Historiska bevis för att Jesus uppstod

Det ursprungliga blogginlägget från Newtonbloggen hittas här

För alla som är bra på engelska kan jag varmt rekommendera den här videon. William Lane Craig, filosof och teolog, föreläser om de historiska bevisen för Jesus uppståndelse i Southampton i oktober 2011. Efter att ha hört William Lane Craig tala förstår jag varför Richard Dawkins inte vågade debattera mot honom i Oxford (!) dagen därpå. 

Själva föredraget är ca 35 minuter långt, därefter svarar han på frågor från publiken (missa inte 56:15).

Här följer en sammanfattning av de historiska bevis William Lane Craig lägger fram (översatt från den text han visar i bildspelet). Han säger att en stor majoriteten av alla historiker som är specialiserade på nya testamentet, inklusive kritiker som inte tror att Jesus uppstod, är överens om att följande påståenden är så pass väl belagda att de ska betraktas som historiska faktum.

Historiskt faktum 1: Efter korsfästelsen begravdes Jesus av Josef från Arimataia, i Josefs egen grav.

1. Jesus begravning intygas av den väldigt tidiga tradition som citeras av Paulus i Första Korinthierbrevet. [Alltså är det ingen senare efterkonstruktion.]
2. Begravningen ingår i det mycket tidiga källmaterial som Markus använder sig av när han skriver sitt evangelium.
3. Som medlem i det judiska råd som dömde Jesus till döden är Josef från Arimataia osannolikt ett påhitt av de kristna.
4. Det finns inga konkurrerande skildringar av hur Jesus begravdes.

Historiskt faktum 2: På söndagen efter korsfästelsen fann några kvinnor, som var Jesus efterföljare, att grav var tom.

1. Berättelsen om den tomma graven ingår i det mycket tidiga källmaterial som Markus använder.
2. Den väldigt tidiga tradition som citeras av Paulus i Första Korinthierbrevet antyder att graven var tom.
3. Berättelsen [i Markusevangeliet] är enkel och saknar tecken på försköning, som ofta finns i legender.
4. Det faktum att kvinnors vittnesmål ansågs vara värdelösa i Palestina under det första århundradet, talar för kvinnornas roll i upptäckten av den tomma graven.
5. De tidigaste judiska anklagelserna om att lärjungarna hade stulit Jesus kropp förutsätter att kroppen faktiskt saknades från graven.

Historiskt faktum 3: Vid flera tillfällen och under olika omständigheter får olika individer och grupper se Jesus levande efter korsfästelsen.

1. Listan över ögonvittnen till att Jesus visade sig efter uppståndelsen, som citeras av Paulus och som garanterades av personliga bekanta till honom, bekräftar att detta faktiskt skedde. Bland sägs att han visade sig för de tolv lärjungarna, 500 bröder, och Jakob.
2. De traditioner som skildras i evangelierna ger oss flera oberoende bekräftelser av att Jesus visade sig efter uppståndelsen.
3. Forskare har lagt märke till tecken på historisk trovärdighet i några specifika fall, t ex att lärjungarna helt oväntat gav sig ut för att fiska innan ett tillfälle då Jesus visade sig för dem vid Tiberiassjön, och den annars helt oförklarliga omvändelsen av Jesus yngre bror Jakob.

Historiskt faktum 4: De ursprungliga lärjungarna var övertygade om att Jesus hade uppstått trots att de hade all anledning att inte tro på något sådant.

1. Deras ledare var död och någon döende eller återuppstående Messias ingick inte i den judiska tron.
2. Enligt judisk lag visade Jesus skamliga avrättning att han faktiskt bara var en kättare – en man som bokstavligen var under Guds förbannelse.
3. Enligt vad judarna trodde om livet efter döden var det uteslutet att någon skulle återuppstå före den stora uppståndelsen vid världens slut.

(Alla dessa punkter förklaras förstås närmare i själva föreläsningen och i den efterföljande frågestunden.)

Som ni ser råder det bland historikerna ingen tvekan om att:

• Jesus faktiskt blev begravd
• Graven faktiskt fanns vara tom
• Flera personer faktiskt hade sett (åtminstone trodde sig ha sett) Jesus levande efter avrättningen
• Att de första lärjungarna faktiskt var övertygade om att Jesus hade uppstått

Hur dessa historiska faktum sedan förklaras är en annan historia. Personligen håller jag förstås med William Lane Craig om att den allra enklaste förklaringen (Ockhams rakkniv) till dessa historiska faktum är att Jesus faktiskt uppstod!

Newsflash: Teodicéproblemet löst!

Originalinlägget från Newtonbloggen hittas här

Teodicéproblemet (från grekiskans Theos = Gud, och dike = rättvisa) handlar om att dessa tre påståenden inte går ihop:

Gud är allsmäktig
Gud är god
Det finns ondska i världen

Med andra ord: Om Gud är god och har makt att stoppa ondskan – varför gör han inte det? En del har av detta dragit slutsatsen att Gud inte är god, för då skulle han ha stoppat ondskan för länge sedan. Men ironiskt nog ifrågasätts Guds godhet ännu mer när han aktivt gör något åt ondskan.

Det är nämligen så att ondska inte är någon kletig svart massa som i en handvändning kan tvättas bort från världen. Ondskan sitter inte utanpå oss, utan inuti. Den är djupt rotad i våra tankar – integrerad i sjäva personligheten. Det är inte ens så enkelt som man vid första anblick kan få intryck av i liknelsen om ogräset (Matt 13:24-30, 36-43) eftersom människor inte är antingen onda eller goda. ”Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud” (Rom 3:23).

För en Gud som enbart är allsmäktig men inte god och kärleksfull, skulle det inte vara några problem att få bort ondskan. Det är ju bara att utplåna alla och börja om från början. För en Gud som även är kärleksfull blir det dock svårare. Han ställs inför ett dilemma. Han vill bli av med ondskan men behålla människorna.

Han skulle förstås kunna lösa detta genom att programmera om oss. Alltså hade han kunnat använda en bokstavlig form av ”hjärntvätt” för att tvätta bort ondskan från våra tankar – med risk för att det inte blir mycket kvar av oss. En del skulle bli mer märkbart personlighetsförändrade än andra. För att förhindra att inte onda tankar uppstår igen måste Gud ändra en sak till. Han skulle behöva ta bort vår möjlighet att välja det som är fel. Han skulle behöva ta bort vår fria vilja. Men tydligen vill Gud inte ha robotar som bara gör vad de är programmerade till. Det är Guds respekt för vår fria vilja som är den ingrediens som saknas – den är självaste lösningen på teodicéproblemet.

Gud har löst detta på ett smart sätt tycker jag. Han erbjuder sig att programmera om oss, men bara om vi själva önskar det. ”Låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar.” (Rom 12:2) Självklart har vi kvar vår möjlighet att vända tillbaka till ondskan om vi så väljer.

Gud vill hjälpa oss att bli av med ondskan. Han erbjuder sig att rensa bort den från våra tankar. För att han ska kunna göra det krävs att vi släpper taget om våra ”favoritsynder”. Om vi inte vill göra det kan han inte hjälpa oss utan att begå ett mentalt övergrepp – och det tänker han inte göra.

Så, vad ska Gud göra med alla som håller fast vid ondskan och identifierar sig med den? Han kan inget göra, utan är förpassad till att vänta ut dem. Men hur länge? Många människor orsakar genom sina felaktiga val mer och mer lidande för sig själva och oftast går det även ut över andra. Hur länge kommer Gud låta denna onda spiral få fortsätta? Hur länge? ”Hur länge ska [Gud] dröja med att hålla dom?” (Upp 6:10)

Å ena sidan har Gud kravet på rättvisa – stoppa ondskan? Å andra sidan blir hans godhet ifrågasatt om han aktivt stoppar ondskan genom att förkorta människors liv. Så här svarar Gud själv på denna anklagelse:

”Det Herren gör är inte rätt”, säger man i Israel. Men är det jag som handlar orätt, israeliter? Är det inte ni? Alltså skall jag döma er, israeliter, var och en efter hans gärningar, säger Herren Gud. Vänd om! Vänd er bort från era brott, så att de inte får er på fall. Sluta upp med alla era brott mot mig. Skapa er ett nytt hjärta och en ny ande. Inte vill ni väl dö, israeliter? Jag önskar ingens död, säger Herren Gud. Vänd om, så får ni leva. (Hes 18:29-32)

Gud vill ingen människas död! Han vill det inte idag. Han ville det inte under nya testamentets tid. Han ville det inte under Hesekiels tid. Och han ville det inte när han tvättade bort världen från ondska i den översvämning vi kallar syndafloden. Människorna hade 120 år på sig att fundera på om de ville gå ombord på Guds räddningsfartyg. Tråkigt att det bara var åtta personer som valde det. Vi vet inte mycket om tiden före floden, annat än att ondskan var ett mycket allvarligt problem. Så pass allvarligt att Gud inte fann någon annan lösning än att ”starta om” världen och utplåna människornas ondska genom att utplåna människorna. Jag undrar hur folk såg på teodocéproblemet på den tiden.

Några av svarskommentarerna:

Menar du att Gud borde ha hårdvarukodat så att vi inte kan välja att begå vissa hemskheter? Var skulle han i så fall dra gränsen? En del saker är ju uppenbart fel. Andra saker kan ju vara nog så fel, men inte lika uppenbara för oss för stunden. För att anknyta till Andreas kommentar, borde Gud hårdvarukoda så att vi inte kan låta våra medmänniskor svälta ihjäl?

Guds plan blir bättre och intressantare när vi gräver djupare i vad den går ut på. Det är inte bara ”förnyelse av våra tankar” (aka ”skapa i mig ett nytt hjärta”) som är Guds lösning, för problemet är mer komplicerat än så. T ex kvarstår detta: Gud måste vinna den stora striden mellan gott och ont på ett sätt som gör att den aldrig mer behöver utkämpas – dvs så att det blir uppenbart för alla att Gud är rättfärdig och att Satans anklagelser är felaktiga. Ja, hela den här striden handlar om Guds karaktär, vilket är precis vad vi diskuterar nu. Är det orättvist att vi människor får lida pga något som egentligen handlar om Gud? Ja, det kan man ju tycka! Å andra sidan valde vi att bli en del av kampen mellan gott och ont. Adam och Eva som inte litade på Guds avsikter och gick med i upproret. Alla ges möjlighet att välja hur de vill förhålla sig till Gud. Tyvärr failar vi alla stort och bekräftar vår sida i konflikten. Men som en del av Guds plan kom Jesus till vår räddning. Han föddes till världen som en andra Adam och levde helt felfritt enligt Guds moralprinciper, för att sedan ta på sig konsekvenserna för våra felaktiga val. Så ja, Guds plan innebär mer än bara ”ompropgrammering’. Så är det orättvist att vi alla måste lida en massa? Ja, men enligt Bibeln var det inte Gud som orsakade detta orättvisa problem. Däremot är det han som löser det. Och vad gör egentligen ”våra kortvariga lidanden” om tusen år? Kanske gör det att vi blir av med ondskans problem en gång för alla!

För att exeplifiera och spinna vidare: Vi svenskar har länge levt skyddade och bara betraktat omvärldens lidande på tryggt avstånd. Kanske har avsaknandet av lidande/symtom (något upplevt positivt) lett till en missvisande bild av att det inte är något som helst problem med den här världen. Att inte vara medveten om sin sjukdom är förstås inte hälsosamt.

Historien om Jesus – dokumentär på TV

Originalinlägget i Newtonbloggen kan läsas här: ”Historien om Jesus” – del 1 av 3.

“Historien om Jesus” – del 1 av 3

03APR

I gårdagens inlägg tipsade jag om dokumentären “Historien om Jesus” som visas på SVT. Här kommer mina tankar om innehållet i del 1 av den filmen (som finns tillgängligt på SVT Play till 2 maj).

Vad menas med att Bibeln är inspirerad?

Min personliga uppfattning när det gäller Bibelns böcker är att de från början till slut är sanningsenliga skildringar av riktiga historiska händelser. I likhet med t ex Newton tror jag att de som skrev Bibeln varinspirerade av Gud. Och med inspiration menar jag inte att Gud ordagrant har dikterat vad författarna ska skriva (förutom de stycken i de profetiska böckerna som inleds med ett “så säger Herren”). Jag menar alltså inte heller att Bibelns böcker är kopior av original som tillfälligt kommit ner från himlen, på det sätt som man menar att Koranen och Mormons bok blivit till.

Att Bibeln är inspirerad innebär enligt mig att helt vanliga människor skrev under vägledning av Gud. De skrev oftast med sina egna ord och utifrån sina egna erfarenheter, men Gud hjälpte dem att välja ut vad som var viktigt att få med och såg till att det stämde överens med verkligheten. En del skrifter, särskilt första mosebok, är delvis baserade på muntliga traditioner som nedtecknats långt senare. I en del skrifter förekommer mindre tillägg, t ex förklarande kommentarer som inte stod med i originalversionen. Men det är min övertygelse att textens grundbetydelse inte har ändrats sedan den skrevs ner.

Även om en del av de experter som intervjuas i dokumentärfilmen verkar dela min uppfattning på den här punken, lyser det tydligt igenom att de som producerat filmen är av en annan uppfattning. De tänker sig att nya testamentets skrifter inte nödvändigtvis återger sanningen om vad som hänt. De menar att författarna har ändrat en del detaljer och “förbättrat” historien.

Bibelläsarens två val

Men då är frågan: Om man inte litar på att det som står i evangelierna är 100 % sant, hur kan man då tro att man kommer att “hitta den sanna bilden” av Jesus, vilket producenterna säger sig ha som ambition? Då är man ju bara ute och famlar i mörkret. Jag anser att man som bibelläsare har två val: Antingen väljer man att tro på en enkel och rättfram tolkning av Bibeln som alltså innebär att Gud har inspirerat skrifterna och bevarat dem från felaktigheter och lögner, eftersom detta är hans kommunikation till mänskligheten. Eller så väljer man att tro på en Bibeln som klipps, klistrats och anpassats efter mänskliga motiv, som inte har inspirerats eller bevarats av Gud och som därför kan innehålla felaktigheter och lögner.

När man väl öppnar upp för det senare alternativet, att det kan finnas fel i Bibeln, då har man reducerat varje studie av Bibeln till att bli en spekulation kring vilka bitar som stämmer och vilka bitar som inte stämmer. Och hur skulle man kunna fastställa det efter nästan två tusen? Det finns inget att gå efter. Då blir det upp till var och en att sortera bort sådant som man inte tror är sant, vilket lätt leder till att man sorterar bort bibelord som man inte tycker om – kanske för att man har svårt att förklara dem. Bibeln har då totalt upphört att vara en auktoritet i ens liv. Den är i så fall inte en pålitlig som kommunikation från Gud och alltså inget som är värt att rätta sig efter. I stället har man gjort sig själv till en auktoritet över Bibeln.

Bibelläsare, tag varning! Detta är faktiskt samma gamla bibelkritik i förklädnad. Även om det låter väldigt neutralt och bra att Bibeln åtminstone är baserad på faktiska händelser och alltså erkänner att en del av det har hänt på riktigt, så har man samtidigt sagt att en del av texten är mänskligt påfund. Som jag ser det måste man välja: Antingen är Bibeln pålitlig, eller så är den opålitlig. Antingen är Bibeln en auktoritet, eller så är den inte det. Antingen är Bibeln sann eller så är den falsk. För om Bibeln består av halvsanningar så ljuger den. Och än om den består av 99,9 % sanning, så blir resultatet att Bibelns budskap är en lögn.

Var Johannes döparen den egentliga källan till Jesus undervisning?

I slutet av del 1 av filmen väcks denna fråga, och det exemplifierar vad jag skrev om ovan. Om evangeliernas tillkomst har styrts av mänskliga motiv är detta förstås en möjlig förklaring till det som står där, men vi har inget sätt att bekräfta det utan det stannar vid att vara en spekulation.

Om vi tillämpar en enkel och rättfram tolkning av evangelierna läser vi att Jesus stod i direkt kommunikation med Fadern och talade de ord som Fadern gett honom (Joh 14:24). Likaså var Johannes döparen en profet som förkunnade ett budskap som han fått från Gud. De likheter som finns mellan Jesus förkunnelse och Johannes döparens förkunnelse (och förstås alla tidigare profeter) beror i så fall på att de båda tagit emot det från samma källa, inte att Jesus härmade Johannes döparen. Vi får också ta Johannes döparens egna ord på allvar när han säger “Jag döper med vatten. Mitt ibland er står en som ni inte känner, han som kommer efter mig. Jag är inte värdig att knyta upp remmen på hans sandaler.” (Joh 1:26-27) och sedan pekar ut Jesus som Guds lamm som ska tar bort världens synd. Detta sa Johannes döparen till några av sina egna lärjungar, som senare blev Jesus lärjungar. Det framgår tydligt av Johannesevangeliet att de inte kände Jesus och att de aldrig hade träffat honom förrän Johannes döparen presenterade honom för dem. Alltså håller det inte att Jesus skulle ha varit en av Johannes döparens lärjungar.

Några bra poänger

Även om filmen är baserad på uppfattningen att Bibeln inte är inspirerad av Gud, utan formats av mänskliga motiv, finns det en del bra poänger som jag vill lyfta fram:

Enligt de experter som intervjuas råder det ingen tvekan om att de nytestamentliga skrifterna verkligen är äkta historiska dokument (Citaten kommer från Tom Wright, biskop och professor, men så vitt jag vet är alla bibelforksare och historiker är överens om detta):

“Vi kan säga att: ‘Det här skrevs verkligen av Johannes’. Det har vi solklara bevis för, jämfört med alla andra skrifter från den tiden.”

“När det gäller Nya testamentet finns hundratals handskrifter fram till 500-talet. Bland annat fragment som ligger väldigt nära i tid – ungefär 60 år från det att originaldokumentet skrevs.”

“Och inga andra texter från antiken kan dokumenteras på ett sätt som ens kommer i närheten av det. Så vi har en mycket säkrare grund att stå på när det gäller Nya testamentet än med någon annan bok från antiken.”

Vi finner också en beskrivning av vad som brukar betraktas som en mycket viktig princip för studier av Bibeln:

“De flesta av dagens bibelforskare anser att det bästa sättet att tolka evangelierna och skildringarna av Jesus, är att försöka förstå hur livet levdes när de skrevs. Hur tänkte de människor som evangelierna vände sig till, och hur såg världen ut då?”

För att förstå en nästan två tusen år gammal skrift måste vi förstå den historiska kontexten. Vi måste med andra ord sätta oss in i hur folk på den tiden skulle ha tolkat det innan vi börjar applicera tolkningen på vår egen tid och våra egna liv. Detta låter kanske självklart när man hör det så här, men tyvärr är det många som glömmer bort detta när de läser Bibeln, vilket leder till att de helt missförstår dess budskap.

“Moderna skeptiker anser att olikheterna i de fyra evangeliernas skildringar av Jesu liv bevisar att de är falska. Många bibelforskare menar istället att evangelisterna har olika fokus – att de berättar samma kärnhistoria ur olika synvinklar.”

Jag håller helt med bibelforskarna på den punkten. T ex brukar man säga att Matteusevangeliet främst riktar sig till judar, vilket förklarar varför just denna skildring innehåller många referenser till Gamla testamentet samt en del intressanta paralleller för att demonstrera att Jesus är judarnas utlovade Messias. Lukasevangeliets målgrupp var förmodligen romare och greker, eftersom Lukas använder sig av ord och förklaringar så att dessa folkgrupper lättare skulle kunna förstå budskapet (Lukas var förresten själv grek och därför en av Bibelns två icke-israelitiska författare). Naturligtvis påverkar den tilltänkta målgruppen också valet av händelser som lyfts fram. Johannesevangliet skrevs senast, och det verkar som att Johannes kände till de övriga tre evangelierna och medvetet valde att komplettera dessa med sådant som han kände till i egenskap av närastående ögonvittne.

Bland de olikheter som finns i evangelierna finner vi inga detaljer som direkt säger emot varandra. Att olika detaljer nämns ökar snarare evangeliernas trovärdighet, eftersom det stämmer överens med mänsklig erfarenhet av hur olika personers vittnesmål kan skilja sig från varandra men vara överens i det stora hela. Om evangelierna hade varit påhittade borde de ha innehållit färre detaljer.