Bibeln uppmuntrar kristna att diskutera och framföra skäl för sin tro – apologetik

1 Petrus 3:¹⁵ — Var ALLTID beredda att SVARA VAR OCH EN som begär att ni FÖRKLARAR det hopp ni äger

Jakobsbrevet 5:20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ FRÅN DÖDEN och överskyler många synder.

Det är alltså inte fel av kristna att resonera, diskutera och lägga fram bra argument för sin tro, utan snarare något som uppmuntras i Bibeln.  Personer som inte alls är troende kan på det sättet låta sig övertygas om evangeliet och bli kristna, och personer som visserligen betraktar sig som kristna men som missuppfattat bibelsektioner kan bli upplysta och bli fria från sina villfarelser. Det gäller framför allt de personer som tror att de kan ha både sin synd och sin frälsning samtidigt. Det är heller inte fel att kristna försvarar sig mot felaktiga påståenden och rykten, men givetvis inom rimliga gränser. Vidare når vi sällan framgång om vi har en hård ton i våra diskussioner, och det gäller att inte sjunka till samma låga nivå som de vi diskuterar med om de väljer en aggressiv taktik. Om en diskussion verkar urarta och bli otrevlig för att en deltagare inte är mogen nog för en dialog så kanske det bästa alternativet är att upphöra med att diskutera, och vi får helt enkelt använda ett gott omdöme när vi avgör hur vi ska agera.

En ren iver behöver i sig inte betyda att dialogen urartar, utan kan vara ett tecken på ett brinnande intresse och det behöver inte vara fel, men det kan lätt missuppfattas som aggressivitet så det gäller att se upp. Var och en kanske tror att deras egen väg är den rätta (och konstigt vore det väl annars) men en bra dialog handlar om att lyssna trots att vi är helt övertygade om vår egen (rätta) åsikt. Kanhända att vi upptäcker att det vi alltid trott faktiskt inte har stöd i Bibeln? På så sätt fick jag själv ändra uppfattning gällande min syn på arvsynden som jag hela tiden tagit för given var sanningarnas sanning, men som jag upptäckte inte alls lärs ut i Bibeln – inte ens i Romarbrevet 5. Det började med en artikel som jag läste och som övertygade mig, men jag läste även diskussioner och apologetik och då blev jag ännu mer övertygad. Nu inser jag att idén är gnostisk och ingenting som de gamla kyrkofäderna (före Augustinus) lärde ut.

En del kanske tror att det är fel att diskutera med tanke på verserna nedan:

Lukas 9:⁵ Men om man inte tar emot er, lämna då den staden och skaka dammet av era fötter. Det skall vittna mot dem.” (+ Matt. 10:14 och Markus 6:11)

Matteus 7:6  Ge inte det heliga åt hundarna och kasta inte era pärlor för svinen. De trampar ner dem och vänder sig om och sliter sönder er.

Men då handlar det om människor som inte tar emot budskapet, stänger dörren och säger att de inte vill höra. Om man efter några försök märker hårda hjärtan som vägrar lyssna så slösar man förmodligen bort tiden på att diskutera med dem, och det är bättre att använda sin tid mer vist. Men vi måste hela tiden tänka på att det kanske finns andra lyssnare med i bilden. Det kan hända att den som du samtalar med är omöjlig att nå och visar det på alla tänkbara sätt, men det kan också hända att det finns andra lyssnande öron i samma rum och personer som är nyfikna på det du säger och börjar ta det till sig. Det är inte ens säkert att dessa lyssnare som lurar i bakgrunden ens yttrar sig, men ändå lyssnar på din argumentation och kanske tycker att den är rimlig. Det kan alltså vara på sin plats att predika med tanke på DEM. Vi ska använda vår tid VÄL. Upptäcker vi att det finns hopp kan det vara värt att fortsätta, men om du gjort flera försök och det är stängda dörrar överallt så måste du överväga om du kanske skulle sprida Guds ord på andra ställen där det finns mer hopp? Det finns helt enkelt gränser.

I Bibeln kan vi se att Paulus verkligen använde sin tid med att diskutera, argumentera, resonera och övertala människor.

Apg. 28:²³ De bestämde en dag för honom, och då kom ännu fler till hans bostad. För dem förkunnade han Guds rike och vittnade om det, och han försökte ÖVERTYGA dem om Jesus, både utifrån Mose lag och profeterna. Och det höll han på med från morgonen ända till kvällen. ²⁴ Somliga lät sig övertygas av hans ord, men andra ville inte tro.

Apg 15:15 Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. ² När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga.—⁷ Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade till dem: ”Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde, att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro.

Apg. 17: ² Till dem gick Paulus som han brukade, och under tre sabbater samtalade han med dem utifrån Skrifterna ³ och förklarade och visade att Messias måste lida och uppstå från de döda. Och han fortsatte: ”Denne Jesus som jag predikar för er, han är Messias.” ⁴ Några av dem blev övertygade och slöt sig till Paulus och Silas. Därtill kom ett stort antal greker som fruktade Gud och inte så få kvinnor av förnäm släkt.

Apg. 17:¹⁷ Han samtalade nu i synagogan med judarna och med dem som fruktade Gud och dessutom varje dag på torget med dem som han träffade där. ¹⁸ Även en del filosofer, både epikureer och stoiker, diskuterade med honom och en del sade: ”Vad kan den där pratmakaren vilja säga?” Andra sade: ”Han tycks vara en som förkunnar främmande gudar.” Detta sade de, eftersom han predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen.

Apg. 19:⁸ Sedan gick han in i synagogan och under tre månader PREDIKADE han frimodigt. Han samtalade med dem och försökte övertyga dem om det som hör till Guds rike. ⁹ Men där fanns några som förhärdade sig och inte ville tro utan talade illa om ‘den vägen’, så att alla hörde det. Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig, och varje dag HÖLL HAN SAMTAL i Tyrannus hörsal.¹⁰ Detta pågick under två år, så att alla som bodde i Asien, judar och greker, fick höra Herrens ord.

Det grekiska ordet dialegomai (1256 Strongs) betyder diskutera, resonera, argumentera, konversera, predika eller samtala med någon/några. Därifrån har vi fått vårt ord ”dialog”.  Dialegomai används inte i verserna ovan men här nedan ser du exempel på ordet används i Nya Testamentet. Tyvärr är Svenska Folkbibeln väldigt försiktig med ordet och väljer ofta att rätt och slätt översätta ordet med ”samtala”, men det säger inte så mycket vad slags samtal det handlar om. Det grekiska ordet ger uttryck för en resonerande samtalsform där man lägger fram argument för sin ståndpunkt för att få andra att förstå och låta sig övertygas. Jag gör en notering efter varje vers med hur ordet översätts i King James Bible  som här kommer närmare grundspråket.

Markus 9:³³ De kom till Kapernaum. När Jesus nu var hemma, frågade han dem: ”Vad var det ni talade om på vägen?” ³⁴ De teg, eftersom de på vägen hade TALAT med varandra om vem som var störst. 

KJV: disputed

Apg. 17:1 De tog vägen över Amfipolis och Apollonia och kom till Tessalonika, där judarna hade en synagoga. ² Till dem gick Paulus som han brukade, och under tre sabbater SAMTALADE han med dem utifrån Skrifterna ³ och förklarade och visade att Messias måste lida och uppstå från de döda.

KJV: reasoned

Apg. 17:¹⁷ Han SAMTALADE nu i synagogan med judarna och med dem som fruktade Gud och dessutom varje dag på torget med dem som han träffade där. ¹⁸ Även en del filosofer, både epikureer och stoiker, diskuterade med honom och en del sade: ”Vad kan den där pratmakaren vilja säga?” Andra sade: ”Han tycks vara en som förkunnar främmande gudar.” Detta sade de, eftersom han predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen.

KJV: disputed

Apg. 18:⁴ Varje sabbat förde han samtal i synagogan och övertygade både judar och greker.⁵ När Silas och Timoteus kom ner från Makedonien, var Paulus helt upptagen med att predika ordet och vittna för judarna att Jesus är Messias.

KJV: reasoned

Apg. 18:¹⁹ De kom till Efesus, och där lämnade han dem. Själv gick han in i synagogan och SAMTALADE med judarna.

KJV: reasoned

Apg. 19:⁸ Sedan gick han in i synagogan och under tre månader PREDIKADE han frimodigt. Han samtalade med dem och försökte övertyga dem om det som hör till Guds rike. ⁹ Men där fanns några som förhärdade sig och inte ville tro utan talade illa om ‘den vägen’, så att alla hörde det. Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig, och varje dag HÖLL HAN SAMTAL i Tyrannus hörsal.¹⁰ Detta pågick under två år, så att alla som bodde i Asien, judar och greker, fick höra Herrens ord.

KJV: disputing, disputing

Apg. 20:⁷ Den första dagen i veckan var vi samlade till brödsbrytelse. Paulus SAMTALADE med de församlade, och eftersom han skulle resa nästa dag, fortsatte han att tala ända till midnatt.⁸ Det fanns ganska många lampor i det rum på översta våningen, där vi var samlade. ⁹ I fönstret satt en ung man som hette Eutykus. Han föll i djup sömn när Paulus TALADE så länge, och i sömnen föll han ner från tredje våningen, och när man lyfte upp honom var han död.

KJV: preached, preaching

Apg. 24:¹² Varken i templet eller i synagogorna eller ute i staden har de sett mig DISKUTERA med någon eller ställa till oroligheter bland folket. ¹³ Och de kan inte heller bevisa inför dig vad de nu anklagar mig för.

KJV: disputing

Apg. 24:²⁵ Men då Paulus TALADE om rättfärdighet och självbehärskning och den kommande domen, blev Felix förskräckt och sade: ”Gå din väg för den här gången. När jag får tid skall jag kalla på dig.”

KJV: reasoned

Hebr. 12:⁵ Ni har glömt den UPPMANING ni får som söner: 

Min son, förakta inte Herrens tuktan och tappa inte modet, 

när du tuktas av honom.

KJV: speaketh

Judas 1:⁹ Men när ärkeängeln Mikael TVISTADE med djävulen om Moses kropp, vågade han inte uttala någon smädande dom över honom utan sade: ”Må Herren straffa dig.”

KJV: disputed

Se mer verser om tillrättavisning och varningar i den här bloggartikeln

Inte heller jag dömer dig, säger Jesus till kvinnan, men detta gäller endast STENINGEN

Förmodligen så uppmärksammar de flesta kristna att Jesus inte bara sa ”Inte heller jag dömer dig” till kvinnan som ertappats med otrohet i Joh. 8:11, utan han sade även ”synda inte härefter”. På svenska är tyvärr ordet ”härefter” inte särskilt heltäckande eftersom det inte särskilt starkt visar att kvinnan faktiskt syndat. På grekiska blir effekten tydligare eftersom det grekiska ordet ”méketi” snarare betyder ”inte längre” och i King James Bible är det översatt med ”sin no more”. Kvinnan var helt klart en syndare. När Jesus säger ”Inte heller jag dömer dig” så uppfattar en del det som att Jesus förlåter henne oavsett om hon omvänt sig eller ej, men det skulle ju betyda att Jesus ger stöd till att vi kan tjäna Gud och Mammon och ändå vara frälsta.

Men Bibeln har ju lärt oss att vi inte kan tjäna två herrar och att vi är slavar under den vi lyder, så hur skulle en kvinna som lever i oomvänd otrohet kunna vara frälst? (Och det har ingenting med GT eller NT att göra för även gamla testamentet lär att orättfärdighet separerar oss från Gud.) När Jesus säger att inte heller han dömer kvinnan så syftar han endast på idén med STENINGEN. Fariséernas fråga gällde ju om inte Mose lag skulle följas i detta fall, men pga Jesus lysande svar (och Jesus står över lagen) så väljer fariséerna att lämna platsen och visar genom detta att de inte dömer kvinnan till stening trots allt. Inte heller Jesus gör det. Men Jesus INTE ”Inte heller jag anklagar dig vad gäller den synd du gjort dig skyldig till i ditt liv för jag anser att du kan vara frälst samtidigt som du lever i synd”. Självklart säger inte Jesus något liknande. Jesus dömer henne inte enligt MOSE LAG, i 3 Mos. 20:10 och 5 Mos. 22:22, till straffet ”stening”, MEN han säger inte att hon inte är skyldig inför Gud för den synd hon faktiskt är skyldig till. Det är bara själva ”steningen” som Jesus säger nej till. Kvinnan måste stå inför Guds domstol som alla andra en dag.

Inte heller säger Jesus ”döm aldrig någonsin” eller ”alla människor syndar ständigt (ja, förutom han själv förstås) så det finns ingen skillnad mellan den här kvinnan och andra”. Bibeln säger på ett annat håll att när vi dömer så ska vi döma rättvist, så visst för vi döma. Om vi aldrig fick döma skulle vi heller aldrig kunna tillrättavisa någon. Vad gäller synden så måste vi inte synda, och det finns alltid ett alternativ att inte göra det.

Jesus svar till fariséerna var väl uttänkt, eftersom han i princip inte kunde säga vare sig ja eller nej utan att hamna i knipa hos fariséerna och allmänheten. Skulle han säga ”nej” till att lyda Mose lag så anklagar förstås fariséerna honom för att bryta den gudomliga lagen och ser bevis för att han INTE kan vara Messias, och skulle han säga ”ja” till att lyda Mose lag så går han emot den romerska överheten som har ensamrätt på att bevilja dödsstraff, och han kan då ses som politisk rebell.

Jag vill gärna tro att kvinnan gladde sig åt mötet med Jesus och att hon insåg att han verkligen hade auktoritet från Fadern, likaså att hon syndat och att hon då beslöt sig för att omvända sig och börja leva i ljuset. Detta beslut kan ha inträffat efter mötet, och Gud är alltid trofast. Ber vi om förlåtelse för våra synder och omvänder oss från hjärtat, oavsett hur djup vår synd är, så förlåter Gud. Men detta är alltjämt villkoret! Omvändelse först och sedan förlåtelse genom Guds barmhärtighet och nåd. Inte tvärt om! Gud skulle aldrig tänka tanken att förklara oss RENADE om vi inte i sanning var renade och vi kan inte bli renade såvida inte synden är helt försvunnnen från våra liv. Den kan inte försvinna såvida vi inte först ber om förlåtelse och omvänder oss. Först då kan vi bli renade i Jesu blod. Och detta är inte ”att frälsa sig själv” eller ”frälst pga gärningar”.

Vi vill ibland gärna tänka oss Jesus som den som gör vägen till sitt rike VÄLDIGT bred, och att han ser mellan fingrarna vad gäller synden, men Jesus kompromissade aldrig vad gäller synden. Han sa:

Matt 7:21. Inte skall var och en komma in i himmelriket, som säger till mig: Herre, Herre, utan den som gör min Faders vilja, som är i himlen.

John 14:21Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig, han skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom, och skall uppenbara mig för honom. 22.Judas, inte Iskariot, sade då till honom: Herre, hur kommer det sig att du vill uppenbara dig för oss och inte för världen? 23. Jesus svarade och sade till honom: Om någon älskar mig, skall han hålla mitt ord. Och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. 24. Men den som inte älskar mig, han håller inte mina ord. Och det ord ni hör är inte mitt, utan Faderns, som har sänt mig.

Matteus 5:30
Och om din högra hand är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kommer till Gehenna

Matteus 18:8
Om nu din hand eller din fot är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att ingå i livet lytt eller halt, än att hava båda händerna eller båda fötterna i behåll och kastas i den eviga elden.

Sammanhanget i Johannes 8

1. Jesus gick till Oljeberget. 2. Tidigt på morgonen kom han åter till templet, och allt folket kom till honom. Och han satte sig ner och undervisade dem.3. Då förde de skriftlärda och fariséerna till honom en kvinna, som var ertappad med hor. Och när de hade fört fram henne, 4. sade de till honom: Mästare, denna kvinna har på bar gärning blivit ertappad med hor.5. Och Mose har befallt oss i lagen, att sådana skall stenas. Men vad säger du? 6. Detta sade de för att fresta honom, för att de skulle ha något att anklaga honom för. Då böjde Jesus sig ner och skrev med fingret på jorden. 7. När de nu stod fast vid sin fråga, reste han sig upp och sade till dem: Den av er som är utan synd kastar första stenen på henne. 8. Och han böjde sig åter ner och skrev på jorden. 9. När de hörde detta kände de sig överbevisade av samvetet, och gick ut, den ene efter den andre, de äldste först ända till de sista, och Jesus blev lämnad ensam med kvinnan, som stod kvar där. 10. När Jesus reste sig upp och inte såg någon utom kvinnan, sade han till henne: Kvinna, var är dina åklagare? Har ingen dömt dig? 11. Hon sade: Herre, ingen. Då sade Jesus: Inte heller jag dömer dig. Gå och synda inte härefter (sin no more, KJV).12. Åter talade Jesus till dem, och sade: Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan skall ha livets ljus. 

Bibelverser om tillrättavisning och korrigering

Det är inte alltid vist att hålla tyst för att man är rädd att ”orsaka splittring”. Ibland är det mer obibliskt att INTE korrigera andras beteenden/påståenden och det kan t o m vara på sin plats att kraftigt tillrättavisa. Bibeln säger att det är den som sprider falska läror som är den som orsakar splittring, och vi är ansvariga för att inte låta sådana läror komma in i kyrkorna och/eller sprida sig. Det betyder att om en församling i år efter år levt med irrläror och levt i frid och enighet kring dessa, så är DU ingen irrlärare om du försöker tillrättavisa, förmana och argumentera för att församlingen tyvärr inte predikar det sanna ordet. Det kan absolut bli så att du orsakar division och stridigheter, men om det är du som predikar det sanna ordet och inte de andra så är det inte du som är boven. Därmed inte sagt att det är en god idé att gå på som en ångvält och vara arrogant och osmidig när man förmanar. Men om vi inte reagerar på uppenbarliga villoläror (inte petitesser) så är det detsamma som att tillåta dessa människor att lura ännu fler, och det kan betyda FÖRLORADE SJÄLAR och likaså att vi får blod på våra händer. Vi måste därför vara på vår vakt och inte lura oss själva genom att tro att vi bara är artiga och snälla genom att inte förmana. Det är inte alls särskilt kärleksfullt att säga till en person att allt är väl med hans själ trots att så inte är fallet.

På samma sätt är det ovist att kraftigt tillrättavisa människor när situationen inte kräver det. Om idén är att få människor att lyssna så tjänar det inget syfte att behandla dem så burdust att de slutar lyssna och vänder dig ryggen. Paulus verkar ha vetat  hur man ska lägga orden vid olika situationer även om han ibland hamnade i svårigheter och/eller talade inför döva öron oavsett hur han uttryckte sig. När han tilltalade atenarna på Aeropagen så började han inte med att berätta för dem att de var en samling avgudadyrkare med livsfarliga villoläror och på väg till helvetet (även om detta är sant). Han nämnde inte ens med särskilt många ord att de var vilse i sin tro (han berättade för dem att de var ”gudadyrkare” – ”superstituous” i KJV) men han berättade för dem att den ”okända Gud”  som de hade bett till var den som Paulus ville berätta för dem om (Acts 17:23). Så han lyckades få deras uppmärksamhet utan att vare sig förolämpa dem eller kompromisa med skriften. Paulus varnade för ofruktsamma diskussioner men det finns många tillfällen när diskussioner och debatter kan vara till nytta. Paulus själv spenderade en hel del tid att diskutera med människor.

Apg 17:16 ¹⁶ Medan Paulus väntade på dem i Athen, blev han upprörd i sin ande, när han såg hur fylld staden var med avgudabilder. ¹⁷ Han samtalade nu i synagogan med judarna och med dem som fruktade Gud och dessutom VARJE DAG på torget med dem som han träffade där. ¹⁸ Även en del filosofer, både epikureer och stoiker, DISKUTERADE med honom och en del sade: ”Vad kan den där PRATMAKAREN vilja säga?” Andra sade: ”Han tycks vara en som förkunnar främmande gudar.” Detta sade de, eftersom han predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen.

Apg 19:⁸ Sedan gick han in i synagogan och under tre månader predikade han frimodigt. Han samtalade med dem och FÖRSÖKTE ÖVERTYGA DEM om det som hör till Guds rike. ⁹ Men där fanns några som förhärdade sig och inte ville tro utan talade illa om ‘den vägen’, så att alla hörde det. Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig, och VARJE DAG HÖLL HAN SAMTAL i Tyrannus hörsal.¹⁰ Detta pågick under två år, så att alla som bodde i Asien, judar och greker, fick höra Herrens ord.

Apg 15:15 Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. ² När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga.—⁷ Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade till dem: ”Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde, att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro.

Apg. 28:²³ De bestämde en dag för honom, och då kom ännu fler till hans bostad. För dem förkunnade han Guds rike och vittnade om det, och han försökte övertyga dem om Jesus, både utifrån Mose lag och profeterna. Och det höll han på med från morgonen ända till kvällen. ²⁴ Somliga lät sig övertygas av hans ord, men andra ville inte tro.

När vi talar så bör vi behandla andra människor som vi själva vill bli behandlade, och om vi talar med respekt och tålamod så kan vi komma långt. Men här kommer först några verser som handlar om att tillrättavisa.

TILLRÄTTAVISNING

Nya Testamentet

Lukas 12:51Menen I att jag har kommit för att skaffa frid på jorden? Nej, säger jag eder, fastmer söndring.

Lukas 17:3Tagen eder till vara! Om din broder försyndat sig, så tillrättavisa honom; och om han då ångrar sig, så förlåt honom. 4Ja, om han sju gånger om dagen försyndar sig mot dig och sju gånger kommer tillbaka till dig och säger: ’Jag ångrar mig‘ så skall du förlåta honom.»

Apg 20:28Så haven nu akt på eder själva och på hela den hjord i vilken den helige Ande har satt eder till föreståndare, till att vara herdar för Guds församling, som han har vunnit med sitt eget blod. 29Jag vet, att sedan jag har skilts från eder svåra ulvar skola komma in bland eder, och att de icke skola skona hjorden. 30Ja, bland eder själva skola män uppträda, som tala vad förvänt är, för att locka lärjungarna att följa sig.31Vaken därför, och kommen ihåg att jag i tre års tid, natt och dag, oavlåtligen under tårar har förmanat var och en särskild av eder.

Rom. 16:17Men jag förmanar eder, mina bröder, att hava akt på dem som vålla tvedräkt och kunna bliva eder till fall, i strid med den lära som I haven inhämtat; dragen eder ifrån dem. 18Ty sådana tjäna icke vår Herre Kristus, utan sin egen buk; och genom sina milda ord och sitt fagra tal bedraga de oskyldiga människors hjärtan.

1 Tim.1:3Jag bjuder dig, nu såsom när jag for åstad till Macedonien, att stanna kvar i Efesus och där förmana somliga att icke förkunna främmande läror  4eller akta på fabler och släktledningshistorier utan ände, som ju snarare vålla ordstrider än främja den Guds ordning som kommer till fullbordan i tron. 5Och förmaningens ändamål är kärlek av ett rent hjärta och av ett gott samvete och av en oskrymtad tro. 6Från dessa stycken hava somliga farit vilse och vänt sin håg till fåfängligt tal -- 7människor som vilja vara lärare i lagen, fastän de icke förstå ens vad de själva tala, eller vad de ting äro, som de med sådan säkerhet orda om. 8Men vi veta att lagen är god, om man nämligen brukar den såsom lagen bör brukas,

1 Tim. 5:1En äldre man må du icke tillrättavisa med hårda ord; du bör tala till honom såsom till en fader. Till yngre män må du tala såsom till bröder, 2till äldre kvinnor såsom till mödrar, till yngre kvinnor såsom till systrar, i all renhet.

1 Tim 5:19Upptag intet klagomål mot någon av de ÄLDSTE, om det icke styrkes av två eller tre vittnen. 20Men begår någon en synd, så skall du inför alla förehålla honom den, så att också de andra känna fruktan.

2 Tim. 2:23Men undvik dåraktiga och barnsliga tvistefrågor; du vet ju att de föda av sig strider. 24Och en Herrens tjänare bör icke strida, utan vara mild mot alla, väl skickad att undervisa, tålig när han får lida. 25Han bör med saktmod tillrättavisade motspänstiga, i hopp att Gud till äventyrs skall förläna dem bättring, så att de komma till kunskap om sanningen, 26och i hopp att de så skola bliva nyktra och därigenom befrias ur djävulens snara; ty av honom äro de fångade, så att de göra hans vilja

2 Tim. 4:2Predika ordet, träd upp i tid och otid, bestraffa tillrättavisa, förmana med allt tålamod och med undervisning i alla stycken. 3Ty den tid kommer, då de icke längre skola fördraga den sunda läran, utan efter sina egna begärelser skola samla åt sig lärare hoptals, alltefter som det kliar dem i öronen, 4en tid då de skola vända sina öron från sanningen, och i stället vända sig till fabler.

1 Tess.5:13Låten dem vara eder övermåttan kära, för det verks skull som de utföra. Hållen frid inbördes. 14Vi bjuda eder, käre bröder: Förmanen de oordentliga, uppmuntren de klenmodiga, tagen eder an de svaga, visen tålamod mot var man. 15Sen till, att ingen vedergäller någon med ont för ont; faren fastmer alltid efter att göra vad gott är mot varandra och mot var man.16Varen alltid glada.

2 Tess. 3:14Men om någon icke lyder vad vi hava sagt i detta brev, så märken ut för eder den mannen, och haven intet umgänge med honom, på det att han må blygas. 15Hållen honom dock icke för en ovän, utan förmanen honom såsom en broder.

Efesierbrevet 5:11Och haven ingen delaktighet i mörkrets gärningar, som icke giva någon frukt, utan avslöjen dem fastmer.

Kol. 1: 28Och honom förkunna vi för vår del, i det vi förmana var människa och undervisa var människa med vishet, för att kunna ställa fram var människa såsom fullkomlig i Kristus.

Kol. 2:8 Sen till, att ingen får bortföra eder såsom ett segerbyte genom sin tomma och bedrägliga ”vishetslära”, i det att han åberopar fäderneärvda människomeningar och håller sig till världens ”makter” och icke till Kristus.

Titus 1:⁷Ty en församlingsföreståndare bör vara oförvitlig, såsom det höves en Guds förvaltare, icke självgod, icke snar till vrede, icke begiven på vin, icke våldsam, icke sniken efter slem vinning. ⁸Han bör fastmer vara gästvänlig, nitälska för vad gott är, leva tuktigt, rättfärdigt, heligt och återhållsamt;⁹han bör hålla sig stadigt vid det fasta ordet, såsom han har fått lära det, så att han är mäktig både att förmana medelst den sunda läran och att vederlägga dem som säga emot.¹⁰Ty många finnas som icke vilja veta av någon myndighet, många som föra fåfängligt tal och bedraga människors sinnen; så göra i synnerhet de omskurna.¹¹På sådana bör man tysta munnen, ty de förvilla hela hus genom att för slem vinnings skull förkunna otillbörliga läror.¹²En av dem, en profet av deras eget folk, har sagt: »Kreterna, lögnare jämt, äro odjur, glupska och lata.»¹³Och det vittnesbördet är sant. Du skall därför strängt tillrättavisa dem, så att de bliva sunda i tron¹⁴och icke akta på judiska fabler och vad som påbjudes av människor som vända sig från sanningen.

Titus 2:¹⁵Så skall du tala; och du skall förmana och tillrättavisa dem med all myndighet. Låt ingen förakta dig.

Titus 3:8Detta är ett fast ord, och jag vill att du med kraft vittnar härom, för att de som sätta tro till Gud må beflita sig om att rätt utöva goda gärningar. Sådant är gott och gagneligt för människorna.  9Men dåraktiga tvistefrågor och släktledningshistorier må du undfly, så ock trätor och strider om lagen; ty sådant är gagnlöst och fåfängligt.  10En man som kommer partisöndring åstad må du visa ifrån dig, sedan du en eller två gånger har förmanat honom;  11ty du vet att en sådan är förvänd och begår synd, ja, han har själv fällt domen över sig.

Heb 3:12Sen därför till, mina bröder, att icke hos någon bland eder finnes ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande Guden, 13utan förmanen varandra alla dagar, så länge det heter »i dag», på det att ingen av eder må bliva förhärdad genom syndens makt att bedraga.

2 Peter 2:1Men också falska profeter uppstodo bland folket, likasom jämväl bland eder falska lärare skola komma att finnas, vilka på smygvägar skola införa fördärvliga partimeningar och draga över sig själva plötsligt fördärv, i det att de till och med förneka den Herre som har köpt dem.  2De skola få många efterföljare i sin lösaktighet, och för deras skull skall sanningens väg bliva smädad. 3I sin girighet skola de ock med bedrägliga ord bereda sig vinning av eder. Men sedan länge är deras dom i annalkande, den dröjer icke, och deras fördärv sover icke.

2 Joh 1:10Om någon kommer till eder och icke har den läran med sig, så tagen icke emot honom i edra hus, och hälsen honom icke. 11Ty den som hälsar honom, han gör sig delaktig i hans onda gärningar.

Gamla Testamentet

Ords.17:14Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst; håll därför inne, förrän kivet har brutit ut. 15Den som friar den skyldige och den som fäller den oskyldige, de äro båda en styggelse för HERREN.

2 Krönikerboken 19:10Och så ofta någon rättssak drages inför eder av edra bröder, som bo i sina städer, det må gälla dom i en blodssak eller eljest tillämpning av lag och bud, stadgar och rätter, då skolen I varna dem, så att de icke ådraga sig skuld inför HERREN, varigenom förtörnelse kommer över eder och edra bröder. Så skolen I göra, för att I icke mån ådraga eder skuld.

Malaki 2:17I trötten ut HERREN med edert tal. Nu frågen I: »Varmed trötta vi då ut honom?» Jo, därmed att I sägen: »Den som gör ont är ändå god i HERRENS ögon, och till sådana har han behag. Ty varför kommer icke eljest domens Gud?»

Hesekiel 13:22Eftersom I genom lögnaktigt tal haven gjort den rättfärdige försagd ihjärtat, honom som jag ingalunda ville plåga, men däremot haven styrkt den ogudaktiges mod, så att han icke vänder om från sin onda väg och räddar sitt liv,

Hesekiel 3:17»Du människobarn, jag har satt dig till en väktare för Israels hus, för att du å mina vagnar skall varna dem, när du hör ett ord från min mun. 18Om jag säger till den ogudaktige: ‘Du måste dö’ och du då icke varnar honom, ja, om du icke säger något till att varna den ogudaktige för hans ogudaktiga väg och rädda hans liv, då skall väl den ogudaktige dö genom sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand.19Men om du varnar den ogudaktige och han likväl icke vänder om från sin ogudaktighet och sin ogudaktiga väg, då skall visserligen han dö genom sin missgärning, men du själv har räddat din själ.20Och om en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdighet och gör vad orätt är, så skall jag lägga en stötesten i hans väg, och han skall dö. Om du då icke har varnat honom, så skall han väl dö genom sin synd, och den rättfärdighet som han förr har övat skall icke varda ihågkommen, men hans blod skall jag utkräva av din hand.21Men om du har varnat den rättfärdige, för att han, den rättfärdige, icke skall synda, och han så avhåller sig från synd, då skall han förvisso få leva, därför att han lät varna sig, och du själv har då räddat din själ.»

Ords. 9:8Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig. 9Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.

Ords. 19:25Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.

Ords. 25:12Såsom en gyllene örring passar till ett bröstspänne av fint guld, så passar en vis bestraffare till ett hörsamt öra.

Ords. 24: 24Den som säger till den skyldige: »Du är oskyldig», honom skola folk förbanna, honom skola folkslag önska ofärd. 25Men dem som skipa rättvisa skall det gå väl, och över dem skall komma välsignelse av vad gott är.

Ords. 27:5Bättre är öppen tillrättavisning än kärlek som hålles fördold.

Ords. 28: 23Den som tillrättavisar en avfälling skall vinna ynnest, mer än den som gör sin tunga hal.

MER OM ATT KORRIGERA MED RESPEKT

Galaterbrevet 6:1Mina bröder, om så händer att någon ertappas med att begå en försyndelse, då mån I, som ären andliga människor, upprätta honom i saktmods ande.Och du må hava akt på dig själv, att icke också du bliver frestad.

Matteus 18:15Men om din broder försyndar sig, så gå åstad och förehåll honom det enskilt. Om han då lyssnar till dig, så har du vunnit din broder. 16Men om han icke lyssnar till dig, så tag med dig ännu en eller två, för att ‘var sak må avgöras efter två eller tre vittnens utsago’. 17Lyssnar han icke till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han ej heller till församlingen, så vare han för dig såsom en hedning och en publikan.

2 Tim 2:23Men undvik dåraktiga och barnsliga tvistefrågor; du vet ju att de föda av sig strider. 24Och en Herrens tjänare bör icke strida, utan vara mild mot alla, väl skickad att undervisa, tålig när han får lida. 25Han bör med saktmod tillrättavisa de motspänstiga, i hopp att Gud till äventyrs skall förläna dem bättring, så att de komma till kunskap om sanningen, 26och i hopp att de så skola bliva nyktra och därigenom befrias ur djävulens snara; ty av honom äro de fångade, så att de göra hans vilja

Kolosserbrevet 3:12 Så kläden eder nu såsom Guds utvalda, hans heliga och älskade, i hjärtlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, saktmod, tålamod. 13 Och haven fördrag med varandra och förlåten varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit eder, så skolen ock I förlåta. 14 Men över allt detta skolen I ikläda eder kärleken, ty den är fullkomlighetens sammanhållande band. 15 Och låten Kristi frid regera i edra hjärtan; ty till att äga den ären I ock kallade såsom lemmar i en och samma kropp. Och varen tacksamma. 16 Låten Kristi ord rikligen bo ibland eder; undervisen och förmanen varandra i all vishet, med psalmer och lovsånger och andliga visor, och sjungen med tacksägelse till Guds ära i edra hjärtan.

1 Peter 3:15 Och I skolen alltid vara redo att svara var och en som av eder begär skäl för det hopp som är i eder, dock med saktmod och i fruktan 16och med ett gott samvete, så att de som smäda eder goda vandel i Kristus komma på skam, i fråga om det som de förtala eder för.

Titus 3: 2att de icke må smäda någon, icke vara stridslystna, utan vara fogliga, och att de i allt skola visa sig saktmodiga mot alla människor.

Jakob 4:11Förtalen icke varandra, mina bröder. Den som förtalar en broder eller dömer sin broder, han förtalar lagen och dömer lagen. Men dömer du lagen, så är du icke en lagens görare, utan dess domare.

Jakob 3:16Ty där avund och genstridighet råda, där råder oordning och allt vad ont är. 17Men den vishet som kommer ovanifrån är först och främst ren, vidare fridsam, foglig och mild, full av barmhärtighet och andra goda frukter, fri ifrån tvivel, fri ifrån skrymtan.  18Och rättfärdighetens frukt kommer av en sådd i frid, dem till del som hålla frid.

Galaterbrevet 5:22Andens frukt åter är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet, 23saktmod, återhållsamhet. Mot sådant är icke lagen.

1 Kor.13:4Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke. 5Den skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull.

Ords. 15:1Ett mjukt svar stillar vrede, men ett hårt ord kommer harm åstad.

Kristna får DÖMA, men vi ska döma rättfärdigt

Det finns ett missförstånd bland kristna att vi absolut aldrig får döma någon under några omständigheter, men det förbjuder inte Bibeln. Däremot är det viktigt att vi inte är hycklare (dömer andra för deras synd medan vi syndar själva) eller att vi dömer i fel sammanhang och/eller på felaktigt sätt. Det finns en risk att man i sin välvilja är så rädd för att döma någon att man inte ens påtalar och korrigerar uppenbara synder hos sina systrar och bröder, vilket är förargligt.

Om det är uppenbart att medkristna lever i synd så vore det ganska själviskt att aldrig någonsin ”döma” dem genom att försöka få dem att ändra sina liv. Älskar vi människor vill vi gärna göra vad vi kan för att få dem på rätt väg igen. Synd leder ju till döden, så inte kan vi sitta och göra ingenting medan de går mot avgrunden. Men samtidigt måste detta göras på rätt sätt.

Johannes 7:²⁴ Döm inte efter skenet, utan fäll en rätt dom!

Ordspråksboken 31:9 Öppna din mun och döm rättfärdigt, skaffa den betryckte och fattige rätt.

Ordspråksboken 24:23 Dessa ord är också av visa män. Att ha anseende till personen när man dömer är orätt.

Andra verser kanske till synes verkar lära oss att INTE döma, men om vi ser till sammanhanget så ser vi att det handlar om att vi inte ska döma OM vi inte klart kan se hela bilden, och framför allt inte om vi är hycklare och handlar på precis samma sätt som det vi kritiserar. Gud har hela bilden klar för sig, så det är därför som skriften menar att vi kan lämna den (slutgiltiga) domen till honom.  Men vi kan läsa att det faktiskt ÄR möjligt att döma träd på deras frukt, och det betyder att om det är uppenbart att en person lever i synd så står det klart att personen inte är frälst, oavsett vad personen själv säger. Om en person däremot inte visar dålig frukt så måste vi vara försiktigare med vår analys eftersom personen antingen inte visar dålig frukt just för att han/hon är en omvänd kristen ELLER så kan det vara så att den dåliga frukten inte kunnat ses av dig – kanske för att du inte känner personen särskilt väl och haft begränsade möjligheter. Sen är det inget som säger att vi högt måste deklarare för alla att en person är en uppenbar syndare bara för att vi fått detta bekräftat. För det mesta är ett privat samtal i kärlek den bästa medicinen om vi ser att en syster/broder begår upprepade synder, och gärna att det görs av en person som står den andra personen nära. (Läs gärna mitt inlägg om ”När ska man tillrättavisa eller inte”.)

Matteus 7 är ofta misstolkat, eftersom avsnittet tyvärr förstås som att även kristna ständigt går omkring med bjälkar i ögonen som vi aldrig någonsin kan bli befriade ifrån. Vi är i stället tillsagda att TA UT BJÄLKEN ur vårt eget öga, och när vi gör det SÅ KAN VI SE KLART NOG FÖR ATT TA UT FLISAN UR VÅR BRODERS ÖGA. Men då måste vi som sagt se till att det inte finns rester av någon bjälke kvar i vårt öga, för då blir vi genast hycklare. Om vi menar att vi ständigt har en bjälke i ögat så är detta detsamma som att säga att vi ständigt går omkring med synd.

Matteus 7:1 Döm inte, så blir ni inte dömda. ² Ty med den dom ni dömer med, skall ni bli dömda, och med det mått ni mäter med, skall det mätas upp åt er.³ Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? ⁴ Eller hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, du som har en bjälke i ditt eget öga? ⁵ Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! DÅ KOMMER DU ATT SE SÅ KLART ATT DU KAN TA FLISAN UR DIN BRODERS ÖGA.

Matteus 7: ¹⁶ På deras frukt skall ni känna igen dem. Inte plockar man väl vindruvor från törnbuskar eller fikon från tistlar?—¹⁸ Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt. ¹⁹ Ett träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden

Romarbrevet 1:³² Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda DÖDEN. 

Romarbrevet 2:1 Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig själv. Du som dömer handlar ju på samma sätt. —³ Menar du att du skall komma undan Guds dom, du människa, när du dömer dem som handlar så, och själv gör på samma sätt?

Romarbrevet 14:⁴ Vem är du som dömer en annans tjänare? Det är inför sin egen Herre han står eller faller. Men han kommer att stå, ty Herren har makt att hålla honom upprätt.

Romarbrevet 14:¹⁰ Men du, varför dömer du din broder? Eller du, varför föraktar du din broder? Vi skall ju alla stå inför Guds domstol. ¹¹ Det står skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, för mig skall varje knä böja sig, och varje tunga skall prisa Gud. ¹² Var och en av oss skall alltså avlägga räkenskap inför Gud.¹³ Låt oss därför inte längre döma varandra. Besluta er i stället för att inte lägga något hinder i vägen för en broder, så att han snubblar och faller.— ²¹ Det är bättre att avstå från att äta kött eller dricka vin eller göra något annat som din broder tar anstöt av. ²² Den tro som du har, skall du behålla för dig själv inför Gud. Salig är den som inte måste döma sig själv för det som han har valt att göra. ²³ Men den som äter och samtidigt hyser betänkligheter är dömd, eftersom det inte sker av tro. Ty allt som inte sker av tro är synd.

Jakobsbrevet 4:¹¹ Förtala inte varandra, bröder. Den som förtalar sin broder eller dömer sin broder förtalar och dömer lagen. Men om du dömer lagen är du inte lagens görare utan dess domare.

Ibland kan vi kanske tycka att Bibeln talar motstridigt om vem det är som ska döma; Fadern, sonen, bådadera eller ingendera? Men det gäller att läsa verserna i sitt sammanhang. Fadern ger rätten till sonen, och sonen utför det som Fadern skulle göra. Detta handlar alltså om slutgiltiga domar som handlar om våra innersta tankar, och som människor inte kan döma. Det är inte människan som ska ge domar och straff utan Gud som har all kunskap.

1 Samuelsboken 2:10 De som strida mot HERREN bliva krossade, ovan dem dundrar han i himmelen; ja, HERREN dömer jordens ändar. Men han giver makt åt sin konung, han upphöjer sin smordes horn.

Johannes 5:22 Icke heller dömer Fadern någon, utan all dom har han överlåtit åt Sonen,

Johannes 8:15 (Jesus:) I dömen efter köttet; jag dömer ingen.

Johannes 8:50 Men jag söker icke min egen ära; en finnes dock som söker den och som dömer.

Romabrevet 2:16 Ja, så skall det befinnas vara på den dag då Gud, enligt det evangelium jag förkunnar, genom Kristus Jesus dömer över vad som är fördolt hos människorna.