I gårdagens inlägg tipsade jag om dokumentären “Historien om Jesus” som visas på SVT. Här kommer mina tankar om innehållet i del 1 av den filmen (som finns tillgängligt på SVT Play till 2 maj).
Vad menas med att Bibeln är inspirerad?
Min personliga uppfattning när det gäller Bibelns böcker är att de från början till slut är sanningsenliga skildringar av riktiga historiska händelser. I likhet med t ex Newton tror jag att de som skrev Bibeln varinspirerade av Gud. Och med inspiration menar jag inte att Gud ordagrant har dikterat vad författarna ska skriva (förutom de stycken i de profetiska böckerna som inleds med ett “så säger Herren”). Jag menar alltså inte heller att Bibelns böcker är kopior av original som tillfälligt kommit ner från himlen, på det sätt som man menar att Koranen och Mormons bok blivit till.
Att Bibeln är inspirerad innebär enligt mig att helt vanliga människor skrev under vägledning av Gud. De skrev oftast med sina egna ord och utifrån sina egna erfarenheter, men Gud hjälpte dem att välja ut vad som var viktigt att få med och såg till att det stämde överens med verkligheten. En del skrifter, särskilt första mosebok, är delvis baserade på muntliga traditioner som nedtecknats långt senare. I en del skrifter förekommer mindre tillägg, t ex förklarande kommentarer som inte stod med i originalversionen. Men det är min övertygelse att textens grundbetydelse inte har ändrats sedan den skrevs ner.
Även om en del av de experter som intervjuas i dokumentärfilmen verkar dela min uppfattning på den här punken, lyser det tydligt igenom att de som producerat filmen är av en annan uppfattning. De tänker sig att nya testamentets skrifter inte nödvändigtvis återger sanningen om vad som hänt. De menar att författarna har ändrat en del detaljer och “förbättrat” historien.
Bibelläsarens två val
Men då är frågan: Om man inte litar på att det som står i evangelierna är 100 % sant, hur kan man då tro att man kommer att “hitta den sanna bilden” av Jesus, vilket producenterna säger sig ha som ambition? Då är man ju bara ute och famlar i mörkret. Jag anser att man som bibelläsare har två val: Antingen väljer man att tro på en enkel och rättfram tolkning av Bibeln som alltså innebär att Gud har inspirerat skrifterna och bevarat dem från felaktigheter och lögner, eftersom detta är hans kommunikation till mänskligheten. Eller så väljer man att tro på en Bibeln som klipps, klistrats och anpassats efter mänskliga motiv, som inte har inspirerats eller bevarats av Gud och som därför kan innehålla felaktigheter och lögner.
När man väl öppnar upp för det senare alternativet, att det kan finnas fel i Bibeln, då har man reducerat varje studie av Bibeln till att bli en spekulation kring vilka bitar som stämmer och vilka bitar som inte stämmer. Och hur skulle man kunna fastställa det efter nästan två tusen? Det finns inget att gå efter. Då blir det upp till var och en att sortera bort sådant som man inte tror är sant, vilket lätt leder till att man sorterar bort bibelord som man inte tycker om – kanske för att man har svårt att förklara dem. Bibeln har då totalt upphört att vara en auktoritet i ens liv. Den är i så fall inte en pålitlig som kommunikation från Gud och alltså inget som är värt att rätta sig efter. I stället har man gjort sig själv till en auktoritet över Bibeln.
Bibelläsare, tag varning! Detta är faktiskt samma gamla bibelkritik i förklädnad. Även om det låter väldigt neutralt och bra att Bibeln åtminstone är baserad på faktiska händelser och alltså erkänner att en del av det har hänt på riktigt, så har man samtidigt sagt att en del av texten är mänskligt påfund. Som jag ser det måste man välja: Antingen är Bibeln pålitlig, eller så är den opålitlig. Antingen är Bibeln en auktoritet, eller så är den inte det. Antingen är Bibeln sann eller så är den falsk. För om Bibeln består av halvsanningar så ljuger den. Och än om den består av 99,9 % sanning, så blir resultatet att Bibelns budskap är en lögn.
Var Johannes döparen den egentliga källan till Jesus undervisning?
I slutet av del 1 av filmen väcks denna fråga, och det exemplifierar vad jag skrev om ovan. Om evangeliernas tillkomst har styrts av mänskliga motiv är detta förstås en möjlig förklaring till det som står där, men vi har inget sätt att bekräfta det utan det stannar vid att vara en spekulation.
Om vi tillämpar en enkel och rättfram tolkning av evangelierna läser vi att Jesus stod i direkt kommunikation med Fadern och talade de ord som Fadern gett honom (Joh 14:24). Likaså var Johannes döparen en profet som förkunnade ett budskap som han fått från Gud. De likheter som finns mellan Jesus förkunnelse och Johannes döparens förkunnelse (och förstås alla tidigare profeter) beror i så fall på att de båda tagit emot det från samma källa, inte att Jesus härmade Johannes döparen. Vi får också ta Johannes döparens egna ord på allvar när han säger “Jag döper med vatten. Mitt ibland er står en som ni inte känner, han som kommer efter mig. Jag är inte värdig att knyta upp remmen på hans sandaler.” (Joh 1:26-27) och sedan pekar ut Jesus som Guds lamm som ska tar bort världens synd. Detta sa Johannes döparen till några av sina egna lärjungar, som senare blev Jesus lärjungar. Det framgår tydligt av Johannesevangeliet att de inte kände Jesus och att de aldrig hade träffat honom förrän Johannes döparen presenterade honom för dem. Alltså håller det inte att Jesus skulle ha varit en av Johannes döparens lärjungar.
Några bra poänger
Även om filmen är baserad på uppfattningen att Bibeln inte är inspirerad av Gud, utan formats av mänskliga motiv, finns det en del bra poänger som jag vill lyfta fram:
Enligt de experter som intervjuas råder det ingen tvekan om att de nytestamentliga skrifterna verkligen är äkta historiska dokument (Citaten kommer från Tom Wright, biskop och professor, men så vitt jag vet är alla bibelforksare och historiker är överens om detta):
“Vi kan säga att: ‘Det här skrevs verkligen av Johannes’. Det har vi solklara bevis för, jämfört med alla andra skrifter från den tiden.”
“När det gäller Nya testamentet finns hundratals handskrifter fram till 500-talet. Bland annat fragment som ligger väldigt nära i tid – ungefär 60 år från det att originaldokumentet skrevs.”
“Och inga andra texter från antiken kan dokumenteras på ett sätt som ens kommer i närheten av det. Så vi har en mycket säkrare grund att stå på när det gäller Nya testamentet än med någon annan bok från antiken.”
Vi finner också en beskrivning av vad som brukar betraktas som en mycket viktig princip för studier av Bibeln:
“De flesta av dagens bibelforskare anser att det bästa sättet att tolka evangelierna och skildringarna av Jesus, är att försöka förstå hur livet levdes när de skrevs. Hur tänkte de människor som evangelierna vände sig till, och hur såg världen ut då?”
För att förstå en nästan två tusen år gammal skrift måste vi förstå den historiska kontexten. Vi måste med andra ord sätta oss in i hur folk på den tiden skulle ha tolkat det innan vi börjar applicera tolkningen på vår egen tid och våra egna liv. Detta låter kanske självklart när man hör det så här, men tyvärr är det många som glömmer bort detta när de läser Bibeln, vilket leder till att de helt missförstår dess budskap.
“Moderna skeptiker anser att olikheterna i de fyra evangeliernas skildringar av Jesu liv bevisar att de är falska. Många bibelforskare menar istället att evangelisterna har olika fokus – att de berättar samma kärnhistoria ur olika synvinklar.”
Jag håller helt med bibelforskarna på den punkten. T ex brukar man säga att Matteusevangeliet främst riktar sig till judar, vilket förklarar varför just denna skildring innehåller många referenser till Gamla testamentet samt en del intressanta paralleller för att demonstrera att Jesus är judarnas utlovade Messias. Lukasevangeliets målgrupp var förmodligen romare och greker, eftersom Lukas använder sig av ord och förklaringar så att dessa folkgrupper lättare skulle kunna förstå budskapet (Lukas var förresten själv grek och därför en av Bibelns två icke-israelitiska författare). Naturligtvis påverkar den tilltänkta målgruppen också valet av händelser som lyfts fram. Johannesevangliet skrevs senast, och det verkar som att Johannes kände till de övriga tre evangelierna och medvetet valde att komplettera dessa med sådant som han kände till i egenskap av närastående ögonvittne.
Bland de olikheter som finns i evangelierna finner vi inga detaljer som direkt säger emot varandra. Att olika detaljer nämns ökar snarare evangeliernas trovärdighet, eftersom det stämmer överens med mänsklig erfarenhet av hur olika personers vittnesmål kan skilja sig från varandra men vara överens i det stora hela. Om evangelierna hade varit påhittade borde de ha innehållit färre detaljer.