING.⁸ Men Herre, du är vår Fader.Vi är leret, och du är den som danat oss, vi är alla verk av din hand. ⁹ Var då inte måttligt vred, Herre, tänk inte för alltid på vår missgärning. Tänk på att vi alla är ditt folk.

I kapitlet direkt efter kan vi se ytterligare stöd för att det är MISSGÄRNINGAR och TROTS som orsakar så att Gud ser oss som orättfärdiga och smutsiga, och det bättre alternativet är förstås att upphöra med missgärningar. Gud vill inte att människor ska vara rebelliska och vandra på ett sätt som gör oss oheliga. Vi kan läsa nedan om människor som trotsar honom, som vandrar på den väg som inte är god, som följer sina egna tankar, som ständigt kränker honom som bär fram falska offer, som har oren mat på sina tallrikar, som utövar missgärningar, som hånar honom, som överger honom, som tillber falska gudar, som inte svarar när han ropar, som gör det som är ont, som misshagar honom, etc. Om sådana människor emellanåt slänger in några goda gärningar så skulle de ändå betraktas som rakt igenom onda:

Jesaja 65:1 Jag låter mig sökas av dem som inte frågade efter mig,jag låter mig finnas av dem som inte sökte mig. Till ett folk som inte åkallade mitt namn sade jag: ”Här är jag, här är jag.”Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett trotsigt folk,  som vandrar på den väg som inte är god, som följer sina egna tankar, ³ ett folk som ständigt kränker mig rakt i ansiktet. De bär fram offer i trädgårdar och tänder offereld på tegelaltaren,⁴ de har sitt tillhåll bland gravar och tillbringar nätter i undangömda nästen, äter svinkött och har oren mat i sina kärl. —6 Se, det står skrivet inför mig: Jag skall inte tiga, förrän jag har givit vedergällning,
ja, vedergällning i deras famn,⁷ både för deras egna missgärningar och för deras fäders, säger Herren. De som tände offereld på bergen och hånade mig på höjderna. Jag skall mäta upp i deras famn lönen för vad de tidigare har gjort.—¹¹ Men ni som överger Herren och glömmer mitt heliga berg, ni som dukar bord åt Gad och häller upp blandat vin åt Meni,¹² er har jag bestämt åt svärdet. Ni skall alla få böja er ner för att slaktas, DÄRFÖR att ni inte svarade när jag kallade, inte hörde när jag talade. Ni gjorde det som var ont i mina ögon och valde det som misshagade mig.¹³ Därför säger Herren Herren så: Se, mina tjänare skall äta, men ni skall hungra, mina tjänare skall dricka, men ni skall törsta, mina tjänare skall jubla, men ni skall stå med skam

Gud är således inte alls imponerad av några enstaka goda gärningar om vi för det mesta utövar synd. Som vi vet så är lydnad bättre än syndoffer. Om vi däremot bekänner våra synder och omvänder oss så renas vi från våra synder och betraktade som rättfärdiga inför Gud, eftersom vi inte längre har några synder på vårt syndkonto. Men skulle vi därefter återigen synda så är vi återigen betraktade som smutsiga inför Gud.

Vårt arbete anses som GOTT inför Gud OM vi lever rättfärdigt, och då betraktas vi INTE som en smutsig klädnad

Matt. 25:²¹ Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!

Apg 10:³⁴ Då började Petrus tala: ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, ³⁵ utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör

Rom. 2:⁶ Han skall ge var och en efter hans gärningar: ⁷ evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet,

Luke 6:⁴⁵ En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Ty vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.

2 Pet 2:7 Men han frälste den rättfärdige Lot, som plågades av de ogudaktigas utsvävande liv.

Predikaren 2:26 Åt den människa som är god i hans ögon ger han vishet och kunskap och glädje. Men åt syndaren ger han besväret att samla in och lägga på hög för att det skall ges åt den som är god i Guds ögon. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.